Att bryta upp

Här kommer den (förmodligen) sista delen i min lilla serie om otrohet i det klassiskt monogama förhållandet, det du och jag känner så väl - eller gör vi det? Jag gör inga anspråk på att vara expert, men jag har funderat mycket på det här och diskuterat det med min livskamrat.

När man befinner sig i ett dilemma som det jag skisserade i inlägget om att omförhandla kontraktet, kan ibland bara tiden upplösa det. Och det kan ofta vara klokt att vila i tiden. Även om du har fattat ditt beslut finns det ingenting som tvingar dig att omedelbart genomdriva det. Låt det gå ett tag och känn efter. Det visar sig då ofta att den ena vågskålen väger tyngre.

Jaha, nu har du alltså gjort det. Det här håller inte. Ni vill inte samma sak med ert förhållande, så det är lika bra att bryta upp. Ja, kanske det. Men för den sakens skull behöver ni ju inte slå ihjäl varandra. Ni kan åtminstone enas om att ni inte kan enas när det gäller den här centrala delen av ert förhållande. Ni går skilda vägar, men på ett civiliserat sätt. Är ni riktigt kloka går ni till en familjerådgivare eller annan terapeut som hjälper er att skiljas på ett bra sätt – särskilt om ni har barn. Ni har trots allt älskat varandra en gång.

Att omedelbart göra slut med din partner för att du inte får som du vill är däremot inte så begåvat. Risken är stor att du ångrar dig, att du känner att du i onödan har kastat bort något som du egentligen var väldigt fäst vid. Ditt nya liv som ensamstående blev kanske inte ett sånt lyckorus som du hade föreställt dig. Efter en tid kanske saknaden blir så stor att ni blir tillsammans igen – men är det en hållbar lösning?

Omvänt kan man säga att du inte genast bör visa din partner på porten på grund av dennes otrohet. Det är förstås svårt frestande: du är upprörd, känner dig sviken, vill ge igen. Men måste du kasta någon du har älskat på sophögen bara för att hen har varit med någon annan? Tänk efter! Du vill väl att din älskade ska vara så lycklig som möjligt? Varför inte unna din partner att sätta lite guldkant på tillvaron? Du kanske kommer att upptäcka att du får ännu mer kärlek tillbaka.

Nähä, inte det. Ja men, gör slut då. Och tänk att nästa gång… Nästa gång ska jag inte vara en sån idiot att jag litar på att min partner är trogen. Nästa gång ska jag banne mig inte gå i någons ledband. Nästa gång kommer jag kanske att hitta mitt livs stora kärlek. Nästa gång ska bli helt annorlunda. Om även nästa förhållande spricker så kan du alltid försöka igen. Och igen och igen och igen.

Eller finns det ett alternativ till seriemonogamin? Kanske det. Jag har redan skisserat ett: det öppna förhållandet. Det finns också såna som kallar sig polyamorösa eller relationsanarkister. Deras recept är sannerligen ingenting som passar alla, men jag ska ändå redogöra för dem i kommande inlägg.