Carl gnuggar näsan

Roya - intersektionalen publicerade för ett tag sen ett antal rasistiska videoklipp. Här kommer ett ljudklipp: Carl Hamilton diskuterar handskakning. "Om jag åker till Iran och man inte vill ta mig i hand, eller man vill gnugga näsan med mig eller vad man vill hitta på... Jag har inga problem med det! Jag anpassar mig. Jag anpassar mig till den främmande kulturen."

En av programledarna frågar vart den ska ta vägen som inte vill skaka hand, någon som alltså är född i Sverige. "Han ska skaka hand i Sverige. Klarar han inte det så får han väl bo i en jordhåla, bli eremit". En av programledarna frågar om det står i lagboken. "Det är värre än så är jag rädd. Det handlar om hur vi svenskar vill leva. Det är så vi umgås. Vi skakar hand", svarar Hamilton. Så där har vi alltså "den svenska kulturen". Notera singularisformen. Notera "vi", som i "vi svenskar". Ett folk, ett språk, ett land, som en berömd paroll lyder.

Dagen rapporterar om en avvisad flickas domare som förr i världen brukade tåga till vår store krigarkonungs Karl XII:s ära. Nu har han avvisat en romsk flicka till Kroatien, där hon ska återförenas med sin pappa som har misshandlat och förföljt henne här i frihetens hemvist på jorden. Men hon är ju inte lika svensk som vissa andra, så det kan väl kvitta.

SvD rapporterar på ledarplats att de flesta av 280 dödade palestinier var Hamaspoliser (för det har AP sagt, och då måste det ju vara sant). Inte ett ord om de dödade barnen. Inte ett ord om intern israelisk valtaktik. "Det är bara av Israel vi förväntar oss ånger inför släckta liv", skriver ledarskribenten, som anklagar Hamas för att placera sina militära mål bland civila för att sedan få medlidande. Sickna hycklare. Kan de inte ha tydligt utmärkta militära mål på isolerade platser? Då blir det ju en lätt match för Israel att precisionsbomba dem utan "collateral damage".

På nyhetsplats meddelar samma tidning av minst sju barn har dödats hittills, att dödssiffran är 310 och att 1 400 har skadats. Titta ett slag på bilden: barn som blickar ut över förödelsen. Hur påverkas de, tror ni?

Och nej, jag tycker inte att Hamas ska låta raketer regna ner över civilbefolkning i Israel. Men mord är mord, även om de utförs av ett fint gammalt europeiskt land som Israel, som ju brukar delta i Eurovision Song Contest. Där sjunger inga palestinier. Och de sjunger nog inte i Gaza heller i dag.

En rejvrecension

Jag och Marty sitter och tittar på första säsongen av Sopranos, som jag översatte en gång i världen, år efter år (utom den allra sista laddningen, och detta enbart på grund av en administrativ miss). På den tiden gjorde Mediatextgruppen om mina översättningar en smula för att anpassa dem till VHS, men nu är det dvd-utgåvan. Och jag tar mig för pannan när jag ser vilken eller vilka klåpare som har satt tänderna i materialet. Visst, de får inte tidkoda själva utan måste rätta sig efter andras tider, så alla klantiga uppdelningar är inte deras fel. Men själva översättningen - herregud...! Det finns glada amatörer som lägger ut egna "översättningar" på nätet till sina kompisar som tankar hem filmer och tv-serier. Men här handlar det faktiskt om folk som har fått betalt - om än uselt - för sitt jobb. Att standarden har sjunkit till en sån bottennivå är verkligen beklämmande.

Ett enda exempel ur en hel oljetanker med grodor får räcka: Tony och Carm har ett gräl som bygger på att han funderar på att sluta hos dr Melfi. Carmela säger nåt i stil med att hon får överväga vad hon gör i så fall, varpå Tony replikerar "Är det där ett hot?" - "No, it's a rave review", svarar hon. Översättningen ser ni i rubriken ovan. Ridå.

Pater familias

"Gemenskaper av olika omfattningar är väsentliga byggstenar i vår tillvaro som människor." Ja, där har ni det: årets trivialaste mening, värpt av Thomas Gür i SvD i dag. Låt mig försöka skriva något lika banalt... Nej, det går inte. Men Gür vidgar sitt resonemang till att gälla familjen. Familjen är viktig, skriver han. Det smärtar mig, men jag måste ge honom rätt.

Om det nu bara var en allmän hyllning till familjen. Men Gürs resonemang handlar om att familjen är en subversiv kraft "som kan stå emot kraven på allomfattande politik och oinskränkt offentlig makt". Och inte nog med det: "[d]e politiker som i Sverige önskar familjens död verkar (...) i en gammal och skändlig idétradition.

Tala om nyliberalt bjäbb. Vilka politiker önskar familjens död? Jag har då aldrig sett, hört eller läst något i den riktningen. Men jag antar att denna lysande skribent avser politiker som föreslår att pappor ska ta ansvar för sina barn eller att småbarnsfamiljer bör få kortare arbetsdagar. Detta är förstås att lägga sig i, att inskränka den heliga familjens självbestämmanderätt. Vi måste själva få bestämma att barnens mamma ska halka efter i karriären och ta huvudansvaret för hushållsarbete och barn - först då har vi en familj att tala om. "Familjen som en subversiv inrättning" kallar Thomas Gür den här tanken. För att visa sin goda vilja inkluderar han i en bisats på slutet samkönade förhållanden. Hyvens, Gür! Du vill alla vårt bästa. Och gemenskap är viktigt, liksom. Skönt att du förklarar det för oss.

Årets bästa låt

Jag upptäckte den först i dag, men kolla på Pitongos sanslösa version av "Killing me softly" - den bästa hittills, Roberta Flacks inräknad.

Blåsippor aldrig snuva få

Nej, jag tänker inte se Helena Bergström som Selma Lagerlöf. ("Men räkna inte med några lesbiska orgier i rutan.
– Det fanns mer uttalade kärleksscener i manus, men de valdes bort, säger Helena Bergström." Så förvånande) Och inte tänker jag se Allt flyter av Måns Herngren eller "Allt om min mamma" på Stadsteatern. Att fiktion i Sverige numera kan inkludera homosar och andra BT-personer är...tja, pikant? Men det ändrar inte på ett jävla någe, utom självsmeksfaktorn hos de strejta upphovsmännen. (Och ja, jag skriver upphovsmän, inte upphovspersoner, eftersom efterledet inte betyder man utan människa.)

Jag minns en gång 1982, när RFSL hade en liten lokal i gatuplan på Gamla väster. Allt som oftast försökte folk ta sig in, slå oss, göra oss illa. Alltid män. Alltid yngre män. Vi slogs vissa nätter som rasande djur i dörren för att freda vår lilla oas. Oftast vann vi. Jag minns en förflugen replik från en yngling vi lyckades mota bort. Han skrockade till sina kumpaner: “Skit i bögdjävlarna. Vi letar reda på några svartskallar istället.” Jag tror det var första gången jag fullt ut insåg att jag borde vara rädd, att jag faktiskt svävade i livsfara endast på grund av min sexualitet och att jag skulle komma att göra så i resten av mitt liv. Jag kom i den stunden även till klarhet över att vi var utbytbara; hbt-folk, blattar, kvinnor, att vi alla hukade under samma knytnäve.

Så skrev Qatt häromdagen. Själv har jag klarat ganska mig bra, eftersom jag ju lever i ett olikkönat förhållande även om vi båda är pervon. Men jag har vänner som har råkat betydligt värre ut, blivit diskriminerade, utmobbade och misshandlade för att de är Såna där. Och ska man utvidga det till "...blattar, kvinnor" så känner jag betydligt fler.

Inte är våren här, trots de pikanta hbt-inslagen i underhållningsvärlden, trots kuliga svartmuskiga som Fares Fares och hijab i tv eller 31 % kvinnliga professorer (nej, inte i dag - år 2030). Blåsipporna kan stå där utan strumpor och skor, tryggt planterade i den svenska myllan. Men än är det vinter kvar, säger mor.

Ett relationsbetänkande

Ja, så kallade fru Zophie Klon mina epistlar om olika förhållanden, om otroheten och dess konsekvenser, om varför det är dumt att prata om "bara sex" och så vidare. På begäran får ni här en länklista så att ni kan botanisera. Har ni läst det förut? Tja, då får ni väl vänta på att jag skriver nåt nytt.

Otrohet:

"Bara sex"

Otrohet, en dålig idé

Otrohet ur den bedragnas perspektiv

Alternativ till otrohet

Om att omförhandla kontraktet

Att bryta upp


Flersamhet i olika former:

Polyamour

Relationsanarki

Det öppna förhållandet

Och slutligen lite om svartsjuka

Flersam svartsjuka

Jag tror att det var allt. Och jag tror att jag fortfarande står för det jag har skrivit.

För varje minut av lycka

I går fyllde lille M. två år. På måndag fyller H. fyra. I dag var jag på begravning.

För varje minut av lycka, för varje kram jag får av mina barn, för vartenda ögonblick jag får vara med mitt livs stora kärlek, för varje gång jag gläds åt det jag har, ökar insatserna. Jag har aldrig varit så lycklig, aldrig varit omvärvd av så mycket kärlek, aldrig sett fram så emot nästa dag, efter nästa lilla liv som en dag ska komma till oss. Och tanken på att allt detta en dag ska tas ifrån mig är outhärdlig.

Visst, jag kan dö nu, jag är faktiskt 54 år och har upplevt så mycket, fått så mycket kärlek. Jag vill förstås leva ännu några decennier, men det vore ingen total katastrof om jag dog. Döden i sig skrämmer mig inte, inte än. Men avskeden går inte att bära. Jag önskar att jag kunde låta bli att tänka på dem. Jag gör det ändå varenda dag.

Men du som bara blev 27 år. Du som hade hela livet framför dig. Att se min syster som har förlorat sitt barn, att se dina syskon bära ut din kista efter begravningsakten. Det var så fruktansvärt, fruktansvärt sorgligt.



Vad det är dumt att tro,
att man kan glömma,
och dumt att tro,
att tiden läker såren.
Den stora sorgen -
den är intet sår.

Den är ett frö,
som föll i hjärtats gömma
och gror och växer
till ett träd med åren
och bär en bitter blomning
varje vår.

Karl Asplund
ur "Klockbojen"

Akta er för igelkottar!

Göran Skytte ojar sig över undergångsprofeter i dag, alltså såna som tycker att det har blivit sämre i Sverige sedan det borgerliga maktövertagandet. Fast det kanske finns andra såna alarmister? "Vi översköljs ständigt med negativa budskap om tillståndet här hemma, i världen, i Göteborg. Alarmister i medier och politik målar fan på väggen. Men efter en tid ser man, nästan osvikligen, att den mörka undergångsskildringen tonar bort, blir till flagor", skriver Skytte, och jag kommer att tänka på Elise Claeson. Hur var det nu? Jo, "När barnen i världens bästa välfärdsland skär sig och sparkar ihjäl varandra ropar de på – change." Ja, hon har faktiskt skrivit så.

