Världens tråkigaste sex

När jag var 25 år hade jag ett kortare förhållande med en mycket gammal kvinna - hon var 32. Det ville sig aldrig riktigt, delvis för att jag hade "snott" henne (patriarkat, någon?) från en barndomskamrat som egentligen inte ville vara med henne men drabbades av det s.k. Kalle Anka-syndromet. Ja, ni vet, när man låter någon annan ta över ens sönderlästa Kalle men genast drabbas av ruelse över den förlorade lektyren. Jag tror aldrig att han riktigt förlät mig för det där. Det skulle förklara diverse obegripliga utbrott genom åren trots att han vann henne åter (se parentes ovan).

Hursomhelst, hon velade mellan oss båda, ty på den tiden hade ingen läst "The Ethical Slut". (Det kan man tycka var en brist, men boken var inte ens skriven, så jag antar att vi är ursäktade för denna lucka i vår polyamorösa bildning.) Vi visste alltså inte att vi skulle kunna hantera våra stormiga känslor genom att ta fram pastellkritor och block och bara rita, Rita, RITA! Eller att vi egentligen levde i parallella universa där kärleken till en inte uteslöt att den andra fick lida (eller hur det är). Följaktligen vacklade hon mellan oss alfahannar betahannar gammahannar deltahannar omogna medelklassyngel på det mest plågsamma vis, tills hon en dag lät ett medium slita tvisten åt henne. Hon meddelade mig den sorgliga nyheten (jag var bortvald) med allvarlig uppsyn, och jag tog det som en man, kramade om henne, sa nåt lagom innerligt och gick småvisslande därifrån.

Den andra anledningen till att det inte funkade så bra var själva könsakten. Hon är den enda som har fråga mig "Är den inne?", vilket jag har fnissat åt då och då i snart 30 år. Det var, för att använda en kär gammal liknelse, som att slänga in en blyertspenna i Blå hallen. Min dyre barndomskamrat var tydligen bättre utrustad och jag undrar om det inte till slut fällde avgörandet. Medier i all ära, men ska man stöta kamomillfrön till en meditativ testund måste stöten passa i morteln. På den tiden hade jag en väldigt dimmig uppfattning om oralsex, annars hade jag kanske kunnat kompensera att jag bara var medium (det hade kunnat bli tungan på vågen, så att säga).

I dag är hon själv ett slags medium (om än large), eller i alla fall en underbar medmänniska , eller i alla fall någon som tar betalt för att prata, och känner in folks färger för att sedan ge dem goda råd om hur de ska finna sig själva (och kanske borttappade Kalle Anka-tidningar). Hon har, kort sagt, hittat kritorna. Detta konstaterade jag genom att googla nyligen, och när jag återsåg henne kom jag att tänka på alla dessa människor som ägnar sig åt tantrasex, och att detta måste vara om möjligt ännu tråkigare än att kasta in skrivdon i offentliga samlingslokaler.

Ja, tantrasex måste bara vara världens tråkigaste sex. Först ska man dricka kamomillte - eller kanske numera "chai-te", denna etymologiska katatoni - och därefter ska man massera varandra med en blandning av tistelolja och gud vet vad. Nåt med rosor eller citrus, kanske en basnot av mysk. Mannen, benämnd Han, ska vidröra kvinnan, benämnd Hon, enligt nåt schema som har ritats upp av en shaman från Tallkrogen, och ta det långsamt. Andas. Känna efter och känna in, men inte känna inuti. Inte än. Det ska vara kärleksfullt, sensuellt, ömt och varsamt, ja fritt, friskt och underbart som när två nakna naturbarn med hennafärgade rastaflätor springer i ultrarapid över en sommaräng i en reklamfilm för Gerdmans kontorsprodukter. Ett stilla klirrande vindspel, doftljus från Govindas och se: den nästan självlysande lingam släcker sin törst hos den fuktiga yoni med Bartholinkörtlarna inställda på MEDIUM.

Män som ägnar sig åt tantrasex har förstås hittat det perfekta raggredskapet - fast de raggar inte; de står över sånt. De är ute efter själarnas förening och det måste uppstå en naturlig samklang, en vibration som bara en strängteoretiker skulle kunna förmärka, en himmelsk men diskret doft, uppfattad av en ensam nattfjäril som ryttlar ovanför prinsessan Tuvstarr. Det luktar definitivt inte fitta, och ingen svettas och stånkar, nej bort det! Usch, nu blir jag deprimerad. Jag tycker så oändligt synd om de stackars kvinnor som umgås med såna här gottköps-buddhor. Tänk att vara kåt och vilja knulla, och så ska han hålla på och Andas och Känna och Ta Det Lugnt, timme efter timme. Och inte nog med det, efteråt ska man beundra hans grunda livsvisdom och sinne för Kvinnan, puh. Att prata med en sån människa är som att försöka spela Toccata och fuga i d-moll på mungiga. Han har säkert en didgeridoo, förresten, och om man inte aktar sig noga tar han fram den och ett paket tofuglass.

Som ni förstår är tantrasex det ultimata heterosexet, vilket gör det ännu mer motbjudande i mina ögon. Det är Ulf Lundell-versionen av att knulla, kallad Älskog. Jag har i alla fall ytterst svårt att frammana bilden av två kåta bögar som masserar varandra till tonerna av Enya, om de inte är djupt störda. Men kanske har jag fel. Och kanske har Ulla-Karin och Katrin låtit yoni och yoni svalka varandra i familjens radhus i Stuvsta med stor platt tomt, men då - och bara då - blir jag frestad att fråga vem som är mannen i förhållandet, detta för att veta vem jag ska undvika i fortsättningen. Nä, jag vet inte, jag. Jag vet bara att tantrasex är allt som jag aldrig har drömt om, och skulle någon man närma sig mig med ett fånleende, en flaska tistelolja och en didgeridoo, skulle jag ta fram min elektriska brödsåg. Sen får han ha hur snygga underarmar som helst.