onsdag 27 augusti 2008

Ökad rörlighet - utom i skallen på somliga

I dagens DN får hängpungshögern från i går behövligt mothugg. Institutet för framtidsstudier vid Stockholms universitet beskriver många av de fördelar som en ökad omflyttning i världen ger upphov till och hur Sverige behöver migration för att öka befolkningen. Som en sidoeffekt ger en ökad internationell migration också upphov till det som Thomas Hylland Eriksen brukar påpeka: den är fredsbevarande eftersom solidaritetsband knyts över nationalstatens gränser.

Rent ekonomiskt är det också bra för alla med arbetskraftsmigration, vilket Tim Harford, som bl.a. skriver i Financial Times, visar i sin prisbelönta essä Import people or export jobs?. Bådadera, tack, svarar han. Även han tar upp tanken på "invandrare som bara drar benen efter sig" som hängpungshögern lanserade i går:

"De lyckligt lottade invånarna i rika länder dras med den märkliga vanföreställningen att en bonde från Afghanistan skulle vara beredd att ta de ekonomiska och personliga riskerna med att flytta till Storbritannien eller Frankrike enkom för att få njuta av ett bekvämt liv på välfärdsstatens bekostnad. Det är lätt att fantisera ihop sådana paranoida hjärnspöken om man inte bryr sig om att tänka efter ordentligt" (min, något slarviga översättning).

Inte ens Svenskt Näringsliv borde kunna invända mot de ekonomiska argumenten. Men hängpungshögern vill nog inte riskera att tappa röster till Odemokraterna, därför fortsätter man sin sanslösa (i ordets rätta betydelse) hets mot invandringen.

Som Nina Björk sammanfattar saken i DN Kultur: "Men nu vill jag ställa ett krav på våra moderater: inse att det är en jäkla slump att ni är födda i detta land; ni har inte mer rätt än någon annan till någonting. Sitt inte och vägra dela med er av denna slumpens gåva. När ni inte själva kan leva upp till det mest basala - tacksamhet, ödmjukhet - varför är det ni som ska lära ut "grundläggande värderingar" till dem?"

12 kommentarer:

Anonym sa...

I'm back!
Jag läste Billströms & co:s text och jag förstår inte hur den kan uppröra så. Den kunde ha varit skriven av vilket parti som helst höger om vänsterpartiet. På vilket sätt är texten ett uttryck för deras ”...sanslösa (i ordets rätta betydelse) hets mot invandringen.” Det var ju faktiskt de borgerliga med folkpartiet i spetsen som öppnade upp för de senaste decenniernas ökande invandring. Hade LO fått bestämma hade det nog blivit stopp för länge sedan. ”Den nya och växande arbetsmarknaden inom den enklare tjänstesektorn måste tillåtas att växa sig stark.” Problemet är hur man gör bonden från Afghanistan attraktiv på arbetsmarknaden för andra jobb än inom tjänstesektorn och ännu svårare – hans fru. Viljan att importera billig arbetskraft som ska sköta alla dessa enkla jobb, och samtidigt hålla lönenivån nere, och ge landet en massa nya konsumenter tror jag finns även bland många sossar. Lojaliteten är ju oftast horisontell inte vertikal. I synnerhet i ett litet land som Sverige känner folk varandra "på samma nivå".

Men det som väckte mitt intresse mest var ett citat. Menar du på allvar att du håller med i det Nina Björk skriver? Jag tycker man gör det lite för enkelt för sig när man svänger sig med fraser som: ”...inse att det är en jäkla slump att ni är födda i detta land; ni har inte mer rätt än någon annan till någonting.” Vad blir konsekvensen om man verkligen tillämpar det synsättet?

Att vi inte väljer var vi föds är en självklarhet, men innebär det samtidigt att man inte har mer hemortsrätt där man fötts än vilken annan person som helst har? Var kan man hävda sin rätt att befinna sig? Överallt eller ingenstans? I sin bostad?

Man kan självklart inta ståndpunkten att människor har rätt att röra sig helt fritt och att nationalstaterna borde upplösas. Jag har själv haft den inställningen tidigare - att människor i sin strävan att skapa bättre liv för sig själva ska ha rätten att slå sig ner var de vill.

Men verkligheten är ju jäkligt påträngande. Det blir en rad knepiga gränsdragningsproblem (no pun intended) när det gäller äganderätt, ansvar och skyldigheter.

Runt om i världen är krav på nationell självständighet och ett nationellt territorium ett återkommande tema. Ofta är det folk med en gemensam kultur, gemensamt språk och/eller en gemensam historia. Är det en legitim grund för deras krav? Vilka rättigheter har osseterna, palestinierna, tibetanerna osv?

Det är så enkelt att vara för öppna gränser – i teorin. Jag tyckte i alla fall det. Men som sagt verkligheten tränger sig på. Hur ska det göras i praktiken?
Ulla

Erik sa...

Det är inte någon slump var man föds! Tror du på storken eller? Det är heller ingen slump att Sverige är så pass framgångsrikt som det nu är.
Det beror på våra förfäders slit och den kultur och moral som genom århundraden byggts upp och förts vidare genom generationer.

Detta skall nu avslutas till fromma för de globalister som vill ta ifrån oss svenskar vårt självbestämmande.

Niklas Hellgren sa...

Erik: Hur bar du dig åt för att bli född i Sverige? Själv jobbade jag hårt för att bli född i Paris, men det misslyckades visst.

Våra förfäders slit, skriver du. Ja, cirka 1,3 miljoner svenskar, en tredjedel av Sveriges befolkning utvandrade under loppet av 100 år till framförallt USA, Kanada, Sydamerika och Australien, och detta bl.a. på grund av fattigdom, religiös förföljelse och politisk ofrihet. Sicken tur att "de globalister som vill ta ifrån oss svenskar vårt självbestämmande" inte fanns då och kunde sätta stopp för vitskallarna från Norden.

Niklas Hellgren sa...

Ulla: jag tycker att principen om fri rörlighet för människor är bra – och vi har den redan (i stort sett) inom Schengenområdet. I Sovjetunionen införde Stalin det gamla tsarväldets system med inrikespass/arbetstillstånd som band människor vid deras hemort. Det var alltså inte möjligt att utan vidare flytta från en stad som Krasnodar till Moskva i hopp om att höja sin levnadsstandard. Tänk dig ett sånt system i Sverige, att folk från Vilhelmina inte skulle kunna flytta till Umeå eller Göteborg. Och tänk dig ett upplöst EU där du inte längre skulle kunna jobba som exempelvis tolk i Bryssel för att du var svensk.

Jag anser att det är en mänsklig rättighet att kunna söka sig bort från fattigdom och förtryck precis som svenskarna gjorde på 1800-talet och en bit in på 1900-talet.

I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna står bl.a. att ”var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser”, att ”var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land” och att ”var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.”

Jag anser att rätten att fritt förflytta sig och välja bostadsort borde utökas till samtliga länder, just för att det ska vara ett ”socialt och internationellt system”.
Vi bör alltså ha fri migration. Men ingen inbillar sig väl att det skulle gå att genomföra unilateralt eller utan förberedelse och eftertanke. Nu tror inte jag att Sverige skulle invaderas av invandrare ens om vi helt öppnade våra gränser – se t.ex. hur Göran Perssons tal om ”social turism” visade sig helt feltänkt. Men så småningom ser jag inga problem med öppna gränser, bara fördelar.

Även om man bortser från aspekten med de mänskliga rättigheterna kan man krasst ekonomiskt konstatera att fördelarna med ett system utan gränder vida överstiger nackdelarna, vilket bl.a. Tim Harfords artikel tydliggör. Hur mycket pengar skickades till exempel hem till Sverige av utvandrade svenskar i Amerika? Och vad förlorade Sverige på utvandringen? Just ingenting – det blev färre munnar att mätta under oåren. Den kunskapsflykt som drabbar länder som Indien när deras utbildade unga emigrerar kompenseras av de pengar som de skickar hem, och genom att de återvänder och startar nya företag i hemlandet.

Och så har vi det är med nationalism och etnicitet. Jag är övertygad om att nationalstaten är på väg att försvinna och att det är en positiv utveckling. Nationalismen är en (ganska ung) ideologisk konstruktion som försöker koppla en definition av en viss grupp till en viss stat. Många hävdar exempelvis att ”Vi som talar samma språk har rätt till en egen stat”. Med tanke på att det finns bortåt 4 000 språk i världen inser man snabbt att en sån idé är omöjlig. Inte desto mindre ser vi en dubbel utveckling där världen blir alltmer globaliserad samtidigt som etniska grupper hävdar sin rätt till självstyre. Etnicitet och ”hemortsrätt” som valuta resulterar lätt i folkmord och etnisk rensning – se bara på hur det forna Jugoslavien bröt samman. I Indien vill sikherna skapa ett Khalistan och muslimer i norr vill också ha en separat stat. De är minoriteter i förhållande till den hinduiska majoriteten; om deras planer lyckas kommer hinduerna där att hamna i minoritet och förmodligen fördrivas och mördas.

Jag tycker inte att vi ska fråga oss hur vi ska integrera invandrarna. Jag tycker att vi ska fråga oss om och hur de vill integrera sig. Vill de assimileras, ”bli svenskar”? Och vad är i så fall en svensk? En mormor som gillar Allsång på Skansen eller en gothare på Sergels Torg?
Eller vill de anpassa sig till majoriteten utan att ge upp sin kulturella eller etniska tillhörighet? Tja, så länge lagar och regler är till för alla och följs av alla så får de väl göra som de vill. Lika stor rätt som man har att tillhöra en etnisk grupp, lika stor rätt har man att slippa.

Du har rätt i att LO:s protektionism har fått bäring på debatten om flyktinginvandring, och nu närmar sig högeralliansen Norges och Danmarks sätt att koppla rätten till skydd från förföljelse till krav på insatser på arbetsmarknaden. I Danmark kan en asylsökande eller flykting förlora sitt uppehållstillstånd om den inte deltar i programmen för arbetsmarknadsintegration – vill vi ha en sån utveckling här? Nej tack!

Bert Karlsson har i en intervju i Gringo berättat att de flesta av Ny Demokratis krav har drivits igenom av andra partier. En liknande utveckling har vi sedan länge sett i Danmark – och nu är den på väg här. En sådan utveckling måste bekämpas.

Anonym sa...

