fredag 18 december 2009

"Feminister har bättre sex"

I går säg jag svansen av "Debatt" på SVT, i dag har jag sett hela på SVT Play (klippet börjar ca 17 minuter in i programmet). Anna Anka förklarar här varför kända män som Tiger Woods är otrogna med att de helt enkelt har makt, är vana att få som de vill och ofta kräver att få fortsätta sitt "singelliv" när de gifter sig. Jag tror att hon har rätt i sin maktanalys. Om man kan få omkull i stort sett vem som helst så utnyttjar man det. Anka säger också att dessa rika och kända män ofta är uttråkade, vill få slappna av och att de enda gånger de känner att de betyder nåt är när de får ligga med en kvinna. Tja, den analysen låter också rimlig. Det är inte så märkvärdigt egentligen: kan man knulla så gör man det. Kan man knulla ofta så gör man det ofta. Men det är förstås olika acceptabelt beroende på kön. En kvinna som knullar runt ses med oblida ögon, säger Anna Anka. Ingenting nytt under solen.

Nä, nu snabbspolar vi lite:

Jorden runt-seglaren Roger som kommer till tals senare i programmet har ägnat sig åt sexrelationsmissbruk, säger han. Det var "tvångsmässigt, en beroendeproblematik" ... "så småningom förstod jag att det hade att göra med en intimitetsstörning, en rädsla för närhet och ytterst för att bli övergiven, en flykt ifrån oro, ensamhetskänslor och såna saker." Roger säger att folk som knullar jättemycket mot bättre vetande utgör ca 5 % av en normalpopulation, men att det nog är vanligare i sportvärlden. Detta anser han bero på att folk blir idrottare för att de vill ha bekräftelse, men på insidan känner sig idrottaren tom. Ja, det finns lika många teorier som människor, som min forne terapeut brukade säga. Ska man tro Roger så är alla som ägnar sig åt karriärer där man kan få mycket bekräftelse, som skådespelare, dansare, musiker, journalister eller kanske rentav advokater och invärtesmedicinare, i riskzonen för att hamna i det här tomma tvångsknullandet. Tag er i akt!

Jag bryter där; titta själva på programmet om ni ids. Det jag vill ta upp är synen på sex som "bara", som substitut, som något man kan missbruka, som något man "tar till" för att man känner sig osedd, ensam, tom inuti och så vidare. Den här diskursen är lika vanlig som falsk, tycker jag. Jag har skrivit om det förut, om Bara sex. Jag förstår inte varför sex är "bara" eller varför mycket sex ska likställas med missbruk. Om Roger tycker att han knullade mycket skulle ha bara se hur tillvaron gestaltar sig för vissa av mina vänner - eller för mig själv, periodvis. Gör det oss till sexmissbrukare? Eller är jag en alfahanne, vill jag bevisa nåt? Äsch, vilket trams. Man knullar för att det är skönt och för att man kan. Och om man inte är så petig med the knullee så behöver man inte vara Tiger Woods för att få till det.

Jag har en teori: den som knullar mycket blir bättre på att knulla än den som knullar lite. Jag har förresten en teori till: två som knullar mycket med varandra blir bättre på att knulla med varandra. Båda teorierna har förstås sina begränsningar. Det kanske inte är bergsäkert att Bill Wyman (f.d. Rolling Stones-basist) är en fantastisk älskare trots att han säger sig ha legat med 5 000 kvinnor. Och två som knullar ofta med varandra kanske tröttnar med tiden, varpå frekvensen sjunker. Men ändå. Att feminister har bättre sex, vilket en undersökning som Veronica Svärd hänvisar till sägs ha kommit fram till, kan helt enkelt bero på att respondenterna har lyckats hålla liv i sina förhållanden genom att välja en passande partner. Så här skriver forskarna:
In fact, we consistently found that feminist men are important for women’s relationship health. In each study, women reported greater relationship quality, equality, and stability to the extent they perceived their partner to be a feminist; they also reported greater sexual satisfaction in Study 2. Thus, feminist male partners may be important for healthy romantic relationships. Because feminist women tend to select them as partners, feminism for women may have an indirectly positive influence on
their relationships.
Feminister som är tillsammans med feminister trivs bättre ihop, är väl den försiktiga slutsats man kan dra av rapporten, förutom att det är en myt att feminister är fula och oattraktiva. Så visst har FI på sätt och vis rätt, men det är ju inte märkvärdigare än att folkpartister trivs bättre med varandra än med trotskister. Jag misstänker också att män som tillkännager att de är feminister får knulla oftare än andra. Det borde i sin tur göra dem till bättre älskare, men med tanke på att många män knullar som de kommaterar så kanske de inte får något klitt-diplom, som Elin Grelsson påpekar:
Ska jag ta det till en privat nivå kan jag säga att sex med manliga feminister ofta handlat om att lyssna på skryt om hur bra de är för att de fattat givergrejen, alternativt projicerande av skuldkänslor på mig för alltifrån att jag rakar benen, bär spetstrosor eller tänder på vissa saker. Jag har rakt ut fått höra av så kallade feministiska killar att jag inte har rätt till feministiska tolkningar av samhället, så länge jag tänder på det ena eller andra som de tolkar som icke-feministiskt.
Puh. Bevare mig för den sortens manliga feminister. Jag har en tredje teori nu, och den gäller just dem: de är för fula för att få en karl.

3 kommentarer:

Oscar sa...

Men. Tänker inte du på hur det låter som att de där "feministiska männen" kritiseras i hennes text utifrån att de är feministiska?

Ungefär som en snäll person som är elak vid enstaka tillfälle får mängder med skit medan den fördjävlige elakingen får stående ovationer så fort hen hjälper någon dam över gatan men att det blir axelryckningar när denne beter sig onsint?

Det är väl klart att oddsen att "feministiska män", som tex jag, och "alla andra" icke-feministiska män är lika värdelösa i sängen, maktmissbrukande och hemska?

Niklas sa...

Det är inte deras feminism i sig som jag (och hon) kritiserar, utan det uttryck den tar sig. Jag föredrar helt klart feministiska män framför Pär Strömmare.

Oscar sa...

Men det är ju inte feminismen som "tar" uttryck - det är ju "patriarkatet" (om en så vill).

Etiketten "feminist" kan självklart vara lika påklistrad som "gitarrist" men vem skulle använda sina erfarenheter av dumma gitarrister för att beskriva ett fenomen som tydligt inte har något med etiketten, eller det den syftar till, att göra?