Om att hålla två tankar i huvudet samtidigt

Sanna Rayman tycker att patriarkatprat inte duger som verktyg om man vill göra nåt konkret för att hjälpa exempelvis unga kvinnor att slippa hymenrekonstruktioner. Så sant, prat räcker sällan. Och jag håller med om att en analys av patriarkala strukturer inte får stanna där. Inte kan man vänta tills patriarkatet är förpassat till historiens skräpkammare. Det finns inget "vips". Men har någon påstått det? Nej. Däremot har bland annat jag påstått att det kanske, med lite fantasi och en gnutta god vilja, går att se vissa samband.

Om bilen pajar så gör man först en analys av varför innan man sätter igång att skruva. Medicinstudenter får läa sig att anamnesen är halva diagnosen: sjukdomshistorien är en början, inte ett slutmål. Det duger inte med handpåläggning och förbön för en metastaserande bröstcancer eller krånglande insprutningselektronik, och lika overksaamt är ett karvande på måfå, eller att klippa av den röda sladden och hoppas på det bästa. Det funkar bara i Mel Gibsonfilmer.

Så visst ska vi hålla två tankar i huvudet. Minst. Sen kan vi börja operera patienten och byta topplockspackning. Med en korrekt diagnos och rätt verktyg.