Och nu ett annat alarmistiskt citat: "Vi har världens största ordningsproblem". Ja, det är förstås major Björklund som runkar upp sin stridskuk. Att 78 % av eleverna känner sig trygga i skolan kan kvitta: ska man slå larm så får man inte vara så petig med detaljer. Det är trösterikt att Göran Skytte ogillar sådana uttalanden, tycker jag. Och även han medger att det finns vissa problem med på vår jord.

Men om nu världen trots allt inte uteslutande är en bräkande idyll (för att låna ett uttryck från Marty) så finns det tröst att hämta i Bibeln. Göran Skytte citerar Jesaja: "Det folk som vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus; över dem som bo i dödsskuggans land skall det skina klart". Ja, och så kommer det där om att barn och lamm ska dela kvarta ihop. Vi har hört det förut, tror jag bestämt. Det ni kanske inte har hört är lite andra bisarra påståenden, som att "lejon skola äta halm såsom oxar" eller att Babel ska bli "ett tillhåll för igelkottar". Ja, igelkottar, dessa Djävulens väsen. Varför fick jag inte lära mig det i småskolan? Här har man gått och tyckt att de var näpna. Mullvadar och "flädermöss" kan också dra nåt gammalt över sig om man får tro Jesaja.

Sions döttrar har blivit rena bratsen (3:2) och "gå med rak hals och spela med ögonen och gå där och trippa och pingla med sina fotringar". Men vänta bara! Herren Sebaot ska ge dem psoriasis och tvinga dem att visa fittan. Ja, och ta ifrån dem "fotringar, pannband och halsprydnader, örhängen, armband, slöjor, huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor, amuletter, fingerringar och näsringar, högtidsdräkter, kåpor, mantlar, pungar, speglar, kostbara linneskjortor, huvudbindlar och flor. Och så ska de lukta pyton. Damn them bitches, liksom.

Nej, jag ska inte plåga er med fler citat, men större delen av Jesaja är inte precis något man läser för kidsen innan de ska sova. Här utrotas det till höger och vänster, söner ska slaktas för att papporna har varit Hr Sebaot misshaglig, folks hus ska plundras och kvinnorna ska skändas. Det är, kort sagt, en enda våldsorgie. Men Skytte väljer såklart en av de få positiva verserna. Det lackar ju mot jul, och då vill man inte verka alarmistisk (som valfri biblisk profet).

Det här är problemet med ökenreligionernas urkunder: de är smörgåsbord som man kan plocka ur efter behag. Så vad är det som säger att Skyttes citatteknik är bättre än någon annans? Ingenting, såklart. Av intellektuell hederlighet har han inte ens en homeopatisk dos, vilket visas av det här citatet: "Och snart försvinner även den vansinnige socialisten Mugabe". Ja, där har vi problemet med honom: han är socialist. Puh.

Great minds think alike

Jag hajade till när jag läste Bangs årskrönika och såg att där fanns en rubrik: "Grottbjörnens tolk", apropå Elise Claeson. För det var ju min rubrik från i oktober!

Men jag har fått ett brev från en på redaktionen som försäkrar att det visst var en slump. Vilket väl säger en del om hur vi alla ser på Elise Claeson... Och jag kan fortsätta läsa Bang. Årets sista nummer innehåller Nicklas Järvklos intressanta analys av Pittstim och en amerikansk motsvarighet, en betraktelse av Katarina Wennstam om män och gatuvåld och mycket annat som jag inte har hunnit med än.

Artikeln som försvann

På Dagens webbplats kan man läsa följande ingress efter rubriken Politisk strid om barnens bästa: "Alla vill ha mer tid med barnen. Men skillnaden mellan de politiska blocken är tydligare än på länge. Forskaren Jörgen Larsson och några kolleger lyfter fram ett eget förslag, om kortare arbetstid."

Ja, det låter ju intressant. Men när man klickar vidare så syns inte röken av någon Jörgen Larsson, däremot får Veronica Palm, familjepolitisk talesperson för socialdemokraterna uttala sig, liksom Anders Sellström, ordförande i kristdemokraternas familjepolitiska utvecklingsgrupp. Den senare passar på att upprepa Göran Skyttes gamla lögn, apropå en möjlig blocköverskridande familjepolitik: "Men för att det ska ske krävs att oppositionen får klart för sig familjens betydelse. Och hur det ska gå med ett vänsterpartiet [sic!] som proklamerat död åt familjen undrar jag."

Men alltså: inte ett spår av Larsson et al.. Dagen tänker väl att man får googla själv om man nu prompt måste läsa en artikel som sågar vårdnadsbidraget jäms med fotknölarna.

Vänsterpartiets syn på barns situation och hur man kan förbättra den hittar ni här, förresten. Läs och jämför med miljöpartiets barntidsförslag och Feministiskt initiativs syn på saken. FI vill ha sex timmars arbetstid för alla och en individualiserad föräldraförsäkring - även för regnbågsfamiljer eller andra familjebildningar som inte är den av borgarna så omhuldade kärnfamiljen.

Det var ju ett riktigt bra drag av Dagen att tvinga folk att googla - tack så mycket!

En haltande DNsaurie

Jag vet inte om Dagens Nyheter definitivt har gjort sig av med språkvården, men en artikel här får mig att misstänka det. Det står omväxlande "dinosaurien" (rätt) och "dinosauren" (fel), men det värsta är rubriken: "Ny 'Jurassic Park'-dinosaurier upptäckt". Det är som att skriva att en datorer inte innehåller en stavningskontroller.

Ska det vara så svårt att förstå?

Ja, tydligen. SvD:s Maria Abrahamsson är förvisso inget universalgeni, man att missförstå Håkan Boströms ledare i DN så till den milda grad måste vara något slags rekord. Abrahamsson skriver att "DN:s sexbrottsledare saknar en komponent - offret" och frågar sig: "För att några sexförbrytare ska kunna återanpassas måste vi acceptera att fler oskyldiga - i detta fall framför allt kvinnor och barn - utsätts för brott?"

Men Boström skriver så här: "Saken blir naturligtvis inte bättre av att den framväxande skampålsjournalistiken kraftigt riskerar att försvåra för sexualbrottslingar att återanpassa sig till samhället - och i förlängningen därmed riskerar att öka antalet sexualbrott!"

Vi tar det en gång till: de riskerar att återfalla och därmed öka antalet sexualbrott. Om det inte var tydligt nog så tar jag det ännu en gång: Boström anser alltså att fler kan komma att drabbas av sexualbrott om de ställs vid skampålen. Jag vet inte vad det är i det här som Åsikts-terminator Abrahamsson inte klykar.

Green Fluorescent Poirier

Roland Poirier Martinsson föreslår i SvD i dag att föräldraförsäkringen förlängs till 18 år. Jag skulle inte tro att han menar allvar, men inte ens som provokation är det speciellt begåvat. Så varför värper han detta förslag? Jo, han skriver att den som motsätter sig biologism (synsättet att nedärvda biologiska faktorer förklarar vårt beteende) hamnar i samma fålla som Lysenko, och att därför tala om en ultralång föräldraförsäkring som kvinnofälla är att blunda för verkligheten. För vuxna, välutbildade kvinnor väljer att stanna hemma på grund av "vilka de faktiskt är". Tala om genomskinlig retorik.

Jag önskar att jag kunde säga att biologismen är lika stendöd som nyliberalismen. Men tyvärr rör sig båda liken blint framåt, hand i hand. Brain! More brain! RPM är ingen nyliberal - tvärtom. Men han sväljer biologismen med hull och hår, vilket får mig att undra hur det kommer sig att en doktor i teoretisk filosofi blir rena rama Hulken när han kommer i kontakt med naturvetenskap. Men det kanske är GFP-avund som får honom att vilja släppa fram sitt inre jag.

Nej, syftet är inte gott

"Uthängning på nätet kan leda till att sexbrottsdömda begår nya brott.
–Syftet är gott men det riskerar öka återfallsrisken, säger sexbrottsforskaren Niklas Långström" i SvD i dag, apropå den nya webbplats där namn och andra uppgifter publiceras.

Nej, syftet är ont. Att hänga ut folk som har avtjänat sitt straff är att ta lagen i egna händer. Och varför stanna vid dem som har dömts för sexualbrott? Varför inte publicera namn på alla som dömts för egendomsbrott, våldsbrott, rattfylleri och bedrägeri? Jo, därför att det strider mot grundläggande principer i en rättsstat, sen kan det uttalade syftet vara vilket som helst.

Och som Långström säger så ökar man bara risken för fler brott. Och det är väl ändå det väsentliga.

JMG goes slumming

JMG har besökt en skola i Rinkeby, där han fick höra luciasånger och mottaga en cykelhjälm ur Hans Förortsliga Höghet Skjlier Alfouadis hand, rapporterar DN. Pastoralen är därmed fullkomnad: The Big White Male möter The Small Swarthy Kids från ferorten, len. Jag undrar vem som kom på idén? Kronprinsessan Victoria? Hon har ju låtit sina bernadottskt tomma leenden förgylla vardagen för krymplingar av olika kulörer.

Le Clézio har beskyllts för orientalism, ett begrepp som brukar förknippas med Edward Said. Här kan ni se honom prata en stund om ämnet. Titta på vinjetten, för den är fantastisk, men spola förbi Michael Bolton-professorn fram till 3:36 där Said börjar tala. (Jag har länkat till det här klippet förut, men det är väl värt att göra reklam för.)

Och jag är glad att du inte är här, ditt jävla äck...

Oj, så många besökare från en diskussionstråd på Qruisern, ser jag i Statcounter, och klickar in mig på tråden. Fast först måste jag bli guldis i en vecka via sms, för jag är nästan aldrig där längre. Jaha: någon har visst läst min blogg och reagerat. Och så följer en typisk Q-diskussion där flera pucklar på mig för min von oben-attityd. Ett snille tror till och med att jag har startat tråden själv. Ingen dum idé, kanske, men fullt så desperat efter läsare är jag nu inte.

Ja, som sagt: forumet är sig likt. Något mer konformistiskt och jantebetonat går knappt att hitta under solen, och det är en bidragande orsak till att jag övergav tanten. "Men du som har haft sån glädje av Qruisern", skriver några. Ja, det är verkligen sant: jag har fått vänner för livet där, jag har fått kärlek och knull och haft väldigt roligt stundtals. Qruisern räddade livet på mig - eller räddade mig ur ett liv som bara påminde om ett liv, snarare. Så tack, tack. Vill ni läsa ytterligare hyllningar? Kolla här och här i så fall. Den senare länken är min gamla presentationstext. Skulle jag ha lagt ner så mycket energi på något jag inte gillade?

