lördag 15 augusti 2009

Den våldtagne kammaråklagaren

Tänk er att en manlig kammaråklagare, vi kan kalla honom Roffe, följer med en trevlig snubbe hem efter en blöt kväll på krogen. De ska kolla lite på Formel-1 eller så, avrunda med ett par öl. Efter ett tag sätter Göran, som äger lägenheten, på en p-rulle och båda blir lite småkåta. Göran gör vissa närmanden. Roffe, som nu är bra på örat, avvisar honom, men ganska kraftlöst - han är nästan på väg att tuppa av. Göran bryr sig om hans protester utan sliter av honom byxorna och våldtar honom.

Det går några dagar. Roffe skäms. Var han inte, innerst inne, medveten om Görans egentliga motiv för att be honom följa med hem? F-1, my arse, liksom. Eller snarare yours. Hade han inte varit lite kåt trots allt? Det här var första gången han hade gjort nåt sånt. Men han var ju så full. Roffe tänker på vad kollegerna ska säga, på vad familjen ska säga, han tänker på grannarnas blickar när de har läst kvällstidningarna. Så han dröjer.

Men till slut gör han ändå en polisanmälan och en förundersökning inleds faktiskt. I rätten möts hans berättelse med stor skepsis av den tilltalades advokat som ifrågasätter varför i hela friden Roffe hade följt med Göran hem. De kände alltså inte varandra sen tidigare? Och ändå gick han med på att "följa med hem på en pilsner"? Hans klädsel diskuteras: de där byxorna var ju väldigt tajta i grenen, brukar han gå klädd så? Han rodnar när han ska förklara varför han till och med hade satt på sig lite mascara. Han ville göra sig lite fin, bara. Inte för någon annans skull, egentligen, utan mest för sin egen. Och ja, han har haft vissa homosexuella möten tidigare, fast bara anonymt, på Blue Vision vid Fridhemsplan. De där porrfilmerna som Göran visade, vilket slags porr var det? Jaså, homosexuell porr? Mellan män? Ja.

Det blir ingen fällande dom. Det saknas stödbevisning i form av fysiska spår, inga vittnen finns, inga sms eller telefonsamtal bekräftar Roffes version. Han går därifrån och förbannar sig själv för att han ens brydde sig om att anmäla våldtäkten. Han borde ha kunnat räkna ut att det skulle gå så här! Förnedringen är total. Han inser också att kollegerna för evigt kommer att se honom, inte som Roffe, utan som "R.R". Vad det sista "r":et betyder är lätt att räkna ut.

Han ångrar inte bara att han följde med Göran hem utan också att han var så satans full - och dum som gjorde rättssak av det hela. Och något som gör saken etter värre är att en namne till homom, även han kammaråklagare, uttalar sig om våldtäkter som inte är överfallsvåldtäkter i medierna, så här: "Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse."

Läse även vad Helena Bergman skriver om det här. Artikeln hon refererar till hittar ni här.

8 kommentarer:

Bengt Held sa...

Niclas

Jag håller med om att den där Rolfs uttalande var extremt korktat.

Men Helena skriver

"Men är det en vanlig företeelse, att kvinnor ångrar sex så till den grad att de anmäler sina partners för våldtäkt? Är det verkligen något som händer?"

Det är en naiv fråga. Som om inte falska anmälningar skulle existera när det gäller alla typer av brott.

Om du Niclas har sex med en kvinna och hon anmäler dig av någon orsak efteråt. Skulle du acceptera att bli dömd till flera års fängelse för att hon verkar mer trovärdig än dig?

Du kanske kontrar med att det skulle inte hända dig. Hur vet du det svarar jag? Rättssäkerheten är till för att skydda människor från att dömas trots att man är oskyldig. Den rättsäkerheten gäller för alla brott även sexbrott. Hur obehaligt det än är att många skyldiga kan bli friade. Men vad är alternativet?

Bengt

Niklas sa...

Självklart måste rättssäkerhet råda och ingen bli dömd utan bevisning. Men nu tror jag inte att det stora problemet är bristande rättssäkerhet för misstänkta gärningsmän. Det stora problemet är att alltför få våldtäkter anmäls, lagförs och leder till fällande dom. Kammaråklagarens uttalande är inte bara oövertänkt, cyniskt och nedvärderande mot kvinnor, det kan leda till att det redan stora mörkertalet blir ännu större, alltså att ännu färre kvinnor i dag bryr sig om att gå till polisen.

Om jag skulle bli våldtagen (igen) skulle jag sannerligen inte vilja få mitt fall prövat i ett rättsväsen vars representanter kallar våldtäkt för en "förseelse".

Bengt Held sa...

