De manliga dygderna, del 3: ordning

”Gud skapar, Linné ordnar”, kan man läsa (på latin) på tunnelbanehållplatsen Universitetets vägg. Men allt sorterade han inte, svamp till exempel. Linné hatade svampar. De passade inte in i hans system och han förstod inte hur de förökade sig. ”Ett vandrande pack” kallade han dem till och med. Det fanns annat, som maskar, som inte heller passade in, därför skapade han en slask-kategori, ”Vermes”, där allt sånt överblivet kunde placeras.

Är inte detta en underbar bild av manligheten? Jag tycker det. Först sorterar man allt enligt vissa principer, därefter döljer man det som inte lät sig sorteras så att systemet ändå ska framstå som fullkomligt. Och man sorterar inte hursomhelst, å nej. Man utgår från systemet, börjar från toppen som Aristoteles. Vi har vissa principer som måste vara heliga och sanna. Låt se – vad får de för konsekvenser? Jo, om A är si, är Aa så. Vi har också B och C, därför måste vi skapa kategorierna Bb och Cc, och så vidare. Sen är det bara att försöka klämma in verkligheten i den här mallen.

Det finns en annan vetenskaplig metod som börjar i andra änden. Man går liksom ut och undersöker verkligheten på ett någotsånär förbehållslöst vis. I bästa fall är man till och med medveten om sina egna brister och förutfattade meningar och väger in dem. Ja, sen kollar man om det finns några mönster. Kanske kan Cc hänga ihop med C? I så fall kanske vi kan formulera en teori. Jag diggar den här metoden. Den känns inte så manlig.

(Förenklar jag nu? Ja, ovanstående resonemang är i bästa fall en vetenskapsteoretisk My Little Pony-variant. Tyvärr. Mina ord tryter. Jag borde gå och lägga mig och sova i stället.)

Alltså: manligheten sorterar. Dikotomier är bra. Dualism är bra. Man-kvinna. Kropp-själ. Barn-förälder. Sverige-Polen. Psykoanalysen är bra, för den är en hierarkisk katedral till tankebygge . Det bräckliga barnet. Det onda bröstet. Smygbögen inom oss. Och apropå katedraler: kyrkan är bra. Ja, inte lika bra som Gud, men nästan. Det finns ingen makt som inte är given av Gud. Och du kan gärna vara smygbög, det är bara mänskligt, men böga helst inte loss i praktiken. Och låt oss inte fröjdas för mycket, för då blir Gud ledsen.

Nationalstaten är bra. Nationalismen är bra. Ett folk, ett språk, en kultur, ett land. Sånt är bra. Men bara när det gäller vårt folk, vårt språk, vår kultur och vårt land, såklart. Ja, sen kan vi bli lite metaforiska: själens centralbank. moralens statsobligationer, etikens reporänta. IN MED HELA SKITEN I ETT SYSTEM! IN MED UNGARNA I SKOLFABRIKERNA , IN MED DERAS MORSOR I OMSORGSFABRIKERNA OCH IN MED LITE LAGOM MÅNGA SVARTSKALLAR I PORTUPPGÅNGARNA SÅ ATT VI KAN FÅ SVENSKA DAGBLADET I BREVLÅDAN I TID! VI VILL NÄMLIGEN HA LÄST SVENSKAN SÅ ATT VI VET VAD VI SKA TYCKA NÄR VI SITTER I VÅRT PLANERINGS- OCH SORTERINGSMÖTE. Där vi sorterar bort och ut allt oönskat. Där vi avfärdar bögen och kvinnan och njutningen och svampen och masken och den som tackar nej till etnicitet och tvångrunkande ”kulturtillhörighet”. System här. Vermes där. Det är manligt.