Hymens band allt annat än hyvens

I Lag om omskärelse av pojkar stadgas att ingreppet "skall utföras med smärtlindring som ombesörjs av legitimerad läkare eller legitimerad sjuksköterska, under betryggande hygieniska förhållanden och med hänsyn till vad som är bäst för pojken."

Bara den som är legitimerad läkare får utföra ingreppet - såvida pojken inte är under två månader! Då får nämligen den skära "som föreslagits av ett trossamfund där omskärelse ingår som en del i en religiös tradition, om personen har den kompetens som föreskrivs med stöd av 11 §, bedöms kunna utföra ingreppet i enlighet med de krav som gäller för ingreppet och i övrigt är lämplig att utföra omskärelser." Om smärtlindring sägs i det här fallet ingenting. Och det är fanimej inte klokt.

Ett ingrepp får heller inte ske mot pojkens vilja, står det. Bra, då tycker jag att vi för säkerhets skull förbjuder omskärelse av alla pojkar som bara kan protestera mot ingreppet genom att gråta och skrika. Ibland anser vi att vi får tillfoga våra små en övergående smärta, exempelvis i form av spädbarnsvaccinationer. Men smärtan vid en omskärelse är mycket starkare och långvarigare, vilket bl.a. visas av att omskurna pojkar har lägre smärttröskel. En omskärelse som inte sker fullt frivilligt och med pojkens vilja är inget "ingrepp" utan ett övergrepp och borde alltså förbjudas helt. Enligt FN:s konvention om barnens rättigheter så ska alltid barnets bästa beaktas, till exempel inom vården. Jag har väldigt svårt att få det att gå ihop med omskärelse utan medicinska skäl.

Men tänk om de skär i pojkarna ändå, hemma? Ja, i så fall lär det framkomma på BVC och borde leda till polisanmälan. Om det nu förbjöds, alltså. Tänk er samma resonemang kring infibulering: lika bra att en legitimerad läkare tar bort klitoris och syr ihop blygdläpparna. De kan ju göra det hemma, annars. Nej, könsstympning är förbjudet och det är dags att även förbjuda omskärelse utan medicinsk indikation på pojkar. Ändå beslöt Socialstyrelsen 2007 att risken för hemmaklippande var så stor att föräldrar numera har rätt att gå till sjukhuset med sin son för att stympa honom lite. Så att han behagar de judiska och muslimska guden, som ju har som hobby att samla på avklippta skinnslamsor.

Kirurgisk rekonstruktion av "mödomshinnan" faller under samma prioritetsgrupp (IV) inom sjukvården, "vård av andra skäl än sjukdom eller skada". Den borde alltså inte ombesörjas av det allmänna, lika lite som den som vill ha silikonpattar får fixa det på KS. Det här är "livskvalitetsrelaterat", som det heter. Mödomsinne-frågan är dock mer komplicerad, för man kan ju tänka sig att den kvinna som vill knyta hymens blödande band på bröllopsnatten känner sig hotad och tvungen att göra ett sånt här ingrepp.

Här är det inte religiösa föreställningar som är orsaken, tvärtom förbjuder Islam könsstympning, säger ett antal imamer från Somalia, som förbereder en fatwa mot könsstympning. Nej, det är patriarkatet som är i farten och vi helyllesvenskar borde inte slå oss för bröstet med tanke på hur svenska kvinnor förkortar sina blygdläppar för att behaga mannen. Om detta skriver barnmorskan Pia Höjeberg på SvD Brännpunkt, och tillägger att hon bara två gånger under 18 år har remitterat flickor till en hymenoperation, och då för att deras liv var hotade.

Höjeberg har givetvis rätt. ”Objektifieringen av kvinnokroppen är kännetecknande för det patriarkala genussystemet. Det har svenska flickor gemensamt med flickor från annan etnisk och kulturell bakgrund. Kvinnokroppen tillhör mannen, marknaden, och är alltid till för att betraktas och värderas.”

En helt annan syn på saken ger Lisa Bjurwald i sin ledare Varning för förfalskade bröst i DN: ”Det kan kännas lockande att jämföra västerländskt bröstkarvande med hederskulturernas konstruktioner av mödomshinnor. Den förstnämnda operationen sker dock av kvinnans fria vilja. Den senare påtvingas henne på grund av ett tyranniskt kvinnoförtryck där traditionerna kräver sitt blod. Skillnaden är fundamental.”

Nej, skillnaden är inte fundamental, Bjurwald. Kvinnans ”fria vilja” är inte alls så fri som du vill tro – men du är nog knappast feminist, heller.

Alltså: den som känner sig starkt hotad bör få ingreppet bekostat av det allmänna, men framförallt måste man se till att ge henne allt tänkbart stöd först. I analogi med det borde samvetslösa plastikkiruger hindras att profitera på unga kvinnor som inte tycker att de duger som de är.

Att hävda att pojkar har rätt till säker omskärelse, som Socialstyrelsens Gunilla Hulth-Backlund skriver i en replik till filosofiprofessor Per Bauhns inlägg Socialstyrelsens dubbla budskap är cyniskt. Vi borde tvärtom göra allt för att motverka denna barbariska sedväjna.

Jag minns en dokumentär där två judiska föräldrar lät omskära sin gosse. De var nära att svimma - jag med. Att bevittna en bebis förtvivlan är alltid svårt; man vill göra allt som står i ens makt för att ta bort det onda. Hur kan man då vara den som utsätter sitt barn för det här?! Det är ju inget mindre än tortyr. Det kommer jag aldrig att förstå. Men något litet förstår jag: patriarkat och religion och synen på barn och kvinnor som underordnade hänger ihop, här som överallt annars i världen.