Out, damn'd spot! Out, I say!

Ja, nu lider OS mot sitt slut. Kvar står en gigantisk idrottsarena. Hur ska den användas? Kanske som Chilestadion i Santiago under Pinochets tid vid makten. Där finns bl.a. en vattengrav som kan användas för att låta fångarna leka ubåt, precis som under Chilejuntans tid. Och ett fängelse av den storleken har obestridliga driftsfördelar.

Journalister utan gränser konstaterar att OS har varit en katastrof för yttrandefriheten, rapporterar bl.a. Dagen. 22 utländska journalister har gripits eller attackerats, människorättsaktivister har satts i fängelse eller utvisats ur Peking under de somrigt sköna tävlingsveckorna. Vad som för övrigt har utspelats i denna jättediktatur lär bara sippra fram i små rännilar här och där.

Den USA-stödda diktaturen i Chile föll till slut. Stadion där Victor Jara satt inspärrad bär nu hans namn. Jag undrar hur länge det ska dröja innan Kina blir något som ens påminner om en demokrati? Att Samaranch är en mutkolv av guds nåde och var den som genomdrev det här det här vidriga spektaklet är en sak. Det var hans sista Triumph der Willes. Att exempelvis svenska idrottare åker dit visar åter att det finns många som gör konster och krumsprång för dem som har makten. Det är beklämmande.

För Peking har OS varit en triumf. Och nu kan man fortsätta att avrätta mellan 3 000 och 10 000 männskor om året - om mördandet alls har tagit en paus under OS. Johan Arnesen skrev den här artikeln om varför OS i Kina borde ha bojkottats, men de argumenten har vi väl glömt nu, i god olympisk och förbrödrande anda.

Det kommer att bli svårt för Lady Lindberg från IOK att tvätta bort den där fläcken.