Trots min tidigare brist på entusiasm inför Prideveckan, den som egentligen är vår julafton, så känns det lite vemodigt nu. Paraden var härlig i år, trots regn. Fjolårets gassande gator var oändligt mer pustiga.
Och så har Malte skickat en fin bild på mig, Marty och den allra minsta. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar