tisdag 22 december 2009

Konsten att läsa en forskningsrapport

Men snälla, håll er till fakta! Vill jag utbrista när jag läser Gudrun Schymans och Veronica Svärds inlägg i Expressen, Vi feminister har visst bättre sex. Så här står det bland annat:
Den amerikanska forskningsstudie av Laurie Rudman och Julie Phelan som har inspirerat kampanjen bygger på enkäter med över 500 personer som fått svara på frågor om sin egen och partnerns inställning till feminism och om sitt sexliv. Resultatet var att både män och kvinnor som lever med en feminist, eller själva är feminister, rapporterar större sexuell tillfredsställelse.
Det där med "500 personer" är en sanning med modifikation. Respondenterna i studien, eller snarare studierna, är indelade i två grupper, en bestående av studenter (242 personer) och en som utgörs av äldre personer. Endast den senare gruppen, 289 personer, har fått besvara tre frågor om sin sexualitet. Men låt oss ta det från början:

Utgångspunkten för undersökningen är att det finns en föreställning om att feminism och romantik inte går ihop, vilket bl.a. en studie av en av författarna Rudman (och Fairchild) har visat tidigare. Syftet med studien anges så här:
The goal of the present research was to follow up on evidence suggesting that both women and men avoid identifying with feminists, and supporting feminist causes, to the extent that feminism is perceived to be incompatible with heterosexual romance.
Stämmer det alltså att feminism och heterosexuella förhållanden är som olja och vatten? Fyra arbetshypoteser ställdes upp:
Hypothesis 1: If feminism is incompatible with romance, women who are feminists should be more likely to experience poor relationship health, compared with women who are traditionalists. That is, feminism should negatively covary with indicators of relationship health.

Hypothesis 2: Women in a mismatched relationship (i.e., feminists in a relationship with a non-feminist man, or traditionalists in a relationships with a feminist man) should experience more relationship turmoil than women who report sharing a similar feminist identity with their partner. In other words, feminism and partner’s feminism should interact to predic relationship health.

Hypothesis 3: If feminism is incompatible with romance, men in relationships with feminists should be more likely to experience poor relationship health, compared with men who are paired with traditional women. That is, partner’s feminism should negatively covary with indicators of men’s relationship health.

Hypothesis 4: Men in mismatched relationships should experience more relationship turmoil than men who report sharing a similar feminist identity with their partner (as for women in Hypothesis 2)

Hypothesis 5: If feminist stereotypes are accurate, then feminist women should be more likely to
report being single, lesbian, or sexually unattractive, compared with non-feminist women.
Okej, nu genomfördes studie 1, den med studenter. Jag ska inte trötta ut er med statistik, men så här sammanfattas resultatet:
In sum, Study 1’s findings do not support perceptions that feminist women suffer from poor relationships, although they tended to have less agreement about equality issues than non-feminists. By contrast, results showed that male partners’ perceived feminism was a positive predictor of relationship quality, equality, and stability. Because self and partner’s feminism were strongly related, feminism may indirectly promote relationship health, through the selection of like-minded partners.
Alltså: kaka söker maka: feminister går bra ihop (fortfarande sägs ingenting om sexualitet).Det här gäller säkerligen socialkonstruktionister också; de går inte så bra ihop med biologister, kan man tänka.

Nu till den andra delen av undersökningen. Här konstateras att de problem som en del feministiska kvinnor anser sig ha i förhållanden med icke-feministiska män i delundersökning 1 inte får något stöd. Och förresten, ingen av de fem hypoteserna får något stöd. Så här avslutar artikelförfattarna:
The primary goal was to investigate whether feminism predicts conflict in heterosexual relationships, because past research suggested that women and men alike shy away from feminism partly for this reason (Rudman and Fairchild 2007). Restricting our analyses to heterosexuals in a current romantic relationship, we found scant evidence that women’s feminism troubles their intimate relationships.

In the laboratory study, feminist women did not report decreased relationship quality and stability, although they tended to report more conflict regarding equality in the relationship, compared with non-feminist women. In the online study, feminist women appeared to report decreased relationship health, including sexual satisfaction, but only after accounting for partner’s feminism. Subsequent analyses showed these findings were due to a suppressor variable effect. Thus, there was virtually no evidence that feminism is incompatible with romance. In fact, we consistently found that feminist men are important for women’s relationship health.

In each study, women reported greater relationship quality, equality, and stability to the extent they perceived their partner to be a feminist; they also reported greater sexual satisfaction in Study 2. Thus, feminist male partners may be important for healthy romantic relationships. Because feminist women tend to select them as partners, feminism for women may have an indirectly positive influence on their relationships.

Feminism may also be healthy for men’s relationships. First, feminist men in Study 1 reported greater agreement about relationship equality. Second, men in Study 2 reported greater relationship stability and sexual satisfaction to the extent their partner was a feminist. Although results for Study 1 suggested that female partners’ feminism negatively predicted agreement about relationship equality, Study 2’s men did not replicate this finding. Thus, the overall pattern suggests that for men, feminism (for self and partners) may be beneficial for their relationships, rather than problematic(kursiveringarna är mina).
Läs de kursiverade avsnitten en gång till och fundera över ordvalen. De är rätt försiktiga, eller hur? "Det kan vara (si och så)", eller "vi finner inte att hypotesen kan styrkas" etc. Visst är det glädjande att samtliga hypoteserna i studien visade sig vara inkorrekta. Visst är det skönt att feminister inte är fula flator hela bunten, liksom. Men var det på allvar någon som trodde det? Och är det någon sensation att feministiska män ofta har bättre förhållanden än andra? Eller att feministiska kvinnor tenderar att välja feministiska män - och att det gör förhållandet bättre? Jag tycker inte det. Jag tycker att det är ganska självklart.

Jag har alltid gillat Gudrun Schyman, och jag gillar verkligen Veronica Svärd. Därför blir jag ganska besviken över att ingen av dem verkar ha läst rapporten som de stöder sig på. Ändå hoppas jag att detta är förklaringen, inte att de har läst den men väljer att plocka ut de fakta som passar dem. Uttalandet att "feminister har bättre sex" är lite småkul, klatschigt formulerat och kanske kan ses som harmlöst. Men som det är formulerat i Expressen eller i kampanjen från FI har det inget stöd i den forskning de åberopar. Jag tycker inte att man ska vara så slarvig. Hur svårt hade det varit att låta någon statistiker läsa rapporten? Inte svårt alls, tycker jag.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Äh, det är ju som vanligt när man läser den här typen av studier. Inhämtad data tillåter inga säkra slutsatser (om de har inhämtats på ett korrekt sätt). Forskaren spekulerar därefter om saker som denne inte har stöd för i sina data, varvid han lika gärna hade kunnat spekulera åt det motsatta hållet. Opinionsbildare och populärpress utgår från att spekulationerna har stöd i forskningen. Rinse and repeat.

Lavazza

Niklas sa...

Fast nu drar du det lite väl långt åt andra hållet, tycker jag. Om din tes stämmer vore all forskning meningslös. Riktigt så illa är det inte.

Anonym sa...

Hur ska jag förklara. Inte alla forskare är nöjda med att komma fram till att resultaten inte ger stöd för något nytt och intressant, utan spekulerar för att i alla fall ha något att säga, eller för att de inte vill missa chansen att föra fram sina egna idéer lite mer effektivt i forskningens skimmer.

Forskning som är tillräckligt intressant för att citeras av populärpress och opinionsbildare är ofta av det slaget, det vill säga spekulationer som inte explicit gör anspråk på att ha stöd i forskning men som ändå presenteras i samband med forskning för att skyla över att det är spekulationer.

Lavazza

Fru Zophie Klon sa...

Är det något fel på att vara ful flata? Typ att man har sämre sex eller liknande?

Elin sa...

Åh vad glad jag är att du tog dig an rapporten och Fi:s tolkning av statistiken istället!

Niklas sa...

Fru Zophie Klon: Haha! Nej, det är inget fel på att vara ful flata eller ful eller flata. Eller ful bög eller snygg bög eller what have you. Men det som många (framförallt unga) tror är alltså att feminister är defekta kvinnor på något vis. Alltså inga riktiga kvinnor = flator, eller undermåliga kvinnor = fula.

Rapporten visar att de kvinnor som definierar sig som feminister vare sig ser sig själva som oattraktiva eller har haft svårt att "få en karl" (ja, det handlar om heterosexuella par, inget annat). De uppfyller alltså inte den falska klichébilden av feminister, och i så motto fyller kanske FI:s kampanj en funktion. Fast, som jag skriver, är det VERKLIGEN någon som på allvar tänker sig att feminister är fula eller avvikande på andra sätt? Och med "någon" menar jag folk som inte är helt puckade.

Niklas sa...

Elin: Vassego! Det tråkiga med det här blogginlägget är att det SÅKLART används av antifeministiska bloggare. Men det är knappast mitt fel, utan en följd av den risk FI tar genom att utsätta sig för en kritisk granskning när man inte har tillräckligt på fötterna. Det är att bjuda in till trubbel, liksom.

Anonym sa...

Åh, vad jag gillar den här debatten. Jag har skrivit ett långt svar här...

http://veronicasvard.wordpress.com/2009/12/23/vetenskapens-dilemman-och-snarskogar/

Bloggerskan sa...

Om vi vill titta på ren statistik så kan vi använda Försäkringskassans. Där ser man att skilsmässofrekvensen minskar med ökad delning av föräldrapenningsuttag. D v s föräldrar som delar med lika på föräldraledigheten verkar av någon anledning inte skilja sig i samma utsträckning som föräldrar som inte delar lika.

Det KAN givetvis finnas något annat samband men jag finner det ganska självklart även här att 'kaka söker maka'. D v s att om man lever med någon som delar ens värderingar blir det mindre friktion i förhållandet. Om man dessutom delar mer lika på hushållsuppgifter, barn och arbete får man mer förståelse för varandra. Osv.

Men, detta sagt, så skulle man ju då kunna tro att denna konsensus och harmoni i förhållandet inte skulle vara så sexigt, att just friktionen är upphetsande. Men då har man nog dels en syn på sex som något aggressivt, dels något som är fristående från resten av samlivet.

Jag lever med en feministisk man i ett hyfsat jämställt förhållande. Självklart har jag haft mer spännande sex i livet än vad vi har inom äktenskapet. MEN detta sex har bara varit sex och ingenting annat. No strings attached, eller åtminstone har det varit meningen att det skall vara så. Det jag menar är att om man lever i ett förhållande handlar det inte bara om sex och sexet är inte fristående från resten av förhållandet.

Man skulle lika gärna som att fråga om feminister har bättre sex kunna fråga om personer i monogama förhållanden har bra sex. Om man med bra sex menar sådana där knapplösa knull där allt annat försvinner och ingen tänker på morgondagen.

Kan det vara så att när man beskriver sin tillfredsställelse med sexlivet menar man helt olika saker med vad som är tillfredsställande sex?

Själv har jag mycket hellre lojt morgonsex med min feministiske man, som just nu står och diskar medan jag snart skall springa ner i tvättstugan, än blixt- och dundersex med en älskare som bara hör av sig när han är kåt.

Det här blev rörigt men det väcker många tankar!

Grovt Initiativ sa...

Rabiatfeminism exemplifierar perfekt i slutet där. De olika definitionerna på hur nöjd man är gör det helt omöjligt att mäta detta.

Niklas sa...

Rabiatfeminism och Grovt Initiativ: Ja, jag håller med! Vi borde vidga diskussionen snarare än snäva in den till att gälla bara en parameter. Nu ska jag se vad Veronica har skrivit.

Bloggerskan sa...

Jo, det man kan mäta är ju tillfredsställelsen av respondenternas sexliv och möjligen upplevelsen av kvalitet i detsamma. Men själva kvaliteten går ju inte att mäta i objektiv mening.

Därmed blir uttrycket "Feminister har bättre sex" helt galet. Å andra sidan blir det svårt att beskriva det faktum att feminister som lever med feminister verkar vara nöjda med sitt sexliv i en enda klatschig mening där man vill visa att feminister inte alls har ett tråkigt sexliv, åtminstone inte i sina egna ögon.

Texten på Fi:s t-shirt skulle bli rätt liten om man var tvungna att skriva:

"Feminister anser sig ha ett bra sexliv förutsatt att de lever med en annan feminist och förutsatt man tar i beaktande att det rör sig om många olika definitioner av vad som utgör ett bra sexliv."

Niklas sa...

Haha! Jag tror att jag ska trycka upp en t-shirt med den texten.