lördag 14 juni 2008

Miss Homebuy, den lyckliga horan

Var hemma hos min favvo-domina och hennes flickvän. De iscensätter en omvänd könsmaktsordning och får betalt för det. Eller gör de det? Den klassiska "analysen" går ut på att män i maktposition när en hemlig dröm om att underkasta sig och därför gärna pröjsar för att bli smiskade, bundna, instängda i burar och få leka hund. Sexuellt umgänge är det inte tal om, så det är svårt att likna vid prostitution. Ändå köper de ett slags sexuell tjänst, fast by proxy, liksom. Och det är ju deras önskemål som man utgår ifrån, så de kan sägas toppa from the bottom som det brukar heta i BDSM-sammanhang. Vem som är underordnad i den konkreta situationen går inte att ta miste på. Slavkräket ligger där och får slemmiga snoppisen massakrerad, tilltalar de stränga kvinnorna med "Mistress" och visar på alla sätt sin undergivenhet. Men sen kan han gå därifrån, och det är halva poängen. Mina väninnor gillar sin lilla hobby och visar mig stolt sina uniformer och redskap. De mår inte ett dugg dåligt av det här, tvärtom. Fast när de träder ut i den vanliga verkligheten så är de lika underordnade det gamla kåta patriarkatet som alla andra kvinnor.

Män som går till prostituerade leker också för en stund, kan man tänka sig. De iscensätter - även där, särskilt där - en traditionell könsmaktsordning och njuter av att betala den lilla horan. Nu är du min och bara min och du kanske inte vill det här, men det är jag som betalar, så sug, för helvete. Eller? Tja, jag vet faktiskt inte. För många är det säkert så. Jag tror att andra närmar sig kvinnan med en blandning av skamkänslor och upphetsning över att få knulla med en total främling. De betalar. De går därifrån. Men befinner de sig därmed automatiskt i ett överläge på just den sociala scenen?

Petra Östergrens Porr, horor och feminister (Natur och Kultur, 2006) har jag inte orkat läsa än. Jag vet ungefär vad den går ut på: att sälja sexuella tjänster kan vara hur hyvens som helst, och feminister som patologiserar hororna gör dem därmed en otjänst. Visst kan det vara så. Men därifrån till att påstå att utbyte av knull mot pengar är som vilken transaktion som helst är steget långt. Om jag går till Hemköp och kanske knorrar lite över priserna på osten men ändå köper den så visar jag att den är värdefullare för mig än kronorna den kostar. För Homebuy är mina pengar viktigare än osten. Kan man inte resonera likadant när det gäller ett knull?

Nej, det kan man inte. Östergrens och andras teorier om den lyckliga horan passar förstås som kuk i kondom för den som vill slippa se att människan som man just har tömt sig i kanske inte mår så bra. Hon kanske känner sig tvingad att hålla på med det här. Hon kanske känner sig så stigmatiserad att en återgång till något slags normalitet blir mycket svår att genomföra. Hon kanske inte bara känner sig tvingad, hon kanske är tvingad. När det gäller mig kontra krämarna är det inget snack om vem som har makten. Jag kan visserligen jämföra priser och gå till Coop i stället (där mellanlagrad Herrgård kan fås för 56, inte 93 kronor per kilo), men jag kan inte låta bli att handla mat. Jag är överordnad kassörskorna eftersom jag är man och kund och de är kvinnor, lågutbildade och underbetalda. Man skulle kanske kunna säga att jag reproducerar en maktordning där. Och jag kan gå därifrån när jag har handlat.

Men för miss Homebuy är det en annan femma. Hennes identitet påverkas inte ett smack av vår transaktion. Inga känslor är inblandade, ingen identitet och självbild kan påverkas. Hon toppar från toppen, i fullt dagsljus, utan så mycket som en homeopatisk dos tvång. Hon blir inte stigmatiserad av samhället, inte bortrövad till en storstad eller en låst lägenhet i något västland. Hon har inga barn och ingen släkt som ska försörjas, hon blir inte hivsmittad, misshandlad och mördad om hon försöker fly. Hon är en lycklig hora.

6 kommentarer:

fock sa...

Hej! Jag tycker din blogg är intressant. I det här inlägget hakade jag dock upp mig på en massa saker, som jag tycker är förhastade antaganden:

” njuter av att betala den lilla horan. Nu är du min och bara min och du kanske inte vill det här, men det är jag som betalar, så sug, för helvete.”

