Sakine Madon ironiserar på Expressens ledarplats över "nudelmyten": att studenter är så fattiga att de lever på nudlar, alltså. Så är det inte alls, säger Madon. De sitter och fikar bort sina stålar eller är ute och super. När Madon pluggade så såg hon minsann inga nudelätare. Nu skulle det ju kunna bero på vilka en blivande borgerlig ledarskribent umgås med, men det kan kvitta: hon har fel i sak. Och det är lätt att konstatera genom att läsa SCB:s rapport om högskolestudernades levnadssituation här.
Nästan hälften avstår från att köpa kurslitteratur eftersom de inte har råd.
Sex av tio extrajobbar - och en tredjedel tycker att det påverkar studierna negativt.
Hälften avstår från att resa till släkt och vänner som bor på annan ort.
En av fyra avstår från månadskort.
En av tre avstår från tandläkarbesök.
Ja, det låter verkligen som en guldkantad tillvaro. Men man får väl trösta sig med att 60 % av nyinskrivna studenter är kvinnor. Kvinnorna dominerar hela högskoleområdet, och hela 31 % av professorerna är kvinnor!
År 2030, vill säga; detta enligt en rapport från Högskoleverket. Inom hum-sam kommer de att vara 43 %, men inom ekonomi och teknik minskar de. I dag är andelen kvinnliga professorer i Sverige 18 %, lägre än i exempelvis Lettland och Portugal. Ett typiskt nudelproblem, skulle nog Sakine Madon tycka. Hon hade säkert lika många kvinnliga som manliga professorer - det vill säga ingen, för hon verkar inte har lärt sig mycket.
lördag 23 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"Ja, det låter verkligen som en guldkantad tillvaro."
Nej det låter som värsta misären. Att studenter skall behöva avstå någonting överhuvudtaget är ju helt förkastligt. De skall förstås ha samma lön som en industriarbetare och få betald semester.
Jag tycker inte att studenter ska behöva avstå från att gå till tandläkaren eller köpa kurslitteratur, så där är vi överens - så bra!
Men vänta, var du ironisk? Jag tror det. Det var lite för subtilt för mig.
Jämförelsen med industriarbetare är irrelevant. Det man ska se på är hur väl studiemedelsystemet fungerar. Ingen som planerar att leva på studiemedel väntar sig någon lyxtillvaro. Och studiemedlen är inte en gåva från staten för att försörja ett antal bortklemade gnällspikar - de är en investering för att vi ska få högskoleutbildade människor, alltså ett kunskapskapital. När de är färdigutbildade kommer de att bli mer lönsamma, ska du se. Och lånen ska betalas tillbaka.
För att genusterrorisera dig lite itt i natten undrar jag lite över om det inte finns proffessorer av manskön som är rätt kvinnliga och vice versa. Kanske är versa nästan ett krav för att klättra i den akademiska världen, det eller lilla jumpersettet och pärlcolliern.
Tyvärr tror jag som du att det var ironi i det inlägg Erik E skrev. Jag har varit med och skrapa ihop pengar så att studiekompisar kunnat betala kåravgiften före registreringen eftersom CSN aldrig (för några år sedan i alla fall) betalat ut pengar i tid. Den student som inte är 19 år och bor hemma måste vara oerhört kompetent när det gäller hushållsekonomi och dessutom helst leva med en person som har högre än medelinkomst. Nu har man ändrat antagningsregler så arbetslivserfarenhet inte har något mertvärde och dessutom ändrat kvotgrupperna för att pressa fram så unga färdigbakade studenter på så kort studietid som möjligt, helst också med examen som efterfrågas av arbetsmarknaden. Helt enkelt beställningsutbildning precis som när psykologiska institutionen ordnade en fin liten kurs i barnpsykologi åt yngsta lilla sessan med vidhängande kotteri, vad behöver Bernadotterna om inte arvingar så de kanske hoppades att det ingick lite nannykunskaper också. Mammas lilla foundation stod ju redo som arbetsgivare efter några veckors insupande av barnpsykologi, klappat och klart!
Det är synd om ett samhälle som värderar livserfarenhet så lågt och som prioriterar kvantitet framför kvalité. Det dröjer inte innan man inför avgifter för universitetsstudier, om det glunkas det redan i breda blåa kretsar.
Skicka en kommentar