Men kärlek kan falna. Det är en teori jag har. Forumet som en gång var oerhört roligt, och faktiskt väldigt lärorikt ibland, degenererade allt mer. Och de otäcka mobbartendenserna har alltid funnits där, liksom transhat, normalitetslängtan och total brist på politisk analys och solidaritet. Anonymiteten gör nog också sitt till, eftersom den låter fega människor "debattera öppet", d.v.s torgföra sitt näthat, inte minst mot den som vågar kritisera Qruisern. De riktigt intressanta skribenterna försvann en efter en och ersattes av Vill_suga_din_kul_i_ Halland som frågar om man inte måste ha väldigt god lungkapacitet (autentiskt exempel). Men det är inte bara forumet som stinker. Det finns mycket mer, som problemet med denna ständiga gubbslemmiga jakt på pojkkött som Qatt har skrivit om här.

Jag tröttnade. Jag har tröttnat. Jag är trött på dig, Krussan. Jag fylls bara av vämjelse när jag loggar in. Och jag har bara kvar mitt konto för att hålla kontakten med en viss person som jag inte når på annat vis.

Rubriken är förresten hämtad från en opublicerad kommentar från en anonym användare på Qruisern (så anonym att hen inte ens vågar sätta ut sitt Qruiser-nick, vilket måste vara nåt slags rekord i feghet). Jag tänkte att den gjorde sig bättre om den fick paradera solitärt, som blomstergåvor ska göra enligt Magdalena Ribbing.

Uppdatering: Nu är diskussionen raderad. Ännu ett typiskt Qruiserfenomen. Trådstartaren har väl också raderat sig, eller så var det någon som kaskadkräktes lite väl mycket och fick Abuse på sig. Kära gamla Krussan.

15:e plats av 59

Ja, nu väntar jag bara på ledarsidornas krevader mot den svenska skolan, sedan TIMMS 2007 visat att svenska åttondeklassare (och även i viss mån fjärdeklassare) halkar efter i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Vi är bara på 15:e plats av 59 deltagande länder. Vill du läsa själv vad Skolverket skriver, så har du länken här. Nöjer du dig med vinklade larmrapporter får du vänta tills morgontidningen ramlar in i brevlådan eller viftar åt dig på nätet.

Men lugn i stormen. När det gäller matematik så vet skolforskare redan vad som är fel och vad som behöver göras, vilket framgår av en intervju med Per-Olof Bentley i Skolverkets nyhetsbrev. Svenska elever är bra på själva beräkningarna, men TIMMS-problemen kräver att man kombinerar olika matematiska lösningar på ett sätt som de inte är vana vid. Och det är liksom det matematiska tänkandet som det brister i, att eleverna inte är vana att förstå vilka sammanhang som kräver vilka lösningar. Det går att ordna på sikt. "Det är tragiskt att det inte går bra i TIMSS för Sverige. Men det positiva är att vi nu vet vilka huvudproblemen är och att vi därför kan sätta in åtgärder med hög precision", säger Per-Olof Bentley i intervjun.

Ja, och så var det Runka upp stridskuken-Björklunds paradgren: otryggheten i skolan. Den är enorm! Brukar han säga. Så här står det i rapporten:

I studien ingår även en enkätundersökning bland elever, lärare och rektorer. - Eleverna i den svenska skolan känner sig trygga och säkra. Vi utmärker oss i enkätsvaren och ligger i topp både i årskurs 4 och 8, säger Camilla Thinsz Fjellström. Däremot har de svenska rektorerna i en internationell jämförelse en mer negativ bild av frånvaro och andra störande beteenden.

Återstår att se hur Björklund och de borgerliga ledarskribenterna ska få det till att otryggheten i skolan ökar.

Det går ett högerspöke på SvD:s redaktion

Elise Claeson är känd för uttalanden som: "Vi kvinnor vill inte ha några förändringar. Vi föder barn och vill ha säker plattform där vi kan skydda våra barn. Kvinnor väljer sällan farliga yrken och det har med vår biologi att göra. Vår hjärna och våra kroppar vet att vi ska föda barn, då kan vi inte vara risktagande" (exemplet hämtat från SKICK).

Nu slår hon till igen, och detta med en osmaklig jämförelse mellan Martina, som har Downs syndrom och vars liv har skildrats av Tom Alandh, (nu senast i "Martina och jag") och svenska dagisbarn. Martinas mamma vägrade att lämna henne på en institution och har ägnat sitt liv åt att ge henne bästa tänkbara tillvaro. Det är en hjälteinsats av format. Men vi småbarnsföräldrar lämnar våra barn på institutioner, och det är förstås exakt samma sak!

Jag minns när jag gjorde mitt specialarbete på gymnasiet om utvecklingsstörning - ett ämne som låg nära till hands eftersom min mor länge varit aktiv inom FUB och min syster arbetade med utvecklingsstörda. Så jag och en klasskamrat skrev specialarbetet tillsammans. Som förberedelse gjorde vi ett studiebesök på Carlslund - och gick därifrån på darriga ben. Dessa stora institutioner var fruktansvärda och folk som hade suttit där blev också rejält skadade av dem. Att jämföra dem med våra förskolor är ungefär som att jämföra rumänska barnhem med restaurang Prinsen. Men Claesons skamkänsla är nog lika rudimentär som hennes insikt i stenåldersmänniskans biologi.

Meningslös gemenskap sökes

IRL är ett märkligt begrepp: vadå real life? Som om en nätgemenskap ens flyktigt skulle påminna om livet. Jag behöver bara logga in någon minut på Fejan eller hastigt och hukande kika in i Tant Krussans ådriga skithål för att åter - varför envisas jag? - påminnas om hur totalt meningslöst det är. P. som gick Peddankursen om slika spökbilder av livet meddelade den sensationella nyheten: det tar tid, olidligt mycket tid, att upprätthålla något som påminner om en vänskap på elektronisk väg. Men oj, så många "vänner" jag har på FB. Vänner som jag till största delen skiter högaktningsfullt i om jag ska vara ärlig, och det ska jag.

Jag tror att vänskap är ett överskattat begrepp, till skillnad från kärlek. De enda som jag på allvar räknar som mina vänner är dem jag älskar. De är inte så få, men antalet kan kvitta - kärlek är det och den dör inte i första taget. Sen finns det några som en gång betydde mycket för mig och som jag av den anledningen är fäst vid än i dag. Men alla de där bekanta och bekantas bekanta som har "addat" mig eller tvärtom - vad ska ni vara bra för? Jag träffar er aldrig och vill inte veta att ni har gått med i gruppen "Stoppa grävlingsjakten i Uzbekistan". Jag vill inte se era nallar eller ha era syntetkramar eller jämföra vilken GB-glass som är godast. Och då talar jag bara om Fejan; Krussan gör mig alltmer mörkrädd. Hon är en ond, narcissistisk och ytligt kacklande vålnad som bara går att stå ut med om man är höggradigt berusad, skriande ensam och desperat efter lite tantkuk.

Jag säger som Darryl F. Zanuck: "Include me out."

Allt som jag älskar har jag på armslängds avstånd. En verklig vän finns ett telefonsamtal bort. Och dramatiken, den riktigt stora och svindlande dramatiken, är den som hela tiden pågår under vardagens täckmantel. Jag behöver inget mer.

Uppdatering här.

Om härmapor och stenåldersmänniskor

Vi är inte stenåldersmänniskor. Vi har inte varit det sen stenåldern. Faktum är att evolutionära förändringar kan äga rum på så kort tid som 18 generationer, i människans fall ca 450 år! Men stenåldersteorierna är populära och upprepas ständigt. Vi ska äta stenåldersdiet, minsann. Och män vill knulla runt maximalt för att sprida sina gener medan kvinnor är kräsna med vem som ska få befrukta deras ägg.

Har ni hört de där teorierna förut? Det har jag - till leda. Men nu har jag hittat några bra artiklar som förklarar vad som är vad på ett, som det verkar för mig, vederhäftigt vis. Här kan ni börja med att läsa en recension, "Vi är härmapor, inte stenåldersmänniskor" i Forskning & Framsteg av tre böcker i ämnet. Den behandlar bl.a. David Bullers bok "Adapting Minds", från vilken jag har hämtat informationen om evolutionen ovan. Här finns ett utdrag ur Bullers bok. Det är långt, men väldigt läsvärt: Buller smular sönder några av evolutionsbiologernas älsklingsteorier på ett övertygande vis.

Inte för att det här biter på biologister som, tja...Elise Claeson. Eller Martin Ingvar. Men man kan inte få allt här i världen. Vissa lever liksom kvar på stenåldern.

(Note to self: läs igenom artikeln ett par gånger till när du inte är så trött, Niklas. Du kanske inte kommer att digga den fullt lika mycket sen.)

Nominera Årets politiska blogg

Rösta här på den blogg som du vill utses till Årets politiska blogg. Själv har jag röstat på SKICK, Antigayretorik och ROYA - INTERSEKTIONALEN. Och det är inte för att jag är kompisar med dem (jag känner ingen av dem, tyvärr), men jag har länge länkat till dem och tycker att de är väldigt läsvärda.

Supernannytrendens tortyrmetoder breder ut sig

Om ett barn är "besvärligt" och till exempel spottar och svär - vad gör man? Några snillen på en förskola i Alingsås kommun har svaret: lägg peppar på barnets tunga som bestraffning! Ja, maktspråk och bestraffningar brukar vara effektiva för att kväsa barn som inte gör som de vuxna säger. För stunden, vill säga. Vad man skapar i längden är rädda ögontjänare och människor som gör som de blivit tillsagda. "Vi lydde bara order", ni vet. Föräldrarna, då? Ja, de anmälde förstås förskolan. Nej - de gav sitt tillstånd till pepparbehandlingan! Lite tortyr har inte skadat någon, sa de sig väl.

Och så ännu en solskenshistoria, denna gång från skolan: Lille Petter får betyget C i "social mognad". Hade han svurit och spottat? Nej, han gråter för ofta. Det kan man läsa om i Lärarnas tidning under rubriken "Mamma, vad är NO?". Petters mamma frågar Jan Björklund om det är en sån skola han vill ha, en skola där en sjuåring får underkänt för att han gråter för lätt. Om någon missade dokumentären Förgrymmade unge så råder jag er att se den nu. Av den framgår det tydligt hur Jan Björklund skulle ha svarat mamman: med ett rungande JA!

Det goda civilsamhället

Sofia Nerbrand vill se ett civilsamhälle där politikerna drar in sina egna löner. Se bara på USA! Där tackade minsann Obama nej till offentliga kampanjmedel. Så borde det vara även i Sverige, tycker Nerbrand. Direktörer för storföretag tjänar kolossalt mycket pengar på andras arbete - nu är det dags för politiker att göra samma sak, så att den för "liberaler" som Nerbrand förhatliga statsapparaten får allt mindre att säga till om. Direktörer för svenska storföretag tjänar kolossalt mycket pengar på andras arbete, och det är förstås bara bra och inget som vi andra ska lägga oss i. Montera ner hela systemet med folkvalda politiker och inför i stället Mest pengar vinner-strategin i full skala! Så får vi äntligen det civilsamhälle som Nerbrand drömmer om.