Du utgår från att en kvinna som säljer sexuella tjänster, säljer de sexuella tjänster som mannen vill ha. Så kan det förstås vara i vissa fall, precis som det förmodligen kan finnas dominor som mår dåligt av att trampa på kukar, men kunden köper en viss tjänst som kvinnan har gått med på att sälja. Jag kan inte hitta något annat uppenbart skäl till att hon inte skulle vilja sälja den tjänsten – förutom att det handlar om sex, som du understryker att dominornas försäljning inte handlar om. Det finns de som vill sälja sexuella tjänster och som inte mår dåligt av det. Som sätter sina gränser, förhandlar, säger ”ja” till vissa typer av tjänster och ”nej” till andra – precis som dina väninnor.

”De betalar. De går därifrån”
Så brukar jag också göra när jag har köpt en tjänst. Jag har aldrig hört talas om någon som försökt stanna kvar hos en massör efter att massagen är avslutad.

”att sälja sexuella tjänster kan vara hur hyvens som helst, och feminister som patologiserar hororna gör dem därmed en otjänst. Visst kan det vara så. Men därifrån till att påstå att utbyte av knull mot pengar är som vilken transaktion som helst är steget långt”

Här får du det att låta som att Petra Östergren menar att dessa typer av transaktioner liknar varandra. Jag har inte heller läst henne, men eftersom hon är väldigt insatt i frågor kring sexarbete har jag svårt att föreställa mig att hon skulle ge uttryck för en så förenklad syn. Självklart är försäljning av sexuella tjänster en helt annan känslomässig investering än försäljning av en vara – det är antagligen dominornas försäljning också (annars skulle åtminstone inte jag vilja köpa deras tjänster).

Tack för ordet!

Niklas Hellgren sa...

Skiljelinjerna i debatten om prostitution går i grova drag mellan synen på försäljning av sexuella tjänster som något frivilligt och som något påtvingat. Ska man försöka förfina analysen så kan man börja med att fråga sig om båda ståndpunkterna är korrekta och att det alltså handlar om en blandform mellan dessa ytterlägen. Det var det jag försökte göra här.

Jag anser att det finns en överordnad kontext utan vilken analysen leder vill. Låt oss kalla den för könsmaktsordningen, eller kalla det för genushierarki, eller inte bara en utan en hel uppsättning hierarkier som beror på genus, ekonomisk status, ålder, funktion, ras eller etnicitet, sexuell läggning… Ja, hela listan som man brukar ta upp i jämställdhetsdokument som likabehandlingsplaner - plus en del till.

Kontexten bestämmer oss genom att vi tvingas förhålla oss till den oavsett om vi är medvetna om den eller inte. Vår identitet existerar inte i ett tomrum utan bara i förhållande till något: här har vi alltså en lista som vi förhåller oss till. Det innebär inte att det inte finns utrymme för en egen identitet, såklart. Men hur mycket jag än svär mig fri från påverkan av exempelvis en könsmaktsordning så ligger den där och molar i bakgrunden. Även om jag är feminist så beter jag mig i många lägen reflexmässigt enligt det förvalda mansläget, klickar på ”Godkänn” utan att läsa igenom licensavtalet, liksom.

Så gör även den som köper eller säljer en sexuell tjänst. Hur placerar man in sig själv i ett över- underordningsperspektiv? Jag tror att många män inte alls tänker ”sug, för helvete” – och det skrev jag också. Du är alltså en smula orättvis. Och jag var kanske orättvis mot Östergren. Det är mycket möjligt att hon visst tar hänsyn till de känslomässiga investeringarna, som du skriver. (Jag ska läsa hennes bok – den står faktiskt i bokhyllan.) Men på varje Östergren går det tusen nyliberaler som på fullt allvar avfärdar varje tanke på en könsmaktsordning och jämställer prostitution med vilken transaktion som helst.

”De betalar. De går därifrån.” Exakt: män som betalar dominor underordnar sig tillfälligt, var min poäng. Könsmaktsordningen består, och den består även i fallet med ”den lyckliga horan”. Om jag skulle sälja pisksessioner eller bara min röv (inte för att jag tror att mitt marknadsvärde är så svindlande) skulle jag befinna mig i ett annat läge än motsvarande kvinnor. Det vore enklare för mig att ruska av mig eventuella känslor av att bli utnyttjad av män med stålar och makt. För mig är sex både något personligt och känslomässigt laddat och något som är relativt frikopplat från såna samband. Andra kanske också känner så till en början – för att upptäcka att det känns jävligt jobbigt och ändå svårt att ta sig ur.

