Den lilla döden ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv

Ja, där har ni ett uppslag till en b-uppsats. (Jag vet, man ska aldrig syfta tillbaka på rubriken, men jag gör ett undantag för mig själv, för klockan är 23.05 när jag börjar skriva det här. Och nu fick jag prestationsångest; ska vi se hur briljant jag kan vara på 20 minuter utan rökpaus? Nej, det ska vi inte. Och jag tänker ta en rökpaus och för övrigt kanske jag håller på en timme. Och egentligen hade jag tänkt att min inlämningsuppgift - det är alls ingen b-uppsats - skulle heta "Döden ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv", men jag har redan ändrat mig: den ska heta "Full fart bakåt - om amerikanska och svenska kulturkrig". Det är svårt att slita sig ur det här parentetiska, men nu har jag jagat den där högerböjen framför mig länge nog.)

Elin skriver tankeväckande om fejkade orgasmer och om att anpassa sig till medborvlarens borvlingsmönster och -förväntningar häromdagen. (Och nu en andra parentes: "borvla" är alltså synonymt med "ha samlag", en term som Marty har introducerat, liksom "förborvlad", som dock har en annan betydelse. När vi träffades hette hon "Borvlert" på Qruisern, ett nick som var inspirerat av "En slidig ödling borvlade i bryningen på solvis ples. Och lumpingen var brynklig och den villa gnutten fnes" - några rader ur en svensk översättning av Alice i Underlandet.)

Alltså: ibland fejkar man. Det har jag också gjort. Fejkandet kan dock ha olika amplitud eller äga rum längs en glidande (ha ha) skala om man så vill. Jag har bara fejkat orgasm en eller två gånger, däremot har jag fejkat njutning och engagemang vid ett flertal tillfällen. Jag har kanske låtit mig ridas eller själv lapat och juckat medan jag har tänkt på nåt annat, som hur pissnödig jag är, att det vore gott med skiva Västerbottenost på danskt rågbröd eller att det är väldigt konstigt att man kan kliva in genom en dörr, mötas av ett roulettbord, satsa 500 spänn på svart och vinna - varpå ett fullständigt inferno bryter loss: det är nionde gången i rad det blir svart! Men det kvittar ju. Rouletthjulet kan inte hålla reda på sånt; det är lika stor chans för båda färgerna varje gång. Men chansen att det ska bli en serie om nio gånger i samma färg är väldigt låg - hur kan det vara både-och?

Ja, sånt har jag funderat på, men det blir kanske lite dålig stämning om man delger sin medborvlare slika funderingar under själva borvlandet. Så man biter ihop för den goda sakens skull och oh och ah och så vidare tills det äntligen är överstökat och man kan ligga ömt sammanslingrade och Hon stryker en lock ur Hans svettiga panna eller vad som nu förväntas av manuset - kanske ska båda ta en cigg, titta upp i taket och dra ett citat från en Leonard Cohen-låt, eller så ser man varandra djupt in i ögonen och ler i parsamt samförstånd, eller vad fan ni nu vill. Kanske kan man säga med en röst som knappt bär en: "Jag har blivit bränd så många gånger" eller så nöjer man sig med ett "Å, älskling". Ja, där ligger man nu och tänker på en lustigt formad jordärtskocka på Vivo, hur den fick en att associera till den där tavlan av Botero som man inte vet namnet på. Den där, ni vet... Och herregud, så creddigt att kunna slänga sig med rätt konstnär eller att man minsann såg den stora Picassoretrospektiven i påvepalatset i Avignon. Men åter till verkligheten. Något pockar på ens uppmärksamhet. Just det - Bettan! Där ligger du och tror att jag är här, men det har jag inte varit de senaste två timmarna. Förresten så smakar din fitta så kemiskt och konstigt - har du börjat medicinera mot nåt och varför har du inte talat om det i så fall?

Det är hemskt. Rätt komiskt, för all del, men hemskt. Man axlar ett sexämbete för den goda sakens skull. I mitt fall för att jag har haft ett kroniskt dåligt samvete för att jag har axlat ett kärlekesämbete för att inte göra någon ledsen. "Jag älskar dig." - "Eh... Samma här! Oj, vad jag älskar dig. Verkligen." Så måste man svara och sen är det klippt. Man får gå på Moderna och på en fransk film och hålla handen och ljuga sig igenom tillvaron i största allmänhet, så där som par brukar göra på dagarna medan de skriker ut sin ångest i huvudkudden på nätterna. I ett radhus i Stuvsta med en stor, platt tomt. <- ett återkommande tema hos mig, vet ni som är mina gamla vänner.

Sex kan vara rätt tjatigt och långtråkigt. En nära vän till mig hade för många år sen lite slickskola där hon tipsade om hur man ska göra om det drar ut på tiden och man blir stel i nacken. Man får absolut inte avbryta, sa hon, särskilt inte om de där rytmiska sammandragningarna kan skönjas vid horisonten. Vad du än gör, sluta inte förrän the slickee har kommit. Det kan ta en hel kväll, men skam den som ger sig. Börjar det strama i nackmusklerna så lägger du huvudet på hennes lår. Det är vilsamt och bra, och så cirklar du med tungan runt klittan medan du gör det lilla kom hit-vinket inne i murvan så att g-punkten får sitt. Ja, jo, men... En hel kväll? Visst, jag kan knulla i fyra-fem timmar, men det gör jag för att jag vill, inte av pliktkänsla. Man kan bjuda på ett knull nån gång, det gör ingenting, det är inte det. Men ska jag fejka så vill jag inte hålla på längre än nödvändigt. Och fejka ska jag inte. Jag har slutat för längesen. Det måste finnas en ömsesidighet, annars ser jag ingen poäng med att knulla.

Jag skrev i en kommentar till Elins blogginlägg att kvinnorna borde se till att ta för sig lite mer i sänghalmen, få sitt innan mannen har ejakulerat och därmed satt punkt för samlaget. Det var oövertänkt. De ska inte kräva ett dugg, för de ska inte behöva kräva ett dugg. Måste de kräva ett dugg så är det fel partner. Det är i själva verket precis som när man säger "tjejer måste lära sig att ta för sig i klassrummet". Man talar inte om för pojkarna att de faktiskt får sluta att ta upp allt syre. Strängt taget är män i allmänhet så fittologiskt obevandrade och ejakulationsfixerade att de inte förtjänar er uppmärksamhet. Så är det. Testa mig i stället, vetja. Nej, jag skojar; testa en brud med tungan på rätt ställe.

På bastuklubbar eller andra lokaler och sammanhang där M har S med M är läget ett helt annat. Man håller bara på så länge det känns intressant, sen vandrar man vidare. Det är trivsamt, tycker jag. Det borde finnas sånt även för spinnsidan. Och principen är faktiskt applicerbar även på olikkönade knull. Håll på så länge det känns kul och skit i det sen. Ta den där ostsmörgåsen och berätta om vilken rolig jordärtskocka ni stötte på häromdagen. Sen kan ni flamsa om att kålroten är rotfrukternas Rolf Lassgård ett tag. Vem vet, ni kanske fylls av oändlig kättja på köpet.

(Och nu har jag skrivit i prick en timme om man räknar bort rökpausen, så nu får det bara bra för i dag, trots att jag har en hel hoper åsikter, insikter och muntrationsframkallande kuriosa att bidra med. Ser ni nåt korrfel så skrik till. Först öppnade rätta svar belönas med en fårfiol. Det senare är ännu en martinism. Vad vore jag utan dig, min älskade?)