Låt oss säga att jag samtalar med en vuxen man som plötsligt använder uttrycket, ”ditten och datten”.Varför detta kommatecken? Är det månne ett korrfel, eller beror det på bristande språkkänsla? Nästa exempel:
Från det ögonblicket har jag placerat honom i en kategori som bestäms av moralisk slapphet och nonchalans inför tankens stringens.En kategori "som bestäms av"? Det var faktiskt inte särskilt stringent uttryckt. Det hade varit bättre att skriva "kännetecknas av" eller formulera om det helt.
Hör jag någon använda uttrycket, ”det nya svarta"Åhå, här kommer det tillbaka. Det var alltså ingen slump, inget korrekturfel, bara brist på respekt för språket.
Karl Kraus (1874–1936), som var fanatiskt fascinerad av språket."Fanatiskt fascinerad" är en usel sammansättning, tycker jag. Den fascination man kan känna för exempelvis språk är knappast uttryck för fanatism, däremot kan den utmynna i fanatism. Uttrycket känns pubertalt.
Han såg en koppling mellan å ena sidan personers sätt att använda språket och, å andra sidan, deras karaktär och moral.RPM vacklar här. Han känner att han måste skjuta in "å andra sidan" mellan två kommatecken, kanske för läsbarhetens skull. Det är helt onödigt.
Han till och med härledde världens sociala och politiska utveckling ur språkanvändningen.Kära nån. Han "härledde till och med" hade varit det naturliga.
en dräng på landet kan visa en säkerhet i förhållande till sitt grovhuggna språk som saknas hos den disputerade lingvisten.Puh, det blev allt väldigt pratigt och substantivsjukt: "en säkerhet i förhållande till" skulle aldrig P.O. Enquist skriva.
Ja, där har ni några exempel på Martinssons halvdåliga språkbruk. Visst, han kan konsten att avdela uppräkningar med semikolon, något han säkert yvs över, men han kastar sten i glashus. För övrigt är hela premissen fånig. Jag känner språkekvilibrister som säger "ditten och datten" eller "det nya svarta". Det går inte att döma ut folk på så lösa boliner. Även jag tycker illa om ordet "tänk" som substantiv, men i rätt sammanhang, sagt eller skrivet med ironi, kan det vara alldeles förträffligt. Förträfflig är RPM i sina egna ögon, om än lätt syndig. Men jag antar att den syndigheten bara känns klädsam i hans kretsar. Den kanske rentav har blivit det nya svarta?
3 kommentarer:
jag älskar dig niklas.
Haha! Framförallt är väl RPM en gammal stofil. Vilket tycks vara ett kriterium som måste vara uppfyllt om man är man och skall få skriva den där reaktionära krönikan på Svenskans ledarsida.
För övrigt gillar jag semikolon och använder dem där jag behagar, oavsett om det är rätt eller inte. :)
christina: voj! Man tackar. Rabiatfeminism: Jo, visst är han det, en stofil. Eller snarare: han VILL FRAMSTÅ som en "stofil", en lite gammalmodig hedersknyffel. Som t.ex. är emot sexualundervisning i skolan om den bedrivs av RFSU.
Skicka en kommentar