Niklas (ursäkta jag felstavade ditt namn tidigare)

Jag är inte någon juridiskt expert men vad jag vet så har en del jurister framfört åsikten att domstolar generellt haft lägre beviskrav när det gäller sexbrottsmål dvs man har dömt personer i situationer där man skulle friat dem om det varit motsvarande bevisning i ett annat mål.

Min poäng annars är att man kan mena att det är enkelt. De som är åtalade borde dömas, men precis som vid andra typer av brott så existerar det falska polisanmälningar. I andra situationer är anmälningar helt eller delvis riktiga men det är inte möjligt att bevisa brottet.

Problemet idag är att föra en anmälan till åtal. Tvärtemot vad vissa gissar så är det en tydlig majoritet av de som är åtalade för våldtäkt som blir dömda. Har för mig att det är ca 70 % och det är en ganska hög siffra. Problemet för våldtäktsoffer är alltså inte att massor av människor blir friade av domstol utan att bara en marginell del av anmälningarna leder till åtal.

Och något som jag är mycket kritisk emot är den fixering som många, nog färre än förr men ännu för många, domstolar har när det gäller ett våldtäktsoffers klädsel. Eller hur många partners man haft. Etc. Vad har det med saken att göra?

Oavsett bevisvärdering i övrigt borde domstolar sluta med sådant. Ingen skulle väl ifrågasätta att någon blivit rånad därför att vederbörande haft dyra kläder på sig och därför fått "skylla sig själv"?

Bengt

Niklas sa...

Enligt Brå är det ca 12 % som leder till åtal, medan ca 60 % avförs som ouppklarade. Resten avförs för att brott inte kan styrkas, att det är preskriberat etc.

Du har rätt i att det inte är så stor andel som frias i domstol, men här finns det anledning att tro att rättsväsendet behandlar de tilltalade olika beroende på etnisk bakgrund m.m., vilket framgår tydligt av Katarina Wennstams båda böcker i ämnet.

Så jag ska väl modifiera min kommentar något och stryka den sista delen om fällande dom. Det allra största problemet är alltså andelen ouppklarade brott - och inte minst mörkertalet som förmodligen är stort. (Det senare går inte att utläsa av statistik om polisanmälningar etc, utan görs genom stora kvantitativa undersökningar där befolkningen får ange hur ofta de utsätts för olika brott.)

Åter: när beviskraven skärps och personer som kammaråklagaren förringar våldtäkter sprids uppfattningen att det nog inte är någon större idé att anmäla. Hov- och tingsrätter kan också missuppfatta HD och höja beviskraven på ett sätt som inte är avsett.

Thomas Bodström gjorde för ganska många år sen klart att offrets klädsel etc inte skulle räknas som "förmildrande" omständighet - riktlinjerna för det är glasklara. Men fortfarande får kvinnor förklara sitt "slampiga" beteende etc.

Bengt Held sa...

Niklas

"Du har rätt i att det inte är så stor andel som frias i domstol, men här finns det anledning att tro att rättsväsendet behandlar de tilltalade olika beroende på etnisk bakgrund m.m., vilket framgår tydligt av Katarina Wennstams båda böcker i ämnet."

Jag säger inte att du har fel men det där med etnicitet får du utveckla.

Det är väl känt att många har som sin teori (det har nästan blivit en dogm för dem) att heterosexuella etniskt svenska män är orsaker till det mesta eländet i samhället. Och då måste man "förklara" om det skulle visa sig att någon minoritetsgrupp är överrepresenterad bland brottslingar. För det kan inte vara sant eller?

Men jag hävdar att nästan alla invandrargrupper i Sverige är från MER heteronormativa kulturer än den svenska. Det är inte något rasistiskt. Det är att konstatera fakta. Men du kan givetvis hitta rapporter som visar att folk i Syrien eller Japan eller Argentina generellt är mer homovänliga än i Sverige. Var vänlig ange då länk. Jag vet att det blir något off-topic och jag säger inte att du är en av dem. Men jag vidhåller det jag skrev. Sverige och den svenska kulturen, trots dess brister, är en av de minst heteronormativa kulturerna i världen. Inte för en sekund ska jag låta bli att säga det för att anpassa mig till ängsliga politiskt korrekta människor som inte kan debattera nyanserat eller problematisera saker. Basta.

Men vissa hävdar väl att att det också är rasistiskt att hävda att folk i sydstaterna generellt är mer homofientliga än folk i New York och San Fransisco. De har lika fel det.

Så var du vänlig att hänvisa till att det faktum att folk med invandrarursprung skulle vara överrepresenterade i brottstatistiken enbart avgöra av rasism inom rättväsendet. Men hänvisa då till någon länk.

Jag har själv jobbat i så många år mot rasism och främlingsfientlighet så jag betackar mig om någon här skulle antyda att jag är rasist.

Jag hävdar även att bögar (och invandrare) är överrepresenterade i hiv-statistiekn. Om det är någon som har problem med det så får de väl hantera det också.

