Inte längre anti-gay

American Psychologial Association har äntligen kommit fram till att terapi inte biter på homosexualitet, vilket bl.a. SvD skriver om i dag, och rekommenderar därför terapeuter att inte tuta i oroliga klienter att de kan bli av med sina hemska böjelser. Det var liksom inte en dag för tidigt.

Själv blev jag en gång tillfrågad om jag inte kunde söka hjälp för min dragning till män. Jag skrattade bort det - tanken är ju befängd - men uppenbarligen uppsöker fortfarande många amerikaner en terapeut när den hemska böjelsen hotar idyllen. Jag antar att många av dem är kristna på samma sätt som evangelisten Ted Haggard, som inför en jättepublik kunde säga saker som "Om du funderar på att gå någonstans mitt i natten, men inte vill att någon ska veta om det - gör inte det!" Själv gjorde han det, blev sparkad ur församlingen och portad i sin egen kyrka, och inte bara det: i en uppgörelse med församlingen gick han med på att gå i exil, d.v.s. hålla sig borta från sin delstat. Det kan man ju tycka är komiskt, om det inte vore för att hans barn också tvingades följa med. Och lilla frugan, som trots allt ställde upp på honom.
Men han blev botad och är nu helt heterosexuell, säger han. Vissa tvivlar på det.

I Sverige kunde man så sent som förra sommaren lyssna på Rickard Oostrom, som har skrivit boken Inte längre gay. Men någon terapeut som erbjuder hjälp mot homosexualitet torde vara svår att leta upp i dessa dagar, och det är väl ett friskhetstecken om något. Ändå finns det förstås väldigt många homo- och bisexuella än i dag som gärna hade sluppit sin läggning, eller rättare sagt: de hade gärna sluppit känna att det var nåt fel på dem. De hade gärna sluppit bli trakasserade och diskriminerade. Det var lätt för mig att avfärda tanken på terapi mot min bisexualitet, eller en viss persons oro över att våra söner skulle smittas av bögbacillen. Men även om jag skrattade åt det absurda förslaget var jag förstås förtvivlad, och det har kostat mig en del, om man säger så, att dra rätt slutsats och gå vidare. Många orkar inte göra det, utan försöker ta livet av sig, och detta i här och nu, i Sverige 2009. Det gör det lätt att hålla sig för skratt.