Meteormodellen

Man ska ignorera det dåliga beteendet och belöna det positiva, har jag lärt mig. Förut delade jag ut svarta kryss om Stefan hade gjort nåt hyss och guldstjärnor om han till exempel hjälpte till att plocka upp sina kläder från golvet. Det var faktiskt ingen bra idé. Ni vet ju hur de ibland trilskas för att få uppmärksamhet eller testa ens gränser, och uppmärksammar man dem då blir det bara etter värre! Jag menar, hur många kryss kan man sätta? Kylskåpsdörren räcker inte till.

Det var min kompis Adriana som lärde mig tekniken, hon hade gått en meteorutbildning, tror jag den hette. (Var det i Norrköping?) Hon hade verkligen prövat allt, stackars människa, och var helt slutkörd. Jag vet att man inte ska prata illa om andras små killar, men hennes Karl-Johan var faktiskt odräglig: bara krav, krav, krav från morgon till kväll. Och som hon curlade! Men så gick hon den där utbildningen och nu är han som en omvänd hand, foglig och snäll för det mesta. Hon har format honom bra, tycker jag.

Den första tiden för oss var ganska svår. Att bara vända ryggen till när Stefan kinkar och tjatar känns inte naturligt, så jag fick jättedåligt samvete men tänkte att det faktiskt var för hans eget bästa. Och nu fungerar det jättebra. Om han till exempel sätter på sig sin klagande röst och säger "Eh, eh...ha den fnippan!" så säger jag att han får vänta tills mamma är färdig i badrummet. Och sen blir han alldeles själaglad över sin belöning! Efteråt ger jag honom flassan och låter honom titta på Eurosport. (Tips: låt dem sitta utan byxor på en frottéhandduk så att de får lufta sig lite. Det blir mjukt under stjärten och så fångar det upp de där sista dropparna.)

Nu låter det väl som det är rena idyllen här på Vinbärsvägen. Men meteormodellen är såklart inte lösningen på allt. Man måste även ta hänsyn till de olika utvecklingsfaserna och så vidare, vilket Addis inte verkar ha tänkt på. Just nu har t.ex. Stefan regredierat och är i den anala fasen, verkar det som. "Bit i kudden, älskling - nu flyttar vi upp ett pinnhål", säger han. Men se det går jag inte med på. (Ska man inte få ha sin baja för sig själv?!) Jag försöker skämta bort det (ignorera det negativa beteendet!), säga att då får han allt visa att han har lärt sig alfabetet först (jag tycker att "o" är skönast), men han envisas. Jag får nog bara vänta tills den där fasen är över. Det löser sig säkert. Nu är sommaren ändå över, och Stefan har fått träffa sina kompisar igen. Han brukar bli så trött av all stimulans efter en hel dag på "jobbet" och sen är det middag, en stunds tv-tittande, tandborstning och godnattsaga. I går läste jag hans favoritpassage av Pär Ström:

Vi har fått en maffia av genusproffs som ständigt försöker öka sina domäner. De vill förändra samhället allt djupare och på allt fler områden med sina tokiga teorier. Inget konstigt med det, denna genusmaffia bygger ju sin egen karriär, status och pengar på genushysterin. Det märkliga är att omvärlden accepterar det. Det är verkligen ett modernt fall av “Kejsarens nya kläder” när genusmaffian utvecklar sina teorier. När upptäcker folket att kejsaren är naken?

Han skrattade så att magen hoppade, som han brukar. Sen strök jag honom över hans flint och så somnade han sött - utan en tanke på analsex. Lilla gubben! I morgon ska jag visa honom hur man tar bort luddet från torktumlaren. Vi gör det till en lek, tänker jag.