Jag utgår ifrån att dina kommentarer om inrikespass och Stalin var en allmän historisk utvikning och inte ett genmäle till mig. Det är ju knappast åsikter jag har gett uttryckt för. Tvärtom, jag skulle vilja ha helt fri rörlighet utan gränser, men jag tror samtidigt att det kan ge upphov till stora problem. Och det är egentligen min huvudfråga och det största problemet att ta ställning till – vilket ansvar har vi för människor utanför Sverige och vilket ansvar har vi för dem som tagit sig till Sverige?
Jag tror att det är negativt för mänskligheten totalt sett och på lång sikt att hindra rörligheten. Men på kort sikt kan det kanske vara som kommunicerande kärl – om fattigdomen är stor i ett land kan den jämnas ut om folk vandrar till andra rikare länder. Fast det kan ske till priset av standarden i det land som är mottagare av invandringen. Om man inte går på den libertarianska linjen och säger: ”Ni är välkomna hit, men ni får själva ta allt ansvar för er försörjning!” Det lär knappast gå att ha helt fri invandring och samtidigt upprätthålla en välfärdsstat på den nivå vi har vant oss vid här i Sverige. För även om människor inte har som mål att bli försörjda av den svenska staten kan de ha familjemönster som gör det svårt att smälta in i "den svenska modellen". Det är ju förmätet att tro att människor som passerar vår gräns automatiskt tycker att daghem, delad föräldraledighet och jämställdhet mellan könen m.m. är det bästa som hänt världen. (Vi får hoppas att de ändrar sig ;-).) De kanske tycker att storfamiljen där männen står för försörjningen och där kvinnorna tar det största ansvaret för barnen är en modell att föredra. Vårt system bygger ju på att alla vuxna är förvärvsarbetande, men även på att vi gemensamt tar ansvar för dem som inte har förvärvsarbete, och då finns det en gräns för hur många de kan bli.
På lång sikt kan jag bara se att lösningen är att inkomstklyftorna globalt jämnas ut. Och det löser man inte i första hand genom att fattiga människor kommer till de rika länderna för att bidra med billig arbetskraft – annat än om man vill att fattigdomen (inte rikedomen) ska bli mer jämt fördelad och de globala inkomstklyftorna ska bestå längre och kapitalet (som saknar nationalitet) ska koncentreras ytterligare.
Om vi fortsätter på den inslagna vägen att lägga våra skattepengar på dem som lyckas ta sig hit och inte i första hand på regioner som är fattiga och/eller som är "exportörer" av invandrare då får vi nog bereda oss på en bumpy ride några decennier framöver.
Avslutningsvis, visst är nationalstaten ett ganska nytt påfund, men om man vill pensionera den idén bör man ha nåt bättre att komma med. De fragmenterade stamsamhällen som fanns och som finns är ju knappast ett alternativ. Att känna tillhörighet och identifikation, alltså känslan av att höra hemma nånstans tror jag är ett djupt mänskligt behov. Frågan är hur vi ska tillfredsställa det utan att grupper hamnar i konflikt med ”de andra”.
Men nu börjar det här likna en uppsats så jag sätter punkt. Arbetet kallar...
Ulla

Niklas Hellgren sa...

”Jag utgår ifrån att dina kommentarer om inrikespass och Stalin var en allmän historisk utvikning och inte ett genmäle till mig. Det är ju knappast åsikter jag har gett uttryckt för.”

Det har jag inte heller påstått eller menat annat än som en klargörande parallell. Det vore väl absurt att tänka sig ett system med inrikespass i Sverige, eller hur? Vad är då den avgörande skillnaden mot ett internationellt system som förhindrar att folk flyttar från fattigdom och förtryck, till arbeten? Att vi ska behålla en ”nationell enhet”? Många hävdar det på fullt allvar. I så fall kan jag ju hävda att vi bör bygga en säkerhetsbarriär runt Värmland så att man slipper höra deras bräkanden på tunnelbanan.

”Tvärtom, jag skulle vilja ha helt fri rörlighet utan gränser, men jag tror samtidigt att det kan ge upphov till stora problem. Och det är egentligen min huvudfråga och det största problemet att ta ställning till – vilket ansvar har vi för människor utanför Sverige och vilket ansvar har vi för dem som tagit sig till Sverige?”

Ytterst har alla människor ansvar för alla människor. Vårt ansvar som rikt västland är bland annat att ta emot vår andel av kvotflyktingarna – vilket många inte tycker att vi ska göra. Och vi har ett ansvar för dem som har tagit sig till Sverige och har rätt att stanna här – exakt samma ansvar som för vem som helst som är bosatt inom vårt lands gränser. Dessutom har vi en skyldighet att visa internationell genom att stödja fattigare delar av världen, att motverka förtryck och inte stödja korrupta regimer eller exportera Boforskanoner till potentiella krigszoner. Och en hel del till, som att t.ex. skarpt markera vårt avstånd mot förföljelsen av romer i Italien – vilket Carl Bildt har struntat i.

”Jag tror att det är negativt för mänskligheten totalt sett och på lång sikt att hindra rörligheten.”

Bra att vi är överens om det.

”Men på kort sikt kan det kanske vara som kommunicerande kärl – om fattigdomen är stor i ett land kan den jämnas ut om folk vandrar till andra rikare länder. Fast det kan ske till priset av standarden i det land som är mottagare av invandringen.”