I USA röstar knappt hälften av medborgarna. De fattiga slängs ut med våld från akutmottagningar som tvingats ta emot dem. Den som har minimilön klarar sig inte ens genom att arbeta dubbel heltid, och den som inte har pengar till en stjärnadvokat (som O.J. Simpson)riskerar att dömas till döden på tveksam bevisning. Men detta paradis på jorden där smutskastning och fyllda kampanjkassor avgör vem som ska leda landet ser Nerbrand som en förebild. Jag är glad att vi inte är där - än.

Dagens ord: ebolali

ebolali´ (nylat. ebolali´a, av 'eget boende' och grek. lalia´ 'tal', 'prat'), tvångsmässig upprepning av frasen 'eget boende', se Schlingmanns syndrom.

Källa: Nationalencyklopidins alternativupplaga

Biologistiska biologer

Biologi är studiet av de levande organismerna, som bekant. Men vad är biologism? Jo, det är diskursen som förklarar människans beteende som ett resultat av nedärvda biologiska faktorer. Martin Ingvar på DN:s Insidan kommenterar serien om mäns våld så här: "Visst kan det sociala och det kulturella spela in, och alkoholen har en viktig roll. Men det är ändå generna och testosteronet som är de allra viktigaste orsakerna till att män använder mer våld än kvinnor." Och vidare: "Kvinnors hjärnor badar inte i testosteron - men det gör männens." Ja, och sen kommer den biologistiska klassikern att "aggressiva hannar har gynnats under evolutionen".

Martin Ingvar är givetvis inte ensam om att förklara skillnader i beteenden med biologi. En annan biologist är Tomas Eriksson, som bland annat skriver att "[v]id den kromosomavvikelse som brukar förknippas med vad som har kallats 'supermän' (supermale syndrome), föreligger i stället en (eller ibland flera) extra Y-kromosomer (47, XYY). Dessa män är ofta långa, har ofta 'maskulint' utseende och de har rapporterats vara överrepresenterade bland vålds- och sexualförbrytare".

Ja, det låter ju bestickande. Men det är fel. Teorin om dessa "supermän" är vederlagd, vilket man lätt kan läsa sig till, bl.a. här. Däremot blir vissa av dem långa men inte muskulösa, utan ger ett "klumpigt" intryck. De får oftare svår akne och har oftare inlärningssvårigheter. Ja, vad är arv och vad är miljö i det här fallet? Skulle man kunna tänka sig att någon som är stor och klumpig, full med finnar och inte får tillräckligt med stöd i skolan riskerar att få det lite svårare i livet? Ja, det låter inte otroligt. Det låter inte heller otroligt att föräldrar som satsar på att deras söner ägnar sig åt lite extra motorikträning, får läxhjälp och Roaccutan kommer att finna att det går bra för dem. Och de allra flesta "supermän" går inte att skilja från vanliga XY-män. De är så svåra att urskilja att de allra flesta går igenom ett helt liv utan att känna till sin extra Y-kromosom.

Och så har vi det här med den testosteronindränkta manshjärnan. Att den teorin är felaktig kan man bl.a. läsa sig till här. Om män blir aggressiva av testosteron så borde de bli mindre aggressiva genom att man kastrerar dem kirurgiskt eller kemiskt. Fausto-Sterling redogör för ett sånt experiment. Det ledde dock bara till att nio av sexton snöpta män dog i en våldssituation. Och för övrigt vet man inte vad som är hönan och ägget: det kan mycket väl vara så att en våldsam livsstill eller en fängelsemiljö kan ge upphov till ökad testosteronproduktion.

Själv har jag mer östrogen än de flesta kvinnor, eftersom jag är över 50 år. Har jag blivit mer omvårdande de senaste åren? Nej, jag är precis samma blödiga typ som jag var när jag var 15 - eller 12. Däremot har jag blivit lite klokare med åren, och har lättare att lägga band på mitt humör i dag när jag är stressad. Det tror jag att jag delar med de flesta femtioplussare. Att vi också delar dalande testosteronnivåer säger ingenting mer än att det finns en samvarians.

Visst finns det biologiska skillnader mellan XX och XY. Och visst finns det personlighetsdrag som vi ärver. Ett sådant är resiliens, d.v.s. förmågan att klara påfrestningar: en del av oss är lite känsligare än andra. Det kan spela en viss roll, men långt viktigare är hur vi har det när vi är barn och unga. Teorin om maskrosbarn är lika förlegad som teorin om supermän. De flesta maskrosbarn har haft någon vuxen som har stött dem när föräldrarna svek.

Men varför uppstår såna här teorier? Varför är biologisterna så övertygade om att biologin är viktigare än miljön? Tja, vad är biologi - egentligen? För att svara på det kan man lika gärna fråga vad geometri är. Geometrin studerar olika figurers egenskaper bland annat genom att utgå från vissa geometriska objekt, som cirkeln. En perfekt cirkel existerar inte i naturen, alltså är cirkeln ett slags idealfigur, en abstraktion. Men vi leker alltså att den existerar och ställer upp vissa axiom om dess egenskaper. Det funkar jättebra. Det går till och med att utifrån geometri och algebra etcetera konstruera ett fantastiskt teoribygge kallat matematik. Och inte nog med det: matematiken och vetenskapen fysik kan låta oss bygga hållfasta broar och höghus. Men vardagsvärlden är oändligt mycket mer komplicerad än vetenskapen. Vetenskapen springer ur vardagen och kan på många sätt förklara vardagen, så länge man nöjer sig med att studera isolerade fenomen. Men även om vi använder hållfasthetslära och psykologiska tester så kan vi få klantiga brobyggare. Eller så får vi en perfekt bro, men den blir påseglad av en mobil lyftkran. Sånt är livet: komplicerat.

Att bron blir påseglad är förstås inte ingenjörernas fel. Att någon står och drömmer om Blondinbella på jobbet är inte den psykologutbildade personalrekryterarens fel. Men betongblandningen kan bli risig lik förbannat. Det lustiga är att framförallt naturvetare tror att de studerar "den objektiva verkligheten", när det de studerar är en idealbild av verkligheten. Det lustiga är att vetenskapen, som är sekundär till livsvärlden, vänder på steken och hävdar att den där irriterande imperfekta verkligheten är sekundär till vetenskapen. Men sån är väl människans natur (det har bergis med nåt hormon att göra). Och det är samma sak med biologer och biologism. Biologi är jättebra, det är jag den första att skriva under på. Men biologism är bara pinsamt.

Kan du de här lagarna och förordningarna?

1/ Lagen (2008:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.
2/ Kungörelse (1971:1019) om tillämpning av stadgan om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland
3/ Förordning (1985:997) om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar
4/ Lag (1995:1570) om medlemsbanker
5/Förordning (1976:554) om grupplivförsäkring åt vissa doktorander

Inte? I så fall borde du inte få bo i Sverige. Moderaternas senaste rasistiska krav på invandrare är att de ska skriva under en försäkran om att de känner till svenska lagar och förordningar. Om det senare visar sig att de har brutit mot denna "överenskommelse" (haha) så kan eventuella bidrag dras in.

Om jag var på flykt från ett land där jag riskerade spöstraff, fängelse eller avrättning för att jag var bög, så skulle jag givetvis skriva på vilket papper som helst för att få bo i det nordiska paradisland som kallas Sverige. Ja, jag skulle nog till och med välja att bo bland människor från mitt ursprungsland. Det blir ju lite enklare att klara sig då. Här finns ju folk som uppenbarligen behärskar sånt som Lag (1923:116) om hundskatt. De talar mitt språk, har bott här ett tag och kanske får jag kvarta hos nån av dem, kanske får jag ett jobb hos nån avlägsen kusin eller så.

Men fy mig! Jag får ju inte bo i en "överetablerad" kommun. Nej, jag ska - helt frivilligt, förstås - bosätta mig i Hjoggböle eller Öregrund. Annars kan jag inte påräkna någon hjälp från staten. Det är för mitt eget bästa, egentligen. Jag måste ju insupa "viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare", för att nu citera Per Schlingmann. Alltså jämställdhet för vissa.

Keith Olbermann om Proposition 8

Jag minns inte vem som uppmärksammade mig på det här klippet med Keith Olbermann. Jag hade inte hittat det utan hjälp, så tacka inte mig, tacka Anonym. Men sevärt är det.

I Sverige har vi en (alltför lång) rad före detta sportjournalister som har blivit programledare i nyhetsprogram eller bara lekledare för trams-tv. Olbermann var också sportjournalist från början. Men där slutar likheten med Peter Jihde. Liksom.

Filatelist får ortopedtjänst

-Sho bre, Carl-Johan. Det var inte i jåns!
-Sho bre, Otto. Hur är läget, mannen?
-Jo, gussen är lite tröttish, men vi får in fett med cash på hennes stafetttjänst.
-Utmärkt. Jo, vi har ju den här Arvid Mörne. Han har en del skolk i slutbetyget från gymnasiet, men klarade sina studier på KI med bravur.
-Skolk och skolk... Han skriver att tog ledigt ibland för att ägna sig åt sin frimärkssamling.
-Aha. Det var en annan femma. Vad står det mer?
-Hm... Han randade på kardiologen på Danderyd och hade egentligen tänkt bli invärtesmedicinare, men så blev han intresserad av knäproteser. Nu har han en jättesamling. Han är en riktig huvudfoting, men det är ju bara en fördel.
-Absolut. Har du någonsin hört talas om en empatisk ortoped?
-Haha! Vi tar in honom.

Ja, så kommer det att se ut i framtiden om Kristdemokraterna får råda. Ett ideellt engagemang ska synas i betygen, tycker Gunilla Tjernberg enligt SvD.

Undulatskötsel. Knattevarpa. Queermakramé. Se där några exempel på ideellt engagemang som bör belönas och betygsättas, tycker jag. Vi går en härlig framtid till mötes i Fistdemokraternas bruna Sverige.

Förnya körkortet?

Husläkarmottagningen i Vällingby vill inte raska igenom att hälsoundersökning som väl tar max fem minuter för att jag ska få förnya mitt körkort för högre behörighet (jag har ABeCDe). Nä, jag hänvisas till en helprivat mottagning - och där kostar det 1 000 kronor. Tusen spänn för fem minuter! Tack, tack, kära vårdpolitiker.

Allt lagligt är inte friskt

<- Johanna Tukiainen fick 200 sex-sms
av Ilkka Kanerva ->
Sjukt eller friskt?

Tja, det ansågs tillräckligt sjukt för att Kanerva skulle tvingas avgå som utrikesminister. Det var en heterosexuell tragedi såklart, och det är något sjukt med den där dragningen till det motsatta könet. Den gör heterosexuella män i medelåldern alldeles lealösa av kättja, får dem att tappa omdömet i sina feberdrömmar om att få gosa in sig bland de kvinnliga behagen.Det är lagligt, men allt friskt är inte lagligt, skriver Maria Abrahamsson i SvD i dag. Anledningen till denna tänkvärda maxim (nej, jag skojar såklart) är att Socialstyrelsen gör om den svenska upplagan av ICD-10. Man tar bort vissa koder som sjukdomsklassar exempelvis BDSM. (Det borde egentligen inte vara en sån jättenyhet, eftersom flera av koderna togs bort redan 1981, men återinfördes 1987 då man strikt följde den internationella versionen.)

Det här ger ändå upphov till en del frågor. Varför förstår till exempel varken Maria Abrahamsson eller Blogge Bloggelito skillnaden mellan "sexuell läggning" (eller "preferenser" som Blogge uttrycker saken) och "könsidentitetsstörning i barndomen" eller transsexualism? Man kan ju tycka att det ska gå en skiljelinje mellan att kåta upp sig på Tukiainen och att uppleva att man är född i fel kropp - eller föredra att gå i klänning ibland, även om man heter Ilkka. Själv tycker jag att den könsdimorfism som präglar vår kultur borde kunna hänföras till det ICD-10 klassar som kroniska vanföreställningar.

Att transsexualism fortfarande ska vara sjukdomsklassat beror på att det ska gå att få behandling som könskorrigerande kirurgi. Men vill man ha det gäller det att hålla tungan rätt i mun, vilket bl.a. Trollhare har beskrivit. I USA finns det särskilda coacher som lär behandlingssökande transsexuella vad de ska och inte ska säga till sina utredare, för annars blir det inga försäkringspengar och ingen behandling. Här i Sverige måste man vilja transitera fullt ut: några "mellanlägen" mellan de båda extremerna "man" och "kvinna" gives inte. Och man måste alltså vara sjuk. Ja, transsexualism kan verkligen beskrivas som en sjukdom, en dödlig sjukdom. Många har tagit livet av sig för att de har nekats behandling eller för att de inte stod ut med att vara så fel. Men sjukdomen existerar bara som motpol till det samhället klassar som friskt.

Åter till Abrahamsson, och nu hennes exempel med cykelsadelsex. Jag undrar varför hon ägnar sån stor iver åt att beskriva fetischister som sjuka? Varför skriver hon att allt som är friskt inte är lagligt? Antagligen för att visa sin distans till De Där. Ingen ska kunna beskylla henne för att kleta in cykelsadlar eller vilja bli upprumpad. Nej, här har vi en kärnfrisk, heterosexuell, vit medelklasskvinna, kemiskt befriad från de mörka drifter som styr de perversa. Jo, hon applåderar Socialstyrelsen. Men bara med en hand.

Kanerva tvingades avgå på grund av en "olämplig förbindelse". Den ansågs visserligen laglig, men sjuk. Det tycker jag är sjukt. Själva har vi en utrikesminister som har haft aktier i Lundin Oil. Det borde ha diskvalificerat honom för all framtid. Men aktieinnehavet var ju lagligt? Ja, men helt sjukt.

Men på Maria Abrahamssons stolligheter ser vi inget slut

All forskning, oavsett inriktning, måste följa en viss metodik för att kallas vetenskaplig. Forskning kan inte bygga på löst tyckande, inte sakna anknytning till en forskningstradition, inte utövas utan etiska riktlinjer, inte sakna en frågeställning eller problemformulering. Detta gäller såväl naturvetenskaplig som samhällsvetenskaplig eller humanistisk forskning.

Att all forskning inte är god forskning är självklart eftersom alla forskare inte är goda forskare, lika lite som alla ledarskribenter är goda ledarskribenter. Så tyvärr kan forskare som Eva Lundgren trampa rejält snett ibland. Andra forskare myglar till sig anslag, fuskar med sitt material eller struntar i de etiska riktlinjerna. Ingenting av detta är förvånande, och ingenting av detta är förbehållet en viss typ av forskning.

Och ingenting av ovanstående begriper Maria Abrahamsson , som i sin ledare i SvD i dag går till angrepp mot det hon kallar för genusforskning. Hon skulle inte sörja om inte en krona anslogs av statliga medel till sådan forskning, skriver hon. Abrahamsson tror sig nämligen kunna bedöma vad som är vetenskapligt respektive ovetenskapligt, och till den senare kategorin hänvisar hon all forskning som har med genus att göra. Ja, inte bara all forskning, allt genustänkande över huvud taget. Det är inte förvånande med tanke på hennes reaktionära åsiktsprofil, men det är synd att hon ska få skriva på en seriös morgontidnings ledarsida. Läsare kan ju förledas att tro att hon har fog för sin kritik. I själva verket är hon djupt okunnig om det område hon så ofta skriver om, eller också är hon intellektuellt ohederlig eller styrs av en politisk agenda. Vid närmare eftertanke är hon nog alltihop i en osalig blandning.

1/ Okunnighet
Maria Abrahamsson likställer till exempel värdegrundsarbete med genusarbete. Men genusarbete är bara en del av det värdegrundsarbete som man bland annat kan läsa om i läroplan för grundskolan:

Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap,öppen diskussion och aktiva insatser.

2/ Intellektuell ohederlighet
Abrahamsson skriver också att Fi-ledamoten Veronica Svärd "bloggar instämmande när det görs judefientliga påhopp mot professor Bo Rothstein". Att så inte är fallet går lätt att läsa sig till. Men det kan eller vill Abrahamsson inte göra. Jag lutar åt att hon inte vill, för en ledarskribent borde ändå vara hjälpligt läskunnig. Hon vill alltså inte och uppvisar därigenom prov på intellektuell ohederlighet av första rangen. Veronica Svärd bemöter kritiken här.

Så till

3/Abrahamssons politiska agenda
Gudrun Schyman, som Abrahamsson beskriver som "rikets första feminist", har nu en "smart strategi" för att "gynna henne i den hårda konkurrensen med sverigedemokraterna och junilistan om personkryssen i nästa års EU-val": hon ska liksom låtsas oroa sig för den växande fascismen i Europa. Smart, va? Vem anser inte att "det liggger i den demokratiska världens intresse att hålla rent från fascismen"? Men i själva verket vill hon alltså bara fiska röster. Vad det hela handlar om kan ni läsa här. Att Maria Abrahamsson är intellektuellt ohederlig har jag redan bevisat. Och här ser vi tydligt hur Timbro via Abrahamsson gör allt för att misskreditera Feministiskt initiativ.

Jag tar tillbaka det där med "seriös morgontidning", förresten. En ledarredaktion som håller sig med en så robotaktig åsikts-terminator som Maria Abrahamsson är ungefär lika seriös som en fuskande forskare.

I dåligt sällskap

Per Gudmundson skriver i SvD om Socialistiskt forum på ABF i morgon. En av programpunkterna handlar om Aleksandra Kollontaj, vilket Gudmundson förfasas över och kallar Stalinromantik. Jo, Kollontaj var Sovjetunionens sändebud i Stockholm 1930-45. Men hon var också en av de tidigaste feministerna, och jag misstänker att det är den aspekten som ABF vill ta fasta på. Gudmundson tycker att LO bör akta sig för dåligt sällskap av odemokratiska krafter. Jag håller med. Jag tycker att även borgerliga politiker bör göra det. I Landskrona säljer de borgerliga tillsammans med Sverigedemokaterna ut kommunala tillgångar. Jag tycker att Sd är dåligt sällskap, vad tycker Gudmundson?

Moderaterna vill avskaffa straffmyndighetsbegreppet. Moderaterna i Skåne vill att den som döms för våldsbrott tredje gången automatiskt ska få maxstraff. Three strikes and your out, liksom. Sd vill återinföra straffarbete för den som inte sköter sig. Jag undrar vilket som är effektivast?

Sd vill "återupprätta en gemensam nationell identitet och "en öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället".

Så här skriver moderaterna i Skåne: "Alla har en skyldighet att göra sitt bästa för att försörja sig och att acceptera de värderingar som bär upp Skåne. Vi välkomnar den som söker sig hit från våld och förtryck, men ställer också krav på den som vill bygga sin framtid här. Det handlar om riktiga jobb, inte passivt bidragsmottagande". Ja, där hör ni. Tro inte att ni ska få leva på bidrag, och tro inte att vi tänker välkomna er om ni inte accepterar de värderingar - våra värderingar - som "bär upp Skåne".

Känns tongångarna igen? "Invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället"...

Kristdemokraterna vill att bara män och kvinnor ska kunna ingå äktenskap - det vill Sd också. Ja, det finns mycket som förenar borgerliga politiker och sverigedemokrater. Det dåliga sällskapet är redan ett faktum.

Halvtaskig gaydar

Jag testade min gaydar här efter att ha läst Trollhares inlägg och fick bara 70 % rätt, vilket förvånade mig. Men jag klarade bögarna bättre, vilket alltid är någon tröst. Och det hade gått mycket bättre om det var svenskar.

Hjälplösa bylten?

Paolo Roberto tycker inte att vi ska ha en delad föräldraförsäkring, för då får kvinnorna den tråkiga perioden när barnet är ett hjälplöst bylte som inte kan fixera blicken. Sen får papporna allt det skojiga, liksom. Om det här skriver Sanna Rayman i SvD i dag. Men snälla ni... Barn kan faktiskt fixera blicken senast vid två månaders ålder, och det börjar långt tidigare än så. Skulle ett sexmånaders barn vara "ett hjälplöst bylte"? Haha! Ta och läs på om ni nu inte har egna barn. Själv tycker jag att det första halvåret är en alldeles fantastisk period, när barnen utvecklas i rekordfart. Alla perioder i barnens liv är fantastiska, för övrigt. Och att det är mamman som ammar är liksom inte synonymt med att ingen annan kontakt är möjlig. För övrigt måste man inte amma i sex månader. (Barn som har en ärftlig benägenhet för astma, eksem och födoämnesallergier får däremot besvär i lägre utsträckning om de helammas i fyra månader.)

"Vi har principer som vi på ytan är eniga om, men en praktik som kraftigt motsäger att vi innerst inne delar de där principerna", skriver Rayman. Allt är inte politik och jämställdhet bör inte bara räknas i månader, liksom. (Djärv hypotes: det kan också vara så att det finns strukturella förklaringar till varför inte fler pappor utnyttjar sin del av föräldraförsäkringen.) Rayman refererar till ett fall där pappan inte erkände faderskapet förrän efter fyra år. Detta var för att få slippa vara barnledig utan att familjen skulle förlora stålarna från de båda pappamånaderna. Och tänk om fler gör så på grund av en delad föräldraförsäkring! Och tänk vidare om mamman skulle dö! Då står barnet där utan någon förälder.

Där hör ni. Vi riskerar alltså att göra barn föräldralösa på grund av vår politiskt korrekta vilja att få papporna att ta ansvar för sina barn och vår likaledes fjantigt PK-aktiga vilja att mammorna inte ska halka efter i arbetslivet. Det är ju helt oansvarigt.

Det här var nog det tyngsta argumentet mot en delad föräldraförsäkring jag har läst hittills. Eller också är det någon som har blivit lite väl duktig på att fixera blicken.