Bengt

Niklas sa...

Tack för att du fortsätter att diskutera, Bengt!

Jag tycker att du blir en smula off-topic med ditt resonemang om överrepresentation och heteronormativitet m.m., men låt gå. Jag hittar inte Wennstams böcker just nu (våra bokhyllor är smått kaotiska), men det jag minns är de konkreta exempel ur den svenska rättshistorien som hon redovisar, där "vanliga svenska män" lättare blir friade, medan domstolarna ser strängare på di svartmuskige. Hon gör en genomgång av hur ofta kvinnor får utstå plågsamma förhör om klädsel, sexualvanor och uppträdande trots att detta inte ska vägas in. Och hon går igenom hur medierna ofta har fokuserat på våldtäkter som är "snackisar", d.v.s. gruppvåldtäkter och överfallsvåldtäkter som bara utgör en liten del av våldtäkterna, proportionellt sett. Därigenom osynliggör de alla de våldtäkter som görs inom äktenskap eller andra nära relationer, ofta upprepade sådana under lång tid.

Om jag hittar tiden och litteraturen (det är svårt) så ska jag bläddra lite och se om jag hitta några konkreta passager att citera. Men även Christian Diesen har uttalat sig om hur invandrar konsekvent missgynnas i vårt rättssystem.

Frågan om överrepresentation är svår att hantera på ett bra sätt utan att ge xenofober och andra vatten på deras kvarnar, men här skulle jag gärna läsa någon bra genomgång. Den överrepresentation som finns kan förmodligen ges en strukturell förklaring som tar hänsyn till ekonomisk och social situation, kulturskillnader etcetera, vilket jag tycker är oproblematiskt. Dock vet jag inte riktigt var just heteronormativitet kommer in i bilden, så det får DU gärna utveckla. (Jag håller med dig om att Sverige är ett av de minst heteronormativa samhällena i världen.)

Att etniskt svenska, heterosexuella män står för det mesta av eländet i samhället beror väl på att de är i majoritet? Så gott som allt våld utövas av män - mot såväl andra män som mot kvinnor. Det innebär inte att alla män är våldsamma, och det är inte just det etniskt svenska och heterosexuella som bär skulden.

När det gäller hiv är MSM solklart överrepresenterade och det tycker jag inte att man ska sopa under mattan genom att framhäva (vilket i och för sig är sant) att det är fler heterosexuella som drabbas - det är ju bara sant om man glömmer att andelen MSM i befolkningen är relativt låg.

Vidare: jag skulle verkligen vilja se någon sammanställning av svenska våldtäktsrättegångar där den tilltalade döms med respektive utan stödbevisning. Jag skulle också gärna se statistik över våldtäktsdömda som senare har friats, och på vilka grunder. Jag antar att den finns någonstans - ska försöka rota lite i det om jag hinner.

Om jag får spekulera lite så tror jag att det mycket väl kan hända att kvinnor gör falska polisanmälningar mot män för våldtäkt. Men att därifrån gå vidare till en rättegång - ofta lång tid efteråt - stå och ljuga i rätten, bli ifrågasatt, få sina sexualvanor skärskådade etc... Hur många är beredda att gå så långt? Som hämnd betraktat känns det som en väldigt besvärlig och tvivelaktig taktik. Kanske om något annat står på spel, en vårdnadstvist till exempel. Men bara för att "man har ångrat vad man gjorde" eller så...? Det borde inte vara särskilt vanligt.

Niklas sa...

Ett lite förtydligande: invandrare kan ju vara överrepresenterade OCH missgynnas, precis som hivsmittade män som har sex med män kan ha varit risktagande OCH stigmatiseras.

Bengt Held sa...

Det jag menade och som var min poäng (även om det blev något off-topic) är att även vi som är för allas lika rättigheter måste kunna problematisera och inte skylla alla problem på någon norm som gynnar etniskt svenska heteromän. Den normen ska bekämpas men när det gäller våldtäkter kan det vara så att det är en koppling mellan extremt patriarkala kulturer och att mena att en kvinna som är ensam på stan en sen kväll får skylla sig själv om hon blir våldtagen.

Även den svenska kulturen har ju tydligt haft i alla fall delvis en sådan värdering tidigare men det håller på att bli bättre. Men i många andra länder så är som bekant värderingarna ännu tydligt patriarkala.

Sedan är det som du säger själv möjligt att invandrarmän kan bli diskriminerade i rättsväsendet, men det blir nog för enkelt att bortförklara hela deras överrepresentativitet med det.

Viktiga faktorer är som du själv säger social och eknomiska strukturer. Vid vissa typer av brott delvis kultur (en del sexbrott). Men det är givetvis inte detsamma som hudfärg etc.

Nåja, som sagt kanske något off-topic.