Där håller jag inte med dig när det gäller förhållandet fattigt land – rikt land. Däremot kan stora strömmar av flyktingar från ett fattigt land till ett annat fattigt land bli en belastning för det senare. När det gäller hur exempelvis vår standard skulle påverkas av att många fler sökte sig hit så stämmer det inte. Vi har allt att vinna på en sådan ”brain gain” – alltså motsatsen till kunskapsflykt, brain drain. Men förutsättningen för att det ska fungera är givetvis att vi är beredda att lägga lite krut på att de nyetablerade ska fungera så väl som möjligt så snabbt som möjligt. Och det måste ske utifrån en förståelse av deras situation och villkor.

”Om man inte går på den libertarianska linjen och säger: ’Ni är välkomna hit, men ni får själva ta allt ansvar för er försörjning!’Det lär knappast gå att ha helt fri invandring och samtidigt upprätthålla en välfärdsstat på den nivå vi har vant oss vid här i Sverige.”

Jag tror som sagt att risken för att vi skulle bli helt översvämmade om vi hade öppna gränser är mycket låg. Men jag förespråkar heller inte att vi tillämpar en helt fri invandring, däremot att vi kan vara bra mycket generösare. Dessutom finns det ingenting som säger att de som kom hit bara skulle ligga oss till last. Jag skulle inte vilja flytta till ett främmande land med syftet att hamna bland de sämst ställda grupperna i samhället – varför skulle de vilja det?

”För även om människor inte har som mål att bli försörjda av den svenska staten kan de ha familjemönster som gör det svårt att smälta in i ’den svenska modellen’. Det är ju förmätet att tro att människor som passerar vår gräns automatiskt tycker att daghem, delad föräldraledighet och jämställdhet mellan könen m.m. är det bästa som hänt världen. (Vi får hoppas att de ändrar sig ;-).) ”

Det där är ett bra exempel på ett etnocentriskt synsätt som är fullständigt meningslöst om man vill försöka förstå de olika sätt på vilka människor skapar mening och sociala strukturer i sin tillvaro. Vad är det som säger att deras ”mönster” skulle vara mindre funktionella och mer ”primitiva” än vårt? Om någon med en annan ursprungskultur ska tycka att vår ”svenska modell” är eftersträvansvärd måste fördelarna med den framstå som så självklara att vederbörande ser det som att byta upp sig. Att på kort tid försöka tvinga in dem i en modell som det har tagit osss mycket lång tid att utveckla är dömt att misslyckas – på så vis skapar man bara utanförskap. Att vår svenska modell med en könsdelad arbetsmarknad, lägre löner för kvinnor och 50 våldtäkter om dagen är så lysande kan man kanske dessutom ifrågasätta. Arbetet med lika villkor för alla måste gälla alla – nyanlända som redan etablerade svenskar.

”De kanske tycker att storfamiljen där männen står för försörjningen och där kvinnorna tar det största ansvaret för barnen är en modell att föredra. Vårt system bygger ju på att alla vuxna är förvärvsarbetande, men även på att vi gemensamt tar ansvar för dem som inte har förvärvsarbete, och då finns det en gräns för hur många de kan bli.”

Ja, eller också tycker de att kvinnorna bör stå för försörjningen, eller också tycker de att barnen bör bo på ett ställe en viss tid och på ett annat ställe en anna tid, eller så har de en tradition där den egendom som kvinnan för med sig i boet är hennes för tid och evighet, vilket gör det lätt för henne att skilja sig – som i en del västafrikanska samhällen. Eller så arbetar männen dubbelt så mycket som en man i Sverige brukar göra och har ett försörjningsansvar för en flergenerationersfamilj, vilket i så fall inte utgör någon ökad belastning för ”oss”. Vad vet vi om det?

”På lång sikt kan jag bara se att lösningen är att inkomstklyftorna globalt jämnas ut.”

Visst – hur? Genom att få människor att inse att vi bör vara rättvisa mot varandra? Eller genom att exempelvis slopa skyddstullar och de absurda jordbrukssubventioner som EU ägnar sig åt?

”Och det löser man inte i första hand genom att fattiga människor kommer till de rika länderna för att bidra med billig arbetskraft – annat än om man vill att fattigdomen (inte rikedomen) ska bli mer jämt fördelad och de globala inkomstklyftorna ska bestå längre och kapitalet (som saknar nationalitet) ska koncentreras ytterligare.”

Ett system där vi importerar billig arbetskraft är bara möjligt om vi inför ett gästarbetarsystem där arbetarens anhöriga inte får komma hit. Det är varken moraliskt, politiskt eller rättsligt eller tänkbart. Den som kommer hit ska ha exakt samma villkor och rättigheter, möjligheter och skyldigheter som den som redan bor här. Att erbjuda delaktighet på lika villkor kräver naturligtvis riktade insatser, svenskundervisning etc. Men att se det som en förlustaffär är att inte se längre än näsan räcker.

”Om vi fortsätter på den inslagna vägen att lägga våra skattepengar på dem som lyckas ta sig hit och inte i första hand på regioner som är fattiga och/eller som är "exportörer" av invandrare då får vi nog bereda oss på en bumpy ride några decennier framöver.”

Det tror jag inte alls. Återigen denna kortsiktiga syn. Varför skulle det ena utesluta det andra? Att stödja fattiga regioner ska vi förstås göra ändå – men inte för att folk där ska bo kvar och inte komma hit. Däremot kan vi, förutom att ge ren nödhjälp, exempelvis hjälpa dem att starta skolor och sjukhus och företag eller vad som nu behövs för att de ska kunna häva sig ur fattigdomen. Och detta i sin tur kommer att gagna även oss om man ser det krasst ekonomiskt.

”Avslutningsvis, visst är nationalstaten ett ganska nytt påfund, men om man vill pensionera den idén bör man ha nåt bättre att komma med.”

Den är redan på väg att gå i pension, så jag bekymrar mig inte om att försöka krysta fram ett alternativ. Och bättre än vad? På vilket sätt är nationalism bra?

”De fragmenterade stamsamhällen som fanns och som finns är ju knappast ett alternativ.”

Jag förespråkar liksom inte ett fragmenterat stamsamhälle (när hade vi ett sånt senast?) heller. Men den ökande internationaliseringen och kulturella kreoliseringen gör att gränser suddas ut och folk känner samhörighet med inte bara en utan med flera grupper, vilket är fredsbevarande. ”Ett land, ett språk, ett folk” som Hitler propagerade för var ett sätt att utrota lojalitetskonflikter över gränserna. Det är därmed lätt att inse att lojalitetskonflikter är fredsbevarande: man dödar inte gärna sin granne på andra sidan gränsen som man gör affärer med varje dag.

”Att känna tillhörighet och identifikation, alltså känslan av att höra hemma nånstans tror jag är ett djupt mänskligt behov. Frågan är hur vi ska tillfredsställa det utan att grupper hamnar i konflikt med ”de andra”.

Det är nog ett kulturellt skapat behov som hela tiden förstärks och matas genom ett dikotomiserande och gränsdragande mellan vi och dem. Det går inte att vara en etnisk grupp utan att samtidigt definiera vilka som inte tillhör den, det går inte att hävda att man har en viss kultur utan att avgränsa den och det går inte att vara en nationalstat utan att hävda sin egenart gentemot andra nationer.

En klassisk definition av skillnaden mellan språk och dialekter är: ”Ett språk är en dialekt med en här i ryggen.” Jag tycker att vi ska ge den hären så lite krut som möjligt.

Anonym sa...

Jag är glad att du tar dig tid att svara så utförligt, men det vi tar upp är så omfattande att jag bara gör några nedslag.

”Vad är det som säger att deras ”mönster” skulle vara mindre funktionella och mer ”primitiva” än vårt?” Jag skrev inget om primitiva mönster, däremot kan de vara mindre funktionella i ett samhälle som vårt. Att man inte kan försörja en familj på en lön till exempel.

