lördag 26 december 2009

Dags att summera julafton

Den elektriska adventsjulstaken var det första tecknet på att julen nalkades även hos honom. Den fungerade i år igen och lyser dygnet runt. Det andra tecknet var julgardinskappan i köksfönstret: stora och små tomtar håller varandra i händerna i en tyst ringdans. Tyget har bara tryck på ena sidan. En förmiddag några dagar senare hade han hängt upp sina röda gardiner i vardagsrummet. De ser ganska tråkiga ut. Textilen är säkert syntetisk, mönstret någon standardvariant som är omöjlig att minnas, men det räcker med att säga "julgardin" så fattar ni. De hänger i hundratusentals fönster i Sverige. Inte för att det spelar någon roll; det är inte originalitet som är viktigt så här års utan raka motsatsen. Julgardinerna signalerar att man är som folk är mest.

Nästa prydnad i hans lilla tvåa är inte riktigt lika vanlig, men inte heller direkt ovanlig: en knappt meterhög plastjulgran med belysning och något slags dekoration - allt färdigmonterat. Bara att dra upp den ur kartongen och sätta i sladden. Så där. Nu blev det julstämning. Någon städning behövs inte, för han är alltid hemma och har ingenting särskilt för sig. Man kan lika gärna diska kaffekoppen och skölja av assietten direkt efter fikat. Det finns ingen anledning att låta kläder ligga framme, för man har inte bråttom. Man behöver till exempel inte skynda sig till jobbet, så det går bra att lägga kalsonger och strumpor i tvättkorgen, puffa till huvudkudden och lägga på överkastet. Inga minuter är dyrbarare än några andra när man är hemma jämt.

Ja, han är hemma jämt utom när han gör sig ett litet ärende upp till centrum eller så. Flingorna tar ju slut ibland och mjölken hinner surna mellan varven. Att köpa en trea känns ändå inte bra, det blir som en bekräftelse på att man aldrig har gäster hemma på kaffe. Så han köper en liter fast den inte går åt. Sockerbitar, kanske. Ett litet paket knäckebröd. I dag får det bli jägarbiff till middag. Lättlagat och faktiskt riktigt gott, in i mikron några minuter så är det klart att servera. Han lägger upp den så fint han kan på en tallrik, häller upp ett glas mjölk för att få någon användning för den och ställer genast in förpackningen i kylskåpet igen. Äter under tystnad, utan hast. Han diskar upp efter sig och funderar på om han inte borde försöka rotera tallrikarna. Det blir ju bara den översta han använder hela tiden. Torkar av kniv och gaffel och lägger tillbaka dem i bestickslådan.

Julafton: en särskild högtid är här. Han tar en sväng i centrum och tittar på de provisoriska bodarna där några utlänningar säljer godis och leksaker. De tar kort, står det. Det var ju lite förvånande. Själv har han inget, det känns onödigt. Folk jäktar omkring med julklappskassar precis som vanligt. En liten pojke gråter hjärtskärande, men hans mamma ger inte med sig. Stackarn. När han själv var barn... Ja, hur var det då? Kanske ingen vidare värme. Men han fick förstås det han behövde.

Hemma igen. Han sätter på radion som spelar julsånger, men stänger av den efter någon minut, för det börjar göra ont. Sätter sig på sängen och tänker på ingenting särskilt. Men det är ju faktiskt jul, så man kan inte se ut hur som helst. Hans mamma tyckte att det var viktigt att han var julfin, och det hade hon rätt i att man ska vara. Så han tar på sig kostymbyxor och vit skjorta. Sen dricker han en kopp kaffe med en lussekatt till. Den är lite torr, men han tar inte risken att doppa den, för han vill inte spilla på sin skjorta. Uppblötta bitar av lussebulle dimper så lätt ner i kaffekoppen och stänker omkring sig, som barn som plaskar i vattnet på sommaren, tänker han och småler åt tanken. Sen blir han lite förargad på sig själv för att han nästan skrattade högt. Sluta låtsas.

Det blev ingen middag. Han var inte hungrig, utan nöjde sig med ett äpple. Det hade kanske varit gott med lite julmat, men inte kan man köpa julskinka bara till sig själv. Frysta köttbullar och prinskorv har han hemma, men det är ju ingen festmat. Sill? Nä. En lite flaska julmust smakade bra i går, men det kan räcka så. Lika bra man går och lägger sig nu, det är en dag i morgon också.

Ingen hälsar på. Telefonen ringer inte. Det är tyst i den prydliga lägenheten. Julafton har gått över i juldag. Det blir snart vardag igen.

1 kommentar:

Rabiatfeminism sa...

Undrar om det är min granne du skriver om. Men han har i allafall sällskap av sina cigg. Många cigg. Så att lukten tränger in även hos oss.

Sen undrar jag om man inte skulle börja med ett julbyte. Mannen i tvåan får fira jul hos den slitna småbarnsmamman som bara vill ha det lugnt och slippa gnälliga och otacksamma ungar eller sin bitchiga morsa.