Äntligen: Runar bildar kärnfamilj igen! Detta glädjebesked meddelas i Dagen, som i sin tur har läst det i Verdengs Gang - läs originalartikeln här.
Kärnfamiljen är inte någon ny uppfinning, precis. Man kan ibland läsa att i "det gamla bondesamhället" så var storfamiljen det vanliga och att kärnfamiljen trädde in på arenan i och med industrialismen. Men numera är historikerna överens om att kärnfamiljen, i alla fall i norra och centrala Europa, var etablerad redan i slutet av medeltiden, och att den har varit "den centrala samlevnadsformen under hela den tidsperiod vi kan studera familjen i skriftliga källor" (Sandin, B. "Familjen, gatan, fabriken eller skolan? i Barn i tid och rum, Karin Aronson et al. Malmö: Liber förlag).
Runars blivande hustru, en 34-årig miljonärsdotter, har enligt uppgift en fantastisk personlighet och är fantastiskt vacker. Så Runar ser verkligen fram emot att få bilda "en stor kärnfamilj igen" med hennes båda barn och hans enda. Statistiska centralbyrån håller inte med om den definitionen: det rör sig om en så kallad ombildad familj. Jag vet inte om Runar är medveten om skillnaden. Kanske anar han innerst inne att han skönmålar en aning för att det ska låta bättre. "Jag ser fram emot att få ingå i en ombildad familj"? Nä...
Han har varit singel i åtta år och tillägger med ett leende, skriver VG: "Likevel har jeg ikke akkurat vært noen «sex- og singelliv-kille» etter skilsmissen." Nej, han har nog levt i celibat precis som Carola föresatte sig att göra inför den planerade flytten till Sydafrika. Jag undrar hur det gick? Hon flyttade visst aldrig.
Erik är en homosexuell präst som lever i celibat. Om samkönade vigslar blir tillåtna kommer han att vägra utföra dem. Hellre blir han utkastad ur Svenska kyrkan. Onani är inte heller något alternativ, tycker han. Det blir lätt så tvångsmässigt. "Man måste fråga sig: vad leder det till? Är onani något som du vill egentligen?" Stackars Erik. Inte nog med att du inte får göra det där sköna med kissapparaten med en annan man, du vill inte ens göra det med Fru Höger. Det blir ju så tvångsmässigt.
Tvångsmässig tycker jag den här reflexen med giftermål är. Tvångsmässigt avger man trohetslöften för tid och evighet. Det spricker i ungefär hälften av fallen. Sedan lovar man en ny partner evig trohet. Och om det inte fungerar så får man väl försöka en tredje eller fjärde gång. Det Gud har sammanfogat ska inte människan åtskilja, tänker de lyckliga tu. Nej, inte den här gången. Nu ska vi bidra till samhällets fundament, en gång för alla. Älska varandra i nöd och lust tills vidare. Det är svårt, vilket visas av att inte ens predikanter, som Todd Bentley i den Påfjuttade församlingen har kunnat hålla den i byxorna. Men det måste gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar