McDarwin

Nu ska jag ta mig rejält med vatten över huvudet. Det måste man göra om man vill dyka ner under ytan, se. Malte undrade varför jag hade flaggat för en förklaring till den ökning vi ser av våld mot kvinnor, av hatbrott och våldtäkter etcetera – utan att följa upp det. Sanningen var att jag kroknade halvvägs. Uppgiften kändes övermäktig och barnen krälade mer eller mindre runt på tangentbordet. Det var ett tecken på att jag skulle slita mig från datorn, liksom. Det gjorde jag också, och vi har haft en fantastisk dag och kväll. Men nu sover de och jag kan spänna neuronerna. Om jag lyckas får ni avgöra.

Här har vi först ett potentiellt förbrytargalleri:
kyrkan
nationalstaten
kolonialismen
upplysningen
eurocentrismen
etnicitets- och kulturtänkandet
globaliseringen
det mångkulturella samhället
feminismerna
HBT-rörelsen
Alliansen

Listan är långtifrån fullständig, men den får duga så länge. Låt oss börja uppifrån. Habsburgarnas Europa såg helt annorlunda ut än nationalstaternas Europa. Makten utgick från dynastier, och mitt på schackbrädet stod en monark. Hans makt minskade ju längre bort man kom från centrum vilket innebar att gränserna var porösa. En resande kunde färdas i ett område där de flesta talade en viss munart. Men så började den blandas ut med en annan. Inslagen från den främmande munarten blev större och större tills den till slut dominerade: resenären hade kommit till ett annat rike. Hegemonin stod religionen och kyrkan för; den band samman gigantiska områden, och dess uttolkare och skriftlärde var mäktiga men försvinnande få. Men så började något hända. Latinet som tidigare hade varit det enda språk som lärdes ut – de simpla folkspråken skulle och behövde man inte få undervisning i – började långsamt förlora sitt inflytande. Tidsuppfattningen förändrades, man kan säga att människan upptäckte tiden. Upplysningen var i faggorna och tanken på en nationalstat tog form.

Vad är en nationalstat? En underbar, meningsskapande dröm om samhörighet i en tid då religionens förklaringsmodell har urholkats. En avskyvärd mardröm, född i blod, gödd av blod och upplöst i blod.

FF
>>

Kartan ritas. De porösa gränserna ersätts med knivskarpa streck. Makten bebor varje kvadratmeter. Människor som tidigare talat dialekter beväpnar dem med en här och en flotta och talar nu ett språk på ena sidan gränsen och ett annat på den andra. Härarna blir nationella härar där inslaget av främmande legoknektar minskar drastiskt. Ur vägen, moskoviter! Nu jäsiken ska vi se om inte det svenska stålet biter. Sverige är inte Danmark är inte Norge är inte Skandinavien. Tyskland är inte Frankrike är inte Österrike är inte… Ja, vad heter den nu, den där obetydliga landtungan i Asiens utkant? Europa, visst ja.

FF
>>

Folkräkning i kolonierna. Kartritning i kolonierna. Museer i kolonierna. Tre verktyg som betvingar vildarna samtidigt som de ger dem en viss identitet. De hade klarat sig bra utan allt det där, men nu har vi faktiskt moderna tider, och se här vår flagga. Den betyder att vi har paxat er och era slätter, sjöar, berg och åkrar. Var så goda och bli lite moderna, för bövelen. Arbeta flitigt och be till vår gud så ska vi plundra er inpå bara skinnet. För ni talar ju barbariska. Bara en sån sak. Om ni inte har ett vettigt skriftspråk så kan ni inte ha något förstånd, eftersom förståndets yttersta yttring är språket. Vårt språk, alltså. Våra upphottade folkspråk är visserligen inte vittert latin, men det är åtminstone inte hottentottspråk. Alla människor är lika i den mån de besitter ett förstånd – vi måste till och med, om än motvilligt, erkänna att även kvinnor kan tänka.

FF
>>

Horace bekänner i en intervju den häpnad han erfor när Ebba faktiskt visade sig vara en intellektuell jämlike. Det hade han aldrig trott.

REW
<<

Europa, du härliga kontinent! Upplysningens förlovade land! Tyrannernas tid tog slut och tortyren med dem. Nu stundar nya tider. Låt vårt ljus stråla över världens rund! Vi har filosofi, dagstidningar, de sköna konsterna. Vad har barbarerna? Ett djuriskt tjatter, blottade tuttar (Får man ta på dem? Ja!), konstiga djur. Låt oss utforska dem. Om du, Malinowski, kvistar i väg till Trobrianderna så kan du väl ta med dig nån primitiv skulptur hem. Jo, det gjorde han. Och han och Margaret Mead visade att det finns andra sätt att göra kön på för att nu snabbspola till Judith Butler och tillbaka. Men det var mest exotism. Darwin och darwinisterna, industrialismen och så ett världskrig på det. Suffragetter. Elise Ottensen-Jensen. Arbetarrörelser. Ett världskrig till. Stalin sitter kvar. Mao begrundar nya blodsorgier under sina noggrant diarieförda (!) dassbesök. Kolonierna slinker oss ur näven. Äsch. Luften pyser sakta ut ur imperiebygget. Men skam den som ger sig. Den där kol- och stålunion var kanske ingen dum idé. Vi är fortfarande bäst, men vi kan väl samarbeta så blir vi ännu bättre.

FF
>>

Vem fan har snott min nationalstat? Vart tog Asea vägen, vem är egentligen jugge längre och vad fan är halal? Hottentotterna slaktar varandra i Rwanda. Nej, Darfur heter det visst. Tala om medeltid, liksom. Som i arabvärlden. Häftiga bilder när tornen rasade, dock.

PAUSE

Ja, här står vi nu. Globaliseringen är ett faktum på gott och ont, men bilden är motsägelsefull. Elfte september fick världen att spricka mitt itu. Den store satan står mot ondskans axelmakter. Etniska grupper uppfinner en ärofull, månghundraårig historia och kräver egna länder, fria från det slödder som inte talar samma språk. Det går så fort, allt. Vem i hela världen kan man lita på? Jag som trodde att jag alltid skulle vara svetsare. Finns Kiviks marknad kvar, eller har den tagits över av somalier? Bögar är de säkert, hela bunten. En sak är i alla fall säker: jag är jag och du är du. Det faktumet ska ingen komma och ifrågasätta. Den språkliga vändningen, my ass.

PLAY
>

Tjaha, och det kallar du problembeskrivning? Mjae. Det är mer en känsla. Det finns säker inte en bisats i mina rader ovan som inte skulle kunna malas ner i en kvarn av hån av en historiker, lingvist, teolog eller postkolonialistisk tänkare. Men jag tror ändå att problemet stavas dikotomi med påföljande över- och underordning. Det är nästan omöjligt att tänka en tanke eller skriva en rad utan att Dick och Tommy kommer där med sina kvastar. Men vi måste ändå försöka. Vi måste inse att vi alla genomkorsas av sinsemellan motstridiga diskurser om allt mellan diverse diskrimineringsgrunder till nebulösa begrepp som kultur och identitet via klass, kön, ålder och utbildningsnivå. Vi tränger ihop oss och blandar oss och flyttar hit och dit. Det går ingalunda gnisselfritt. Ju mer identitetspolitik, desto skarpare motreaktion. Ju mer (missuppfattad) mångkulturalism desto större otrygghet och rasism. Ju fler käringar som käftar emot, desto fler måste vi våldta och spöa upp. Ju fler professorer som hävdar att pedagogik inte är pekpinnar, desto mer måste vi propsa på betyg. Flumskolan: det är så att man kan skita grifflar. Alliansen tycker att vi måste ställa tydligare krav på våra invandrare, ja de har ett vätt finger i luften. Socialdemokraterna är inte stort bättre. Vad ska väljarna tycka 2010? Låtom oss implodera mot mitten samtidigt som vi försöker nappa åt oss väljare från valfri ytterkant.

Jag har ingen lösning (nu blev ni allt förvånade). Men jag tror att vi behöver blanda oss mer med varandra, inte mindre, erkänna våra olikheter och sträva åt samma håll. (Ungefär som i den amerikanska krigsmakten, paradoxalt nog. Där är det mycket vanligare med nära vänskap över hudfärgsgränserna än i det amerikanska samhället i övrigt.) Men det fungerar inte så länge vi har en politik som segregerar och diskriminerar, alltså måste den ändras. I grunden.

Insikten att vi är tillfälliga, undflyende, motsägelsefulla, mångsidiga och föränderliga kan och bör utmynna i solidaritet med vår nästa. Släng ut Dick och Tommy och försök känna lite kärlek och respekt – ska det vara så svårt? Nä.


-----

Följande har jag snott friskt av inspirerats av (stackars jävlar):

Benedict Anderson: Imagined Communities
Vivien Burr: Social Constructionism
R.W. Connell: Om genus
Thomas Hylland Eriksen: Etnicitet och nationalism, Kulturterrorismen
Stefan Jonsson: Världen i vitögat - tre essäer om västerländsk kultur
Hillevi Lenz Taguchi: In på bara benet

Och så James Joyce: Odysseus. En lösryckt sats ur den (om grifflarna), citerad av Marty som är en av de få som verkligen har läst boken från pärm till pärm, inte bara tänkt göra det.