70 miljoner till barnmisshandel

Ja, ni läste rätt. Regeringen ger 70 miljoner om året för att föräldrar ska misshandla sina barn enligt Supernanny-modellen om bestraffning och belöning för att få ungarna att inte störa så mycket. Det här visste jag inte, men det framgår av Dokument inifrån som visades nyligen på SVT. Ni kan se programmet på SVT Play här.

Det går nästan inte att se programmet. Det är så jävla outhärdligt att bevittna hur idiotiska föräldrar begår övergrepp mot sina barn att mina tårar bara strömmar. Det här är alltså modellen för hur vi ska bete oss mot de barn som inte har bett att bli satta till världen. 

Fy fan!

En gammal dagishatare slår till igen

Elise Claeson skriver i SvD: "När barnen i världens bästa välfärdsland skär sig och sparkar ihjäl varandra ropar de på – change". Och alltihop är förstås förskolans fel. Moderaterna förespråkar max 40 timmars dagisvistelse - som om det vore vanligt att barn går längre än så på dagis. Det är det inte. Och att barn mår bäst av att knyta an till en förälder, vilket Claeson tror sig veta, stämmer inte heller. Faktum är att hon ljuger lika friskt som hon alltid har gjort. Men om ni vill veta hur mycket hon har på fötterna för sina galna teorier kan ni ju läsa den intervju som Skick återger här. Vill ni ha fakta i målet om dagisbarn och deras tillvaro kan ni läsa mitt gamla inlägg som var riktat till Dilsa Demirbag-Sten här.

Hur en förhållandevis vettig person som Sanna Rayman kan vilja figurera på samma sida som Elise Claeson, Göran Skytte eller Maria Abrahamsson övergår mitt förstånd.

När kvinnor tänker fel

Barbro Alving definierade en gång intuition som "när kvinnor tänker snabbt". Intuition är en klassiskt könskodad egenskap: män är rationella, kvinnor inutitiva. Och vilket är bäst? Att tänka rationellt, såklart. Anneli Andersson från Uppsala universitet och Mia Heikkilä från Försvarshögskolan har på uppdrag av Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, skrivit en studie om mäns och kvinnor olika attityder till slutförvaring av kärnbränsle. Den kan ni ladda ner här som PDF. Gör det, för den är mycket läsvärd, rentav rationell.

Som utgångspunkt tar Andersson/Heikkilä EMU-omröstningen, där kvinnorna fällde avgörandet. Detta förklarades av företrädare för socialdemokraterna med att de inte hade fått tillräcklig information. De röstade alltså "fel" på grund av "okunnighet", och inte nog med det: de var alldeles för insnöade på trygghetsaspekten. Typiskt tjejer, liksom. När det nu visar sig att kvinnor är mer negativt inställda till kärnkraft och slutförvaring av utbränt kärnbränsle aktualiseras förstås den debatten. Det Andersson/Heikkilä visar på ett mycket övertygande sätt är hur det manliga, "rationella" och därmed korrekta, respektive det kvinnliga och trygghetsknarkande, felaktiga sättet att resonera kring kärnkraft och slutförvaring bottnar i de genusmönster som genomsyrar vårt samhälle. Det förvånar inte mig, men det förvånar Maria Abrahamsson - vilket inte förvånar mig.

Abrahamsson tar fasta på några lösryckta formuleringar i forskarnas rapport och hånar därefter SKB: "Om bolaget har så dåligt omdöme att man tror att kärnavfallssäkerhet har något med könsskillnader att göra, vilka andra tokigheter kan då behöva granskas hos Svensk Kärnbränslehantering AB?"

Men ingen har påstått att säkerheten har något att göra med könsskillnader. Däremot är det kanske inte så underligt om en förskolelärare på ett dagis nära ett kärnkraftverk funderar på att man knappast kommer att kunna sätta barnen i säkerhet vid ett reaktorhaveri. En gravid kvinna kanske oroar sig för fosterskador vid eventuell strålning. En undersköterska på en avdelning för patienter i livets slutskede kan också fundera på hur det blir om larmet går vid reaktorn. Eller som forskarna skriver:

"Individer med olika erfarenheter, ingenjören med det tekniska kunnandet och inflytandet, den gravida kvinnan i närområdet, förskolläraren eller sköterskan, ställer olika frågor och gör inte sin mer eller mindre medvetna konsekvensanalys utifrån samma parametrar eller ens samma information."

Maria Abrahamsson hoppar över hela genusanalysen i rapporten. Den passar henne inte. Hon förlöjligar rapporten och ifrågasätter vad sånt här ska vara bra för. Men hon skriver att hon "sätter på sig sina genusglasögon" när hon läser Andersson/Heikkilä. Hon försöker verkligen, men oj så glasögonen immar igen. Ja, stackarn. Hon kanske skulle behöva en läs-tv? Nej, det skulle inte hjälpa. Den som tillhör en härskande norm ser inte normen. Man ser inte normen för man ser genom normen. (Ja, här funkar glasögonmetaforen rätt bra. Men vi skippar det där med "genus-", va?)

Hade Barbro Alving varit redaktör för SvD:s ledarredaktion hade hon sagt åt Maria Abrahamsson att göra sin läxa innan hon skrev artikeln. Men Bang var en riktig och fri journalist, inte en Terminator-liberal åsiktsmaskin.

Homosexuella borgmästare och andra enhörningar

Jag har just tittat på SVT Play, programmet Beckman, Ohlson & Can, där man dryftar om bögen har fastnat i kvinnofällan. Rätt intressant. Men så säger Roger Wilson något som får mig att hoppa till: "Det finns ganska många städer som har homosexuella borgmästare." Eh... Jag kollar i NE. Det har inte funnits några borgmästare i Sverige sen 1971. Men ingen av de andra i programmet reagerar. Apropå politisk medvetenhet.

Död åt familjen? Ja, men inte på det viset.

Göran Skytte skriver triumferande i SvD i dag att Gudrun Schymans paroll "Död åt familjen" tas emot med döva öron av svenskarna. Vi svenskar gillar våra traditioner, nämligen, och gifter oss så det står härliga till. Det finns bara tre fel med det resonemanget (inte mycker för att vara Skytte). För det första ökar antalet skilsmässor nästan lika mycket - och fortfarande slutar varannat ingånget äktenskap i skilsmässa. Så här skriver SCB i sin befolkningsstatistik för första halvåret 2008:

Antalet ingångna äktenskap har ökat med 5 procent från 19 293 till 20 205 jämfört med första halvåret 2007. De flesta bröllopen, 10 894, firades på en lördag. Antalet skilsmässor har ökat med 4 procent eller 356 stycken jämfört första halvåret 2007. För övrigt gifter sig allt färre i kyrkan, vilket inte borde glädja Skytte.

För det andra så var Schymans avsiktligt provokativa uttalande inte riktat mot familjen i sig, utan mot det faktum att kvinnor och barn lever farligt där:

Den största delen av det våld som kvinnor och barn utsätts för sker i familjen. Under hösten provocerade jag till debatt om just det här under rubriken "Död åt familjen". Orden "död åt familjen" tycks konstigt nog uppröra mer än den verkliga döden i familjen. Vi vet att det statistiskt sett är farligare för en kvinna att var hemma, än på krogen, en fredagskväll. Vi måste våga se och diskutera allt det våld som finns, i just den traditionella kärnfamilj som man från borgerligt håll så liderligt [sic!]försvarar. (Hela talet hittar ni här.)

För det tredje så måste man inte vara gifta för att vara en familj. Liksom.

Så Skytte narras som vanligt.

Heidegger på Hemköp

Jag köpte en stor förpackning pyttipanna. Inte för att jag äter det själv, men ett av barnen älskar, nej dyrkar pyttipanna. Och i dag fick man den åtta spänn billigare om man tog en kupong som hängde på gondolen. Som vanligt skulle man fylla i sitt namn innan man lämnade den i kassan, och jag skrev "Martin Heidegger". Jag brukar annars skriva "Jesus Kristus", men vafan... Nån gång ska man väl kunna variera sig.

Och så funderade jag på varför man ska fylla i sitt namn. Vad ska de med det till? Är det för att kassapersonalen ska kontrollera att man inte köper två förpackningar samma dag? Eh... Det låter inte så sannolikt. Är det för att pyttipannafabrikören ska kunna skicka ut reklam? Nej. Man behöver bara fylla i sitt namn, och det är nog inte så många av oss som går att hitta uteslutande på våra unika namn.

Sen slog det mig: de vill att man INTE ska fylla i sitt namn. Kupongen ska alltså inte lämnas in alls, och många som ombeds skriva sitt namn låter nog bli på grund av någon vag obehagskänsla. Man vill ju inte bli registrerad i onödan. Inte för att det är ett särskilt utmärkande drag för oss svenskar, precis; vi är nog världens mest genomregistrerade folk. Men ändå - det funkar kanske. Vi avstår från att fylla i lappen och avsäger oss därmed rabatten, vilket Herr Pyttipanna tjänar på. Varan köper vi i alla fall för vår reptilhjärna säger oss att den är billigare än vanligt trots att den inte är det.

Återstår bara att göra kupongen ännu mer avskräckande, kanske genom att be folk fylla i namn, adress, personnummer, födelsevikt, religion och sexuell läggning. Sen kan man erbjuda de mest fantastiska rabatter utan att förlora en spänn.

EM i löständer

Just när jag var på väg ut från Pressbyrån hörde jag en ung kvinna som hade stått bakom mig i kassakön säga "EM i löständer" till expediten.

Min värld har förändrats.

Huvudräkning: Vad är 97 gånger 85?

Lätt som en plätt med lite vedisk matematik. Tänk så här:


1/Vad är 100 minus 97? Jo, 3. Sätt 3 till höger om 97.
Gör likadant med 85. 100-85=15 Sätt 15 till höger om 85

97 - 3
85 - 15
-------


2/
Korsvis subtraktion: 85-3=82. Det går lika bra att ta 97-15, för det blir också 82.
Nu har vi det vänstra ledet.

97 - 3
85 - 15
-------
82

3/ Multiplicera de båda högra leden med varandra. 3x15=45
Nu har vi det högra ledet.

97 - 3
85 - 15
-------
82 - 45

Svaret blir alltså 8245.

Det här gäller för tal som ligger nära 100. Hur nära de måste vara vet jag inte, men det är ju rätt coolt att kunna räkna ut 97x85 i huvudet, lika fort som du räknar ut det med penna och papper på det gamla vanliga sättet.)

Ännu enklare: Vad är 75x75? Jo, alla såna tal upp till hundra (25x25, 55x55...) slutar på 25. Tiotalet tar man gånger det närmast högre tiotalet. Alltså tar man 7 gånger 8. Det blir 56. 75x75=5625. 55x55 slutar på 25, och 5 gånger 6 är 30, så svaret blir 3025.

Lika lätt: Hur multiplicerar man två tal vars ental blir 10 om man summerar dem?
Jo, för exempelvis 32x38 tänker man likadant som i exemplen ovan, d.v.s. tiotalet tar man gånger det närmast högre tiotalet. Börja med det. 3x4=12. Där har vi de två första siffrorna i svaret. Sen multiplicerar vi entalen: 8x2=16 och lägger till dem på slutet. 32x38=1216.

