söndag 23 augusti 2009

Ge efter för Lieberman? Nej, säger Haaretz.

Avigdor Lieberman verkar leva i tron att Sverige är det forna Sovjetunionen, skriver Tom Segev på Haaretz. I en demokratisk stat där det råder yttrandefrihet är det inte regeringens sak att kritisera pressen, och mycket riktigt vägrar Bildt att be om ursäkt. Segev bemöter också Libermans liknelse med Sveriges politik under andra världskriget. Jo, visst samarbetade många svenskar med brunskjortorna, men å andra sidan, påminner Segev, räddade svenska aktioner livet på ca 20 000 judar. Sverige var dessutom värdland för den stora förintelsekonferensen 2000 och är ett av få länder vars lagstiftning förbjuder antisemitism. Så Lieberman är ute i ogjort väder.

Jag tycker att Aftonbladets redaktion var idiotisk som släppte igenom artikeln. Jag tror faktiskt inte att Israel ägnar sig åt organhandel med dödade palestinier, inte minst för att det vore politiskt självmord om det kom ut. Däremot begår de andra, fasansfulla övergrepp, till exempel fosforbombningen i Gaza i våras. Att då ge politiker som Lieberman och Netanyahu ammunition, att bjuda dem på denna karamell, är vansinne. Självklart öser de sina vredes skålar över Aftonbladet och självklart gör de det därmed svårare att kritisera dem för det de bör kritiseras för - kritiserar man Israel är man ju antisemit.

Ja, Israel förtjänar att kritiseras och fördömas för sina övergrepp mot palestinierna, som fosforbombningen, och nej, kritiken får inte vara rasistisk. Man kan förstå om många israeler tolkar kritik som antisemitism - särskilt som viss kritik faktiskt är förtäckt antisemitism. Att då ge politiker som Lieberman och Netanyahu ammunition är att skjuta sig själv i foten.

Uppdatering: Läs Charlotte Wiberg/Jonathan Lemans artikel på Newsmill om Aftonbladet.

6 kommentarer:

Matti sa...

Jag håller med, men tycker inte att "inte minst för att det vore politiskt självmord om det kom ut" håller som argument. Väldigt mycket pågår och utförs trots att det vore politiskt självmord om det kom ut.

Niklas sa...

Okej - ge ett exempel.

Niklas sa...

Matti valde mellan put up och shut up och föll visst för det senare alternativet.

Matti sa...

Oj, här har man visst inte lång tid på sig att tänka efter och svara. Varför så irriterad? Jag ska tänka efter om jag har lust att diskutera under den stämningen.

Niklas sa...

Jag är inte ett spår irriterad. Se så, tänk efter nu. Vad är det som pågår och utförs utan att det kommer ut?

Matti sa...

Då var det bara en underligt dryg reaktion på att jag läste ditt svar och valde att sätta mig på balkongen med en kopp kaffe och tänka efter innan jag återkom då.

Saker som pågår och inte kommer ut har jag inga exempel på (bortsett från de många konspirationsteorier som ramlar in i tips-mailen på jobbet, jag jobbar dock inte med att undersöka sanningshalten i dem) – och det har jag inte heller påstått att jag har.

Först tänkte jag att det finns gott om exempel på politiska självmord som begåtts. Ge bygglov på stränder åt personer för att de är företagare t ex. Gräva ner gifttunnor i marken i Teckomatorp... Fast det är kanske inte just ett politiskt självmord. Men väl PR-mässigt och företagsekonomiskt. Var koncentrationslägren ett politiskt självmord? Tja, han tog ju livet av sig till slut, men kanske inte ett bra exempel.

Sen tänkte jag att kanske tänker jag luddigt angående vad som är ett politiskt självmord. Vad är ett politiskt självmord? Någonting inom politiken som folk blir så arga över när det upptäcks att den som gjort det inte kan komma undan med det ostraffat. Vad kvalificerar för det? Olika vid olika tillfällen och i olika sammanhang, kom jag fram till.

Allting sker inom en kultur som påverkas av aktuella maktstrukturer. Ibland kan det vara politiskt självmord att köpa choklad på arbetsgivarens kreditkort, ibland kan man tvångssterilisera utvalda grupper i decennier utan att någon avkrävs på politiskt ansvar.

Här är alltså ideologi, en kultur med tillräckligt många ja-sägare och maktstrukturer inblandade.

MIn poäng var inte vad som pågår nu och om det kommer ut eller inte. Min poäng är saker görs trots att man borde fatta att det är "orimligt"; politiskt självmord, om det kom ut. Därför att vad folk borde fatta och vad som rimligt/orimligt är subjektivt.

Så tänkte jag på balkongen.