torsdag 25 december 2008
Årets bästa låt
Jag upptäckte den först i dag, men kolla på Pitongos sanslösa version av "Killing me softly" - den bästa hittills, Roberta Flacks inräknad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
- makt - mångfald - genus - hbt - sex - feminism - queer - skola - barndom ::: ensamheten - tvåsamheten - flersamheten - kroppen - flykten - döden - orden -
Sök i bloggen
Loading
Skriv till mig
privata.kommentarer @ gmail.com.
Arkiv
-
▼
2008
(218)
-
▼
december
(23)
- Carl gnuggar näsan
- En rejvrecension
- Pater familias
- Årets bästa låt
- Blåsippor aldrig snuva få
- Ett relationsbetänkande
- För varje minut av lycka
- Akta er för igelkottar!
- Great minds think alike
- Artikeln som försvann
- En haltande DNsaurie
- Ska det vara så svårt att förstå?
- Green Fluorescent Poirier
- Nej, syftet är inte gott
- JMG goes slumming
- Och jag är glad att du inte är här, ditt jävla äck...
- 15:e plats av 59
- Det går ett högerspöke på SvD:s redaktion
- Meningslös gemenskap sökes
- Om härmapor och stenåldersmänniskor
- Nominera Årets politiska blogg
- Supernannytrendens tortyrmetoder breder ut sig
- Det goda civilsamhället
-
▼
december
(23)
2 kommentarer:
Snygg karl, snygg produktion, snygg video. Men Flack är ändå alltid Flack :)
mmm men kul med lite latino fusion :o)
kram
Dan
Skicka en kommentar