Ännu enklare är tvåsiffriga tal som ska multipliceras med 11, som 72x11.
1/ Låt sjuan och tvåan stå kvar, men gör ett mellanrum i mitten: 7 2.
2/ Sen lägger du ihop sju och två. Inte så svårt, va? Det blir 9.
3/ Nian hamnar i mellanrummet. 7-9-2. Klart!

26x11=?
Sära på tvåan och sexan och lägg summan i mitten. Det blir förstås 286.

Och nu till något som bara kan beskrivas som busenkelt, nämligen att dela med nio.
Vad är 26 delat med 9?

Svaret är det vänstra talet plus de båda talen tillsammans som utgör resten.
2, rest 8.

43/9=4 plus resten (4+3) = 9, rest 7.

Jag såg en video med en indisk matematiker som delade ett 24-siffrigt tal med ett annat 24-siffrigt tal. Det gjorde han på en halv minut. Så långt lär jag inte nå, men jag ska banne mig köpa en övningsbok i vedisk matte. Miniräknare? Mobil? Äsch, vem behöver sånt? (Kan jag säga om ett år eller så.)

Något som är betydligt krångligare än vedisk matematik är den avdelning av socialpsykologin som kallas social representationsteori. Läroboken, "Knowledge in context" av Sandra Jovchelovitch, är fanimej ingen lek. Och inledningen till boken om fenomenologi, "Med livsvärlden som grund" av Jan Bengtsson (red.) går inte heller av för hackor. Hör här, bara: "Syftet med epochén är att kunna återföra hela vår förgivettagna erfarenhetsvärld på ett rent och absolut medvetande, på den absoluta egensfären, som Husserl säger i den senare delen av sitt författarskap. Detta medvetande betraktar han som undandraget all världslig relativism. Det finns inte självt i världen, men utgör möjlighetsbetingelsen för allt världsligt som vi kan erfara." Såklart! Tänkte inte på det. Tur att det finns sånt som vedisk matte eller kakuro att koppla av med.

Aldrig har det varit så lätt att stjäla från folket

Kommuninfo bevakar och samlar in information om offentliga upphandlingar i Sverige. Värdet beräknar man till 500 miljarder. Håll dig informerad - snart kan ett äldreboende nära dig vara till salu! Företag som Carema (som knappast behöver den här webbtjänsten) samlar på sig äldreboenden, gruppboenden för utvecklingsstörda, vårdcentraler etcetera. Hela klabbet ska bort! Det är bara en tidsfråga innan ärenden om personlig assistans, kontaktpersonsverksamhet för personer med neuropsykiatriska funktionshinder eller frågor om demensvård hänvisas till ett callcenter i Singapore. Diktaturen där äger ju en stor del av Carema vida moderbolaget Ambea.

Vilka får det då bättre när vård- och omsorgsverksamhet säljs ut? De vårdbehövande? Knappast: vinstintressen brukar inte gå ihop med empati, precis. Personalen? Nej, de får inte högre lön om någon nu trodde det. Tvärtom har det visat sig att de på sin höjd tjänar lika mycket som kommunalanställda, och många får lägre lön. Så svaret på vem som vinner på att Filippa Reinfeldt och hennes kompisar runtom i Sverige säljer ut det som tidigare har varit ditt och mitt är, trumvirvel... Privata företag som Carema. Och diktaturen i Singapore ska äntligen få lite svenska skattepengar. Det är dem väl unt, tycker borgerliga politiker.

Kul att veta om segregation

Visste ni att de flesta som går vidare till akademiska studier inte kommer från arbetarklassen?! Jag vet, det kommer som en chock. Men i dagens DN kan man läsa att unga från arbetarhem väljer bort högskolestudier. Särskilt markant är det med yrkesutbildningar till högstatusyrken som läkare, jurist eller arkitekt. Och regeringens förändringar av skolsystemet kommer att göra saken ännu värre, säger Caroline Olsson, som är ansvarig för att bredda rekryteringen på Karolinska institutet.

Från 2010 kommer nämligen de som har läst på Komvux att få söka till högskoleutbildning utifrån en egen grupp, där platserna är betydligt färre än för dem som söker på gymnasiebetyg, som DN skriver. Man kan gissa vilka som oftare hoppar av gymnasiet. Och som alltså kommer att få det ännu svårare att komma igen, inte bara för att Komvux bantats. Det tycker inte Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet, inte är mer än rätt: "Det ska vara lite bättre och prioriterat för dem som ansträngde sig i skolan framför dem som inte gjorde det." Där hör ni, era latmaskar! Och ni som har invandrat till Sverige och gått från SFI till Komvux.

En annan intressant tendens är att antalet män som vabbar blir färre igen. Tidigare ökade männens vårddagar för varje år, men trenden har kommit av sig, skriver DN Ekonomi. Två av tre föräldrar som är hemma med snuviga barn är kvinnor, och trenden går alltså åt fel håll sen en tid tillbaka. Jag blir inte så oerhört förvånad. Men något som gör mig både förvånad och förbannad är att av dagens treåringar så har mer än var femte en pappa som inte har tagit ut en enda dag av föräldrapenningen. Inte en enda, alltså inte ens de tio pappadagarna i samband med förlossningen. För övrigt är småbarnspappor den grupp i samhället som arbetar allra mest.

Pyspunka i plugget

Läst i DN (1): Skolverket varnar för att allt fler friskolor kan komma att läggas ner (Skolverkets rapport har ni här).

Läst i DN (2): Borgerliga kommuner stoppar gymnasiefriskolor.

Vart är världen på väg? Friskolor som är så bra. Ja, kanske inte kvalitetsmässigt, men bra för ägarna. Och fri företagsamhet - bra för Sverige, ni vet. Men skolorna kanske blir bättre om marknadens osynliga hand får vifta med sitt trollspö. Om en skola läggs ner betyder det bara att det råder större efterfrågan på en annan skola. Och varför då? Den har konkurrensfördelar, såklart! Alltså blir det bara de bästa skolorna som blir kvar, varför kvaliteten på undervisningen ökar. Sverige får fler välutbildade elever och kan konkurrera på världsmarknaden. Och tänk så många kvinnor som får starta eget - här har vi äkta, liberal feminism!

Eh... Visst ja. Skolorna läggs ju ner. Men då kan dessa arbetslösa kvinnor välja att prioritera hem och barn. Det är också feminism. Tror jag. Vet inte riktigt hur, men jag ska fråga Elise Claeson. För kvinnorna ropar: "Vi vill vara mammor och ta hand om våra barn!". Det har Claeson skrivit, så då är det sant.

Återstår bara en invändning. De barn och ungdomar som går i en friskola som läggs ner kanske inte inser att det är för deras eget bästa. Här har vi ett pedagogiskt problem som jag överlämnar till Jan Björklund att lösa. Han kanske kan uppmana dem att visa lite jävlaranamma, "runka upp stridskuken" som han sa under sin tid i det militära.

Sanna Rayman blir sympatiflata

X är kallad till cellprovtagning.
Gynekologen: "Använder du p-piller eller nåt annat preventivmedel?"
X: "Nej."
Gynekologen: "Har du tänkt börja med det?"
X: "Nej, det behövs inte."
Gynekologen: "Så du planerar att bli med barn?"
X: "Nej, det har jag inte tänkt."
Gynekologen: "Men du vet hur barn blir till, va?"

Jodå. Men X är lesbisk (och exemplet är autentiskt).

Det här tycker inte Sanna Rayman är nåt att sjåpa sig för: "[V]ad kan väl vara mer kompetensutvecklande för en heteronormativ gynekolog än att få höra 'Nej tack, jag behöver inga p-piller. Jag har flickvän'?" Visst, det kan nog vara lärorikt. Men jag tycker inte att flator ska behöva undervisa gynekologerna.

Det här är nu bara en passus i Raymans ledare. Det hon framförallt skjuter in sig på är "Tiinas genuskontroll" som Expressen ondgjorde sig över häromdagen, d.v.s. att Lunds universitet vill genuscertifiera sina utbildningar. Att Extrapesten har fått saken om bakfoten framgår av intervjun med rektor Göran Bexell i Sydsvenskan. Men det bekymrar inte Rayman, som med kraft vänder sig mot att "Byråkratiska storheter – staten, landstinget eller någon för ändamålet tillskapad kontrollinstans – förväntas rensa bort all mellanmänsklig friktion".

Glöm inte att normer kan vara smörjmedel! Det hela är egentligen ganska enkelt. Normer kan vara både bra och dåliga, och ofta är de omedvetna, skriver Rayman och kåserar om olika händelser där vi råkar vara normativa, vilket kan göra någon stött. Just mer än så är det tydligen inte. Att då granska och motverka normer om kön i undervisningen är såklart överflödigt - nej, det är ett byråkratiskt övergrepp. I Sydsvenskan påpekas att "Utgångspunkter för certifieringssystemet är FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och den svenska lagen om likabehandling av studenter i högskolan". Äsch, lappri.

Men inte desto mindre har Sanna Rayman lovat att leka lesbisk när hon går till gynekologen, i bästa solidaritets- och upplysningsanda. Frågan är bara varför hon allt ska gå dit, om inte för p-pillren, avslutar hon sin ledare. Tja, hon kanske är mellan 23 och 60 år? Då blir man nämligen kallad till cellprovstagning.

Bästa regeringsformen

Timbro/SvD-skribenten Thomas Gür vill riva upp grundlagen. Det händer att folk får svenskt pass på falska grunder, hävdar han, och sen går medborgarskapet inte att återkalla. Och river man upp grundlagen så kan man passa (!) på att införa ett obligatoriskt språk- och kunskapstest för nya medborgare.

I andra kapitlet, §7 i regeringsformen står bl.a. "Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stat." Här står alltså Gür och grundlag mot varandra. Undrar vem som vinner?

Vårt stolta svenska pass är "mycket internationellt gångbart och respekterat", och dessutom "är det skydd i konsulära frågor som Sverige kan bistå sina medborgare med, vida överlägset majoriteten av vad andra länder kan åstadkomma", fortsätter Gür, fortfarande utan att styrka sitt påstående. Men okej. Om man t.ex. tappar sitt pass i mörkaste Afrika så kan man spana efter en svensk flagga och till sist återbördas till fosterlandet. Hurra! Finns det inget svenskt konsulat i närheten kan man annars besöka vilket konsultat (eller ambassad) som helst som tillhör ett EU-land, men det är förstås En Annan Sak.

Så här skrev Jusektidningen 2002 om Gürs inlägg i debatten om de nya diskrimineringslagarna, boken Positiv särbehandling är också diskriminering, utgiven av...ja, Timbro.

"Gür använder idrottsprestationer som metaforer för den nyliberala synen på människan och hennes möjligheter. Alla startar på samma linje i livet. Att personer som på olika sätt kan klassas som förfördelade, t ex kvinnor eller invandrare, tvingas dubbelarbeta eller acceptera underbetalda jobb, ses av Gür inte som ett resultat av ett strukturellt förtryck, utan som en fråga om brist på vilja och kämparanda hos den enskilde individen. De nya lagarna mot diskriminering är enligt Gür ett försök från statens sida att få alla att avsluta sprinterloppet samtidigt, och därmed går också spänningsmomentet om intet."