”Att vår svenska modell med en könsdelad arbetsmarknad, lägre löner för kvinnor och 50 våldtäkter om dagen är så lysande kan man kanske dessutom ifrågasätta.” Javisst kan man det, men när jag ser mig om i världen så tycker jag som kvinna att Sverige och västvärlden står sig ganska bra i konkurrensen.

”Återigen denna kortsiktiga syn.” Det är ju inte så att all invandring är positiv för alla inblandade parter. I den mån vi får en ”brain gain” får ju andra en ”brain drain".

Sen tror jag att du har fel i att behovet av tillhörighet är en social konstruktion. Vi är biologiska varelser och nyfödda människobarn har behov av omvårdnad under lång tid. Det kräver starka känslomässiga band och att de banden skulle omfatta hela mänskligheten skulle inte vara en rationell överlevnadsstrategi. Det är lite som ”allas pengar är ingens pengar”. Men det här är ju biologism och det är väl inte din ”grej”?
Ulla

Niklas Hellgren sa...

Sant, om vissa länder får brain gain så får andra brain drain. Men det har visat sig att effekterna av den senare är betydligt överdrivna, vilket bl.a. beror på alla de pengar som skickas hem till ursprungslandet, och på att många emigranter så småningom flyttar hem och startar företag.

Att vi som små har ett stort behov av omvårdnad innebär inte att de nära relationer och sociala nätverk som barn och vuxna skapar tillsammans inte är just konstruktioner. Detta visas med all önskvärd tydlighet av hur olika de ser ut i olika delar av världen.

Någon "överlevnadsstrategi" som dikterar att vi inte ska bry oss om andra utanför den närmaste kretsen har jag aldrig sett några vetenskapliga undersökningar om, men du vet ju tydligen att det är så - upp till bevis!

Anonym sa...

Kan du bevisa allt du hävdar här på din blogg? :-)
Jag tror likt Robert Putnam att ”vi” kan bli mycket större, men att det kräver att vi inser vårt behov av ”bonding” för att kunna skapa ”bridging”.
Ulla

Niklas Hellgren sa...

Först ett citat apropå brain drain: "New research from the World Bank has highlighted yet another benefit from immigration, one of special relevance to the Nordic countries that have long played a disproportionate role on issues of global development. This new research suggests that immigration from the global South to the richer North greatly enhances development in the South, partly because of remittances from immigrants to their families back home and partly because of the transfer of technology and new ideas through immigrant networks. So powerful is this effect that despite 'brain drain' costs, increasing annual northward immigration by only three percentage points might produce net benefits greater than meeting all our national targets for development assistance plus cancelling all Third World debt plus abolishing all barriers to Third World trade (World Bank 2005; Pritchett 2006)."

Vad gäller Robert Putnam ska jag be att få återkomma. Men vid en hastig anblick verkar det inte som om han uttalar sig om barndomspsykologi. Det jag skriver om på just det området har stöd i modern forskning som jag tar del av via Pedagogiska institutionen på Stockholms universitet eller via facklitteratur, forskningsrapporter etc.

Även i övrigt försöker jag att alltid använda mig av tillförlitliga källor, t.ex. SCB som jag ofta hänvisar till. Det innebär inte att jag inte kan drämma till med tillspetsade argument eller löst tyckande, men när det gäller verkligt viktiga frågor ser jag till att ha faktaunderlag för tyckandet.

Björn sa...

Hade tänkt att min första kommentar till din utmärkta blogg vore en intelligent reflektion över något du skrivit. Men det är för tidigt på dagen för att min kvällshjärna ska vara riktigt på 'G'. Istället påpekar jag försynt att du skrivit "bekriver".

Gillar även uttrycket hängpungshöger. Jag införlivar omedelbart detta användbara tillmäle i min vokabulär:)

Niklas Hellgren sa...

Tack! Jag har raskt korrigerat bekriver till besskriver. (Nä, jag skojar - till "beskriver".)