Jag är inte emot prostitution i sig; jag är emot de negativa konsekvenser som den kan ge upphov till. En sådan är den stigmatisering som många sexsäljare har redogjort för, hur svårt det är att ”bli vanlig” den dag man väljer att sluta. En annan är risken för att bilden av kvinnan som objekt cementeras ännu mer i männens medvetande. En tredje är vidrigheter som människohandel och att kvinnor i fattiga områden går miste om utbildning eftersom de tvingas försörja sin familj på det enda sätt som verkar stå till buds. I ett globalt perspektiv har prostitutionen långt fler negativa än positiva konsekvenser, tycker jag. Jag skulle inte sörja en minut om den som genom ett trollslag skulle försvinna.

Men det gör den inte, så hur ska vi förhålla oss till den, här i Sverige 2008? Med viss nyansrikedom i problemformuleringen, är mitt tips. Utan att fördöma eller omyndigförklara den som säljer sex . Genom att erbjuda hjälp där hjälp behövs - många mår faktiskt dåligt. Genom att befria kvinnor som tvingas eller luras hit, vilket förekommer. Och genom att försöka motarbeta och förändra förtryckande hierarkier. Här i Sverige är det kanske inte så många svenskfödda kvinnor som är tvingade att sälja sex. Men ingen är heller tvingad att köpa sex, och det är inte precis någon mänsklig rättighet.

fock sa...

Som jag läser dig är den enda skiljelinjen mellan oss att jag inte vill använda beskrivningen "jag är emot prostitution" när jag vill beskriva att jag är mot traficking, tvång och könsmaktordningen.

jag är inte heller emot relationer även om det finns relationer där den ena parten blir misshandlad, tvingad eller får diska mer än den andra.

Niklas Hellgren sa...

"Även om"? Det är inte så enkelt, tycker jag. Visst, man kan säga att man är emot allting som är negativt. Jag är det - hyvens av mig, va?

Men nu försökte jag belysa kontexten, den som gör att prostitution för med sig fler negativa konsekvenser än positiva.

När jag tänker närmare på saken borde jag nog inte ha skrivit att jag inte är emot prostitution i sig, bara dess negativa konsekvenser. För det är både sant och osant. Men kan lika gärna säga att man inte är emot kommunismen i sig eller religionen i sig. En ideologi som lånar sig så väl till världshistoriens värsta massmord - är den verkligen bra "i sig"? Och en hantering som medför trafficking och tvång i global skala - är den också bra "i sig"? Eller rentav värdeneutral? Det kanske är så att prostitutionen till övervägande del är negativ även i Sverige. I så fall är jag faktiskt emot den även här.

fock sa...

hade du bara rakt upp och ned skrivit att du inte gillar prostitution hade jag inte brytt mig om att kommentera ditt blogginlägg. anledningen till att jag påbörjade diskussionen var att jag inte förstår varför prostitution (försäljning av sexuella tjänster som till exempel kuksugning) per definition gör mer skada än dominanstjänster (försäljning av till exempel kuktortyr). för det är väl det som är din tes?

Niklas Hellgren sa...

Nej, du missförstår mig. En sådan jämförelse var ingen tes jag försökte driva - vilket väl bara visar att jag uttryckte mig otydligt.

Det jag var och är intresserad av är hur människor i olika situationer gestaltar (eller "gör") över- och underordning, och hur det återspeglar maktstrukturer på ett makroplan. Hänger det alls ihop? Är det t.ex. sant att det just är "män med makt" som gillar att bli dominerade? Och hur ser en sexköpare respektive sexsäljare på maktbegreppet?

Att jag nu lutar åt att prostitution medför mer ont än gott är snarare en biprodukt av den här diskussionen. (Jag har fortfarande inget emot att någon som inte mår dåligt av det säljer sex.) Jag tycker också att det är intressant att fundera över om dominanstjänster är kvalitativt annorlunda än "ren" prostitution, och var gränsen mellan vardag och fantasi går, hur sex i ett amoröst sammanhang går att förena med sex i ett icke-amoröst sammanhang. Jag gillar t.ex. bådadera och skulle nog därför klara att sälja sexuella tjänster. Men jag tror att många som också tänker och känner så riskerar att till slut beröras personligt på ett negativt sätt - inte minst för att det kanske kan vara svårt att frigöra sig från känslan av underordning som den som erbjuder sina hål.