Men tänk vilket spänning som uppstår bland svenska passinnehavare om regeringsformen ändras. Vem ska få ett svenskt pass? Vem ska få behålla det? Om t.ex. Lars Leijonborg drabbas av afasi och förlorar talförmågan så är det ingen orimlig tanke att hans svenska medborgarskap återkallas, tycker jag. Han kan alltid få tillbaka det om han lär sig svenska igen. Det gäller bara att kolhydratladda inför detta maratonlopp. Och de fördelar som en kamp om svenskt medborgarskap medför är ju obestridliga. Den är "ett kvitto i handen på dem som naturaliseras, att de blivit svenska medborgare därför att de klarligen identifierar sig med det Sverige som de velat göra till sitt nya fosterland", skriver Thomas Gür. Ja, kära fosterland. Sverige är fantastiskt.

Har Per Gudmundson släppt slipstvånget?

Per Gudmundson i SvD förolämpar Josefin Brink för att hon deltar i Ulrika Dahls och Del LaGrace Volcanos Femmes of Power: Exploding Queer Femininities (Serpent’s Tail Press, 2008). Gudmundson förstår liksom inte skillnaden mellan femme-positionen och sexarbetarpositionen. Det får mig inte precis att ligga på golvet och kippa efter andan av förvåning. Men han skriver att boken inte är "jobbsäker", så han har tydligen njutit av den ändå, på sitt lilla sätt. Frågan är vad han han har släppt taget om på sistone. Inte sin trångsynthet, i alla fall.

Det är lätt att kritisera politiker för gamla synder. Josefin Brink var strippa en gång i sin ungdom. Jag ser det inte som en synd, men hon har tagit avstånd från det. Bildt, Reinfeldt och Borg har också ett förflutet som de inte så gärna vill kännas vid. Skillnaden mot Brink är att de är exakt likadana i dag, se bara på videoklippen från Skick.

Om dödandets etik

Jag har inte hunnit blogga på ett tag, men kan tipsa om en intressant föreläsning om dödandets etik från filosofiska fakulteten på Stockholms universitet. Enjoy. Liksom.

Haja vilken lattjo tjej

Hälften av Malmös romska barn går inte i skolan enligt SVT:s Agenda. (Nyheten rapporteras även av Sydsvenskan och en del andra tidningar.) Att vi har skolplikt spelar ingen roll, för myndigheterna struntar i att agera. Tills nu, i alla fall. Maria Leissner, ordförande i delegationen för romska frågor, säger att det får vara slut med detta lagbrott - alltså att man ger upp de romska barnen. Bra där, men hade det här inte kunnat komma lite tidigare? Det kan ju knappast ha varit ett okänt problem. Vad har Leissner gjort tidigare? Haja vilken lattjo tjej. (Ja, "haja", "lattjo" och "tjej" kommer från romani chib, ett av Sveriges officiella minoritetsspråk.)

Från 1914 till 1954 var romsk invandring förbjuden i Sverige. Romer fick bara bo på samma ställe i tre veckor. "Tattare" och "zigenare" tvingades att registrera sig och många tvångssteriliserades för att det var "nödvändigt att sanera den svenska folkstammen" - ett uttryck som kommer från 1941 års lagstiftning. Först på 60-talet fick romska barn gå i skolan, så det är kanske inte så konstigt att förtroendet för den svenska skolan är lågt bland dagens romska föräldrar. På 80-talet upphörde många av de särskilda insatserna för romer på grund av myndigheternas uppgivenhet, skriver NE. Tar men sedan med att romer är i princip osynliga i svenska läromedel och att det saknas resurspersoner så blir bilden ännu tydligare.

Sverige är inte som Italien, gudskelov. Men vår behandling av romer, historiskt och i nutid är inte lattjo alls.

Edward Said och orientalism

Det räcker nästan med att se vinjetten till programmet. Men gör inte det, utan lyssna på Said när han talar om vår syn på "orientalerna". Dum som jag är har jag aldrig brytt mig om att leta på Youtube efter de riktigt intressanta ämnena. Men här kan man se en föreläsning av Gayatri Spivak eller en dokumentär om Heidegger. Av den senare har jag förstått att han faktiskt var först med att tala om den språkliga vändningen. Synd bara att han var en avskyvärd nazist, vilket programmet också visar med all önskvärd tydlighet.

It's the utopia, stupid

DN:s Hanne Kjöller har läst Anna Svenssons våldtäktsbetraktelse i F-ordet. Svensson vägrar att se sig själv som ett offer, skriver hon: "Efter att ha känt av maktlösheten under våldtäkten var det viktigt att själv återta makten."

Jo, jag förstår tanken. Men kan man återta en makt som man aldrig har haft? Ingen av oss har makten över våra kroppar, en sån autonomi är helt enkelt omöjlig. Vi är redan från födseln utlämnade åt varandra och omvärlden; våra kroppar kan lika lite som den identitet som de har amalgamerat med existera i ett vakuum. Vi begär och blir begärda, smeker och blir smekta, slår och blir slagna, dödar och blir dödade. Att "ha makt över sin kropp" i bemärkelsen slippa övergrepp är ett självklart och viktigt krav, för bögar som ska kunna få pussas på tunnelbanan utan att få ett järnrör i skallen eller för heterosexuella kvinnor som ska kunna få gå i kort kjol utan att att bli våldtagna. Kravet är legitimt - och en omöjlighet om man drar det till sin spets. Det är på gott och ont.

Jag har i hela mitt liv varit rädd för fysiskt våld. Det har begränsat min rörelsefrihet och spökat i form av våldsfantasier ur ett revanschperspektiv. I gränslandet mellan vakenhet och sömn buntar jag ihop de där skinnskallarna med mina superkrafter och slänger ner dem på tunnelbanespåret. Ni trodde att jag var en lätt match. Ni trodde fel. Ja, det är sorgligt och larvigt på samma gång. Sen somnar jag, ingosad i min treåriga dotters famn. Hon krafsar mig halvsovande i nacken med sin lilla hand. Jag behöver henne och hon behöver mig. Jag blir till genom henne och hon genom mig.

Jag vill ha en värld utan våld. Men det är ju en utopi, säger ni: så ser inte verkligheten ut. Nej, inte i dag. Men utopin är inte verklighetens motsats, bara det som verkligheten omöjliggör. Utopin visar hur verkligheten ser ut, den ger oss redskap att analysera och förändra den. Gårdagens utopi är dagens verklighet. Dagens utopi är morgondagens verklighet. Så låt oss tala om utopier, som jag har skrivit i ett feministiskt forum nära dig.

F-ordet är en samling betraktelser ur ett personligt perspektiv, har jag förstått av bl.a. Elin och Nerd Life Deluxe, som har skrivit flera recensioner av de enskilda bidragen. Det är ett giltigt perspektiv: det allmänna ur det enskilda - och förhoppningsvis tillbaka, och tillbaka. Men vi behöver inte bara fittstim och pittstim, vi behöver visioner. Vi behöver storslagna och löjeväckande utopier som låter oss se vad som omöjliggör dem.

Kjöller tycker att vi inte ska dra så stora växlar på den samlade empirin. Alla är ju olika, liksom. I princip kunde vi lägga ner hela feminismen som bara drar alla kvinnor över en kam. "Dags alltså att hissa varningsflagg för alla som så tvärsäkert vet hur kvinnor egentligen mår efter en abort, av att yrkesarbeta, av att prostituera sig eller att resa bort en vecka från sitt lilla barn. Det enda man kan vara riktigt säker på är att svaret - precis som människor - varierar."

Men jag är säker på en annan sak: det finns gemensamma drag. Det går att studera våld ur ett strukturellt perspektiv utan att tappa individen ur sikte. Att något är generaliserbart innebär inte att våra kroppar är en kropp, annat än metaforiskt.

Jag hoppas att Anna Svenssons strategi är framgångsrik, att hon kan känna: "Det kanske inte var så farligt. Det var obehagligt och skrämmande då, men jag lever ju. Det här har inte kunnat kuva mig." Själv tog det mig många år att sluta tänka på sjömannen som våldtog mig de där fasansfulla dygnen i Tilbury. Jag vet inte hur många gånger jag har dödat honom, men nu var det mycket längesen. Han lever vidare i annan skepnad inom mig, som ett redskap, en vision, en del av mig. Jag behöver honom precis som han behövde mig.

Om mina könsdelar svullnar

Jag har ont i en tå. Då kan min kuk bli svullen. Det låter i och för sig rätt spännande - jag har aldrig vakuumpumpat - men en smula obehagligt också. Nu är inte risken särskilt stor, men angioödem är en av de möjliga biverkningarna med Zyloric, en giktmedicin som jag har börjat ta. Inte för att jag har gikt. Ingenting tyder på en kristallartrit av något slag, för de brukar komma akut och ge de typiska inflammationssymtomen ömhet-rodnad-svullnad-värme. Nej, jag har bara jävligt ont i stortåns grundled, och det sen flera månader tillbaka. Plattröntgen gav ingenting, så nu har jag fått den här medicinen på prov, ett prov som inte ens ortopeden ger mycket för. Ett annat intressant symtom jag kan få är extrem risighet vid förkylning: det kan tyda på att medicinen har slagit ut mina vita blodkroppar. Visst låter det som en bra medicin?

Det troligaste är att jag bara kommer att bli illamående och få hudutslag - om jag nu alls får några biverkningar. Jag hoppas på angioödemet, såklart, eftersom det låter så creddigt. Men tyvärr får jag nog aldrig se min penis med elefantiasis, eftersom angioödem oftare visar sig som svullnad i ögonlock, läppar eller tunga. Kanske lika bra att avstå. Smärtan i foten vore också alldeles finfint att bli av med. Men jag börjar misströsta. Jag ska ta den här potentiella helvetesmedicinen ett tag, men sen ska jag be om en skiktröntgen - vilket ortopeden inte heller tror kommer att ge nåt.

I dag känner jag ett slags efter-nuppa-depp (vilket jag aldrig har drabbats av efter genomförda samlag), men det är nog för att jag i och med inlämningsuppgiften måste slita mig från all högintressant litteratur i ämnet "Genus/könsmakt och andra maktordningar". Nu blir det fenomenologi, social representationsteori och narrativ teori för hela slanten, och B-uppsats. Det blir nog också kul. Jag skulle gärna ägna mig lite åt fenomenologisk forskning, kanske till C-uppsatsen. Och så borde jag läsa Heidegger, eftersom fenomenologi har starka beröringspunkter med hans filosofi. I vår ska jag söka Masterutbildningen i intersektionalitet, har jag tänkt, apropå det. Om inget kommer emellan - jag skulle kunna snava på min kuk, till exempel. Då skulle ni få nåt att prata om.