På ledarplats i dagens DN beklagar sig redaktionen över den baksmälla som nationaldagsfirandet har orsakat - i alla fall hos dem. Ingen ville liksom vifta med fanor utom diverse fascister, och det är väl bra synd att låta dem shanghaja vår nationalism. Men det är som att kasta in ett rådjurskadaver i en vargflock och sedan förebrå dem att de äter. Nationaldemokrater och deras anhang är i själva verket de enda som har en korrekt uppfattning om vad nationaldagen är till för. Den ska blåsa upp nationalismen, den ideologi som säger att en kultur bör vara liktydig med ett land och vice versa. I den göl som inringas av våra gränser ska dessuom alla grodor kväka på samma mål: nationalspråket (en dialekt med en här i ryggen, för att citera Thomas Hylland Eriksen).
Det går inte att tänka sig en nation utan en annan nation, lika lite som det går att tänka sig en etnicitet utan en annan eller ett språk utan ett annat. Lika mycket som "svenskhet" är ett försök att ringa in vad som är typiskt för oss, är det ett uttalande om vad vi inte är. Det har fascister i alla tider tagit fasta på, och det gjorde de den sjätte juni. Exakt vad som är "svenskt" återstår att reda ut. Giuseppe Mazzini lär ha sagt, strax efter att Italien bildades: "Nu har vi skapat Italien. Nu återstår bara den svåraste uppgiften: att skapa italienare!"
Här i Sverige försöker vi fortfarande, förtvivlat, att skapa svenskar; nationaldagen är ett av många försök att odla en sån performativitet. Klubben Sverige har funnits länge - vem ska få vara med? När det gäller våra nordiska bröder och systrar så räcker det att de bor här i två år för att de ska få bli svenska medborgare. De svartmuskiga som talar barbarspråk får allt vänta i fem år. De måste först lära sig att bemästra vår obetydliga, nordiska munart och skriva under på våra paradisiskt jämlika värderingar. Därefter är de hjärtligt välkomna att städa våra trappor och byta våra blöjor, diska vår disk och kontrollera våra färdbevis. De har då blivit en del av det mångkulturella samhället. Men de gör klokt i att hålla sig undan när flaggviftarna nalkas. Och det gör de nog, för även de har insett vad vi firar på nationaldagen.
måndag 9 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar