torsdag 11 december 2008

Och jag är glad att du inte är här, ditt jävla äck...

Oj, så många besökare från en diskussionstråd på Qruisern, ser jag i Statcounter, och klickar in mig på tråden. Fast först måste jag bli guldis i en vecka via sms, för jag är nästan aldrig där längre. Jaha: någon har visst läst min blogg och reagerat. Och så följer en typisk Q-diskussion där flera pucklar på mig för min von oben-attityd. Ett snille tror till och med att jag har startat tråden själv. Ingen dum idé, kanske, men fullt så desperat efter läsare är jag nu inte.

Ja, som sagt: forumet är sig likt. Något mer konformistiskt och jantebetonat går knappt att hitta under solen, och det är en bidragande orsak till att jag övergav tanten. "Men du som har haft sån glädje av Qruisern", skriver några. Ja, det är verkligen sant: jag har fått vänner för livet där, jag har fått kärlek och knull och haft väldigt roligt stundtals. Qruisern räddade livet på mig - eller räddade mig ur ett liv som bara påminde om ett liv, snarare. Så tack, tack. Vill ni läsa ytterligare hyllningar? Kolla här och här i så fall. Den senare länken är min gamla presentationstext. Skulle jag ha lagt ner så mycket energi på något jag inte gillade?

Men kärlek kan falna. Det är en teori jag har. Forumet som en gång var oerhört roligt, och faktiskt väldigt lärorikt ibland, degenererade allt mer. Och de otäcka mobbartendenserna har alltid funnits där, liksom transhat, normalitetslängtan och total brist på politisk analys och solidaritet. Anonymiteten gör nog också sitt till, eftersom den låter fega människor "debattera öppet", d.v.s torgföra sitt näthat, inte minst mot den som vågar kritisera Qruisern. De riktigt intressanta skribenterna försvann en efter en och ersattes av Vill_suga_din_kul_i_ Halland som frågar om man inte måste ha väldigt god lungkapacitet (autentiskt exempel). Men det är inte bara forumet som stinker. Det finns mycket mer, som problemet med denna ständiga gubbslemmiga jakt på pojkkött som Qatt har skrivit om här.

Jag tröttnade. Jag har tröttnat. Jag är trött på dig, Krussan. Jag fylls bara av vämjelse när jag loggar in. Och jag har bara kvar mitt konto för att hålla kontakten med en viss person som jag inte når på annat vis.

Rubriken är förresten hämtad från en opublicerad kommentar från en anonym användare på Qruisern (så anonym att hen inte ens vågar sätta ut sitt Qruiser-nick, vilket måste vara nåt slags rekord i feghet). Jag tänkte att den gjorde sig bättre om den fick paradera solitärt, som blomstergåvor ska göra enligt Magdalena Ribbing.

Uppdatering: Nu är diskussionen raderad. Ännu ett typiskt Qruiserfenomen. Trådstartaren har väl också raderat sig, eller så var det någon som kaskadkräktes lite väl mycket och fick Abuse på sig. Kära gamla Krussan.

2 kommentarer:

trollhare sa...

Jag såg diskussionen men orkade aldrig sätta mig in i den. Det är rent generellt en bloggofob stämning på Qruiser. Folk hatar verkligen bloggar och bloggare.

Niklas Hellgren sa...

Ja, som bloggare gör man sig ju märkvärdig. Påstår att man har nåt att säga, liksom. Men att det skulle bli en sån anstormning var helt otippat.