Anna Bäsén länkade nyss på Twitter till en rapport från TCO om det könsuppdelade julstöket: Kvinnor städar och lagar mat - män är jultomte. Jag kan inte påstå att jag är kippar efter andan av förvåning. Men det är ännu en anledning att ignorera julen. Varken jag eller Marty vill egentligen fira den alls, men eftersom vi har barn har vi tagits som gisslan av BR Leksaker et al. Det kännns väldigt motbjudande. Vi ger barnen julklappar för att de inte ska känna att det är något fel på vår familj, men julpyntar gör vi inte. Vi tar väl ner vår plastjulgran från i fjol någon dag eller två, sen får den åka upp i arbetesrummet igen. Julmaten, då? Gröten, skinkan, sillen, köttbullarna och prinskorvarna, julmusten, vörtbrödet, glöggen? Nä. Vi gillar den inte, med undantag för köttbullarna. Men köttbullar gör jag flera gånger i månaden ändå.
Hela den här kommersiella hetsjakten får mig att må illa. I ett Sverige där uteliggare dör på lastkajer och parkbänkar i kylan skyndar det svenska folket förbi med famnarna fulla av infernaliskt falskspelande plastprylar från Fisher-Price. För miljarder, nota bene. För miljarder. Varje år slår julhandeln nya rekord, till tonerna av Christer Sjögren och Carola. Det skapar en så innerlig stämning, en känsla av högtid och vördnad inför det lilla Jesusbarnet. Puh. Include me out.
Det är mycket roligare att få en present som en bra bok en helt vanlig tisdag, och det är också så vi gör. Jag köper kläder till Marty ibland, men inte till jul. Vi köper nya spel till Sturm und Drang när de har tröttnat på sina gamla eller är exalterade över något nytt som just har kommit ut. Men med måtta. Det är mycket roligare att köpa någon riktigt bra bok att läsa högt för dem. Samma sak gäller för lillkullen. Det är vardagen som är det viktiga, det är den man minns som vuxen när man ser tillbaka på sin barndom, inte undantagen, inte prylarna, inte eventuella resor till Mallorca. Och det är nog roligare med två föräldrar som inte är helt sönderstressade av alla manus som styr hur julen ska vara. Så vi skiter den. Antonia Ax:son Johnsson klarar sig nog ändå.
tisdag 22 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar