Sabuni säger nej till kvotering

"Vi måste uppmuntra fler kvinor att jobba inom näringslivet" säger Nyamko Sabuni i DN i dag (4 juni 2008). Men kvotering till börsbolagens styrelser är hon emot. Hon anser att kvotering är "ett för stort ingrepp i det fria näringslivet", däremot diggar hon att "den nya bolagkoden säger att man bör eftersträva fler kvinnor i styrelsen" och påpekar att bolagen från 1 juli måste förklara "varför de inte lever upp till en jämnare könsfördelning."

Såna förklaringar är inte svåra att få, men räkna med att de blir könsblinda. Kvinnor gifter sig och skaffar barn, till exempel. Det gör dem olämpliga för de högsta posterna inom en organisation där man inte utan vidare kan lämna över ansvaret till någon annan. Kvinnor är inte lika ambitiösa av naturen, eller också saknar de rätt kompetens. Nej, de är väl mer samlare än jägare, liksom. Föder och diar ungar och har lägre muskelmassa.

Tror någon att bolagsstyrelserna kommer att göra en genusbaserad maktanalys? Det tror inte jag. Tror ni att de kommer att visa hur kvinnliga chefer på högsta nivå inte bara får fortsätta att tvätta makens strumpor utan även blir avvikare i det grabbiga nätverket och tvingas representera inte bara sig själva utan "kvinnan"? Att de som avvikare måste visa sig dugligare än sina manliga kolleger - utan att överglänsa dem? Eller kommer bolagsstyrelsen kanske att läsa Calás och Smircichs analyser av ledarskap som homosocial förförelse? *

Skulle inte tro det.

Det Sabuni missar när hon inte vill kvotera är att kvotering redan sker. Det är män som kvoterar in män, och ju högre upp man kommer, desto viktigare är det att man ingår i The Old Boys' Network. Men det är inte konstigt att hon missar det, eftersom hon är liberal. Liberalfeminister tror på att man med hjälp av uppfostran, utbildning och lite god vilja, sådär, kan förbättra jämställdheten. De saknar därmed analysverktyg som genusbaserad organisationsforskning. Att tala om genus som konstruktion och sånt där vänsterflum vägrar de att göra. Så Sabuni, som inte ens vill kalla sig (liberal-)feminist, ser inte skogen för bara träd. Och räkna inte med att hon kommer att göra det i framtiden heller.




* Calás, M och Smircich L (1991). Voicing Seduction to Silence Leadership. Organization Studies, vol. 12, nr 4