Arvsyndens rike

Allt är vårt och bara vårt fel. Vi äter för mycket. Vi röker – det borde vi verkligen inte göra. Vi dricker inte ett enstaka, nyttigt glas vin – nej, vi super oss karatefulla. Vi motionerar inte tillräckligt. Vi svinar ner jorden med vår överkonsumtion. Vi struntar i att sätta på kondomen. Vi sjukskriver oss mot bättre vetande, fuskar med bidrag, går inte till valurnorna, drar inte med tandtråd, glömmer vårt Omega 3, kör för fort, svär i Bolibompa, tar inte krafttag mot brottsligheten, erbjuder inte tanten vår plats på bussen, kastar i smyg batterier bland soporna, betygsätter inte barnen (men snart är det slut med det), skyddar inte våra värnpliktiga, beträder gräsmattan, har det för varmt hemma, glömmer att vår mamma inte jobbar här, porrsurfar på jobbet, skiter i att lämna tvättstugan som vi själva vill ha den, surar helt i onödan, svarar inte på mejl, tittar för mycket på tv och lär oss visst aldrig att spela gitarr.

Vi borde ta oss samman. Verkligen. Vuxna människor…!

Varför kan vi inte kamma till oss lite? Tänk så mycket som vore vunnet om vi kunde ådagalägga åtminstone en gnutta självdisciplin, låta oss styras en smula av förnuftet, inte förvänta oss att stekta sparvar ska komma inflygande i våra ohygieniska gap. Men vi är rätt bra på att duscha och byta strumpor och trosskydd. Vi har inte mycket till religionsfrihet, apropå det, men på det stora hela är vi snälla mot muslimer och judar och hinduer. (Buddhister kan också gå an, men är de inte lite...loja?) Nåja. Vi har vissa bra egenskaper, men är totalt hopplösa när det gäller att tygla oss. Korv med mos och räksallad och Pucko och sen chips och lite lådvin och en cigg, visserligen på balkongen, men ändå. Det är vämjeligt. Våra kolesterolvärden skjuter i höjden, vi får svårt att andas, blir lågfertila och läser Aftonbladet Kviga i lönndom medan vi drömmer om Trissvinsten som aldrig kommer. Det är orealistiskt av oss. Vi borde veta bättre. Fan också.

Om vi lät bli att läsa Jens Lapidus och i stället gick en rask promenad. Om vi inte runkade oss till sömns utan i stället böjde tyska verb. Om vi gladde surkäringen på tvåan genom att ta bort luddet och sopa golvet i tvättstugan. Om vi dömde alla pedofiler till livstids fängelse, oavsett om de hade begått ett övergrepp eller inte. Om vi disciplinerade ungjävlarna, bytte kött mot kålrabbi, lät marknadens osynliga hand styra, slaviskt följde tio Guds bud... Tänk så frisk och ren världen skulle bli, som en trappa av bohuslänsk granit efter ett sommarregn. Inte för att någon skulle vilja leva där utom en handfull sjundedagsadventister, men ändå.