...och ordet det slinter i bukter och finter, tra la-la-la

Ja, nu är det vinter och ulvarna drar sig ner mot bebodda trakter i hopp om att hitta något avskräde att sätta tänderna i. Och se! Här har vi Svenska kyrkan, låt oss träda in. När sedan Rödluvan knackar på dörren så förställer vi vår röst.

Vi är emot rasism, vi. Vi vill värna om flyktingarna, d.v.s. de riktiga flyktingarna, inte hela den strida ström av diverse ljugpellar som listar sig in och förökar sig här likt löss i manteln. Våra verkliga intentioner döljer vi bak fagert tal. Så här, till exempel: "Självfallet tycker vi Sverigedemokrater att vi ska värna vår nästa. Det är därför vi behövs i kyrkliga beslutsförsamlingar. Varje människa i vårt land måste få höra evangelium. Vi tror att evangeliet befriar från främlingshat och omänskliga, mördande hedersföreställningar."

Ja, det låter verkligen hedervärt. Tack för att ni älskar er nästa! Ni behövs i Svenska kyrkan - ungefär lika mycket som en alzheimersjuk behöver World of Warcraft för att piggna till en smula.