Bara sex

- Hen betyder ingenting för mig. Det var inte alls som när du och jag älskar, inget av det där fina, innerliga, ömsinta. Vi kysstes inte ens. Eller…bara lite grann, i början. Det där man brukar känna: rysningarna, upphetsningen när man ser någon naken för första gången, det blodfyllda, bultande, ivriga… Av det fanns ingenting alls.

Och när vi låg omslingrade efteråt, såg varandra i ögonen, flätade in fingrarna i varandras fingrar, strök den andres svettiga lock ur pannan… Nej, det gjorde vi inte, så var det inte! Vi knullade en kort stund – det var inget vidare – sen klädde vi genast på oss och mumlade ett generat hej då. Det var allt.

- Jaså. Verkligen. Men om det nu var så innehållsfattigt, varför var det så viktigt för dig att du trots allt var otrogen?
- Det bara blev så. Jag…blev väl kåt.

Mm. Ni bara råkade se varandra djupt i ögonen. Era underarmar snuddade vid varandra av misstag, visserligen gång på gång, men ändå. En hand landade på ett lår av en ren slump och innan ni visste ordet av låg ni där nakna i sängen, ledda dit på Gud vet vilka mystiska vägar. Det var inte så att ett beslut mognade fram, kalkyler ställdes upp, olika scenarier prövades och förkastades. Nej, viljan var satt ur spel och slutet kunde bara bli ett. Och allt detta på grund av denna billiga kättja.

Vilka djur vi är! Visst är det lite skrämmande? Otaliga män har i tingsrätten berättat om hur de inte kunde hejda sig när den där kvinnan vippade med brösten, hur hennes korta kjol fick dem att tappa all sans, eller att de bara var tvungna att genomföra ett samlag med den av sprit halvt medvetslösa tonåringen. Nej, när driften sätter in far allt vad förnuft och medkänsla vill säga all världens väg. Så bekvämt. Och häpnadsväckande ofta anses dessa omständigheter förmildrande.

I rättvisans namn ska sägas att inte alla män är sådana. Vissa är mogna och ansvarsfulla, ”trygga i sin manlighet” som det brukar heta. För dem är sex utan känslor lika främmande som för kvinnorna. Kvinnor brukar som bekant inte våldta. Det beror nog på att deras sexualitet är annorlunda beskaffad. ”För män är sex ett yttre skeende till ett inre ackompanjemang, för kvinnor är sex ett inre skeende till ett yttre ackompanjemang”, eller hur? Ja, utom när kvinnor är otrogna, förstås – då är de precis som män. Eller rättare sagt: som de där männen som inte har satt sig själva på piedestal och blivit lika inkännande som de riktiga kvinnorna. Kanske är den otrogna kvinnan värd ännu lite mer förakt för att hon gör våld på den kvinnliga principen och låter den låga lusten styra. Riktiga kvinnor och riktiga män kan inte ha sex utan känslor. De knullar inte, de älskar, gärna med tända ljus, rosenblad utströdda i sängen och Enya i stereon.

Det finns alltså berömvärt sex och klandervärt sex: sex som är oupplösligen förenat med kärlek, gemenskap, innerlighet och ömhet, den sorts sex som man har i ett nära förhållande med en enda person. Och så bara sex, den klandervärda och primitiva sorten. Den senare brukar alltså utövas av män, och den kvinna som t.ex. njuter av att ha sex med flera män samtidigt, som utövar BDSM eller har anonyma och säkerligen alltför många sexkontakter, måste vara allvarligt skadad. Kanske har hon utsatts för övergrepp i barndomen, kanske söker hon förtvivlat efter bekräftelse. Vi måste lägga pannan i djupa veck och försöka hjälpa henne!

Men doftkrus och sensuella massageoljor i all ära: jag känner faktiskt Såna Där Kvinnor, och de verkar må hur bra som helst, tackar som frågar. De är harmoniska, lever i nära och kärleksfulla relationer, en del har till och med barn som de tar hand om på bästa vis, tänka sig. De vet både priset på mjölk och sitt eget värde och känner sig inte ett dugg förnedrade eller utnyttjade. Och kanske är de där männen som de har sex med inte alls män utan kvinnor. Eller både och.

Märkligt. Det är något som inte stämmer här. Sex verkar vara både överskattat som förblindande drivkraft och underskattat som okomplicerad glädjekälla. Kan det vara så att sex inte är så bara? Det vore onekligen glädjande för många som då skulle slippa att bli patologiserade av omvärlden – och besvärande för den otrogne som mister sin undanflykt.

Jag ställer mig också frågande till konceptet ”sex utan känsla”. Hittills har jag aldrig lyckats ha sex utan att känna något. Visst kan ackompanjemanget klinga olika, men en kapellmästare utan orkester…? Nä.
Sex väcker tvärtom alla möjliga känslor till liv, frammanar minnen (och skapar nya), upplöser tid och rum, är en läromästare och befriare, får oss att vilja ha mer. Inga känslor? Skulle inte tro det.

Vissa förfasar sig över de gaysaunor, videoklubbar eller parker där företrädesvis män har sex med varandra. Samma sak gäller fetisch- eller swingersklubbar: de stackare måste vara desperata, avtrubbade eller psykiskt störda som frivilligt söker sig till dessa iskalla miljöer där man har sex utan känsla. Men ingenting kunde vara felaktigare; folk där är precis som du och jag: vanliga, snälla och ibland lite blyga. Och steget mellan att i ena stunden sätta på en fullständig främling och att i nästa plötsligt drabbas av ömhet för denna medmänniska är kortare än man kan tro. För sex blottlägger också människan; det är inte bara en fysisk, utan en psykisk nakenhet. Ecce homo: se människan. Även på videoklubbar kan man alltså pussas och kramas. Tänka sig.

Sex med någon man älskar kan vara alldeles fantastiskt. Sex med andra kan också vara alldeles fantastiskt, men på ett annat sätt. Det ena utesluter inte det andra. Kan vi inte skrota de där konstlade motsättningarna mellan sex och känsla, mellan fint sex och ofint sex, mellan kvinnlig och manlig sexualitet? Jag tycker det. Och visst: sex kan vara rätt misslyckat också. Tråkigt, en plikt mot en partner man inte längre dras till, pinsamt och taffligt med ett överförfriskat hemsläp från krogen. Men det är aldrig ”bara”, så om din partner kommer dragande med den där trötta undanflykten, kanske du kan be att få höra den där om Snövit och de sju dvärgarna också.
Eller säg så här: ”Så roligt för dig med ett litet äventyr!”

Det senare är min rekommendation.