söndag 29 mars 2009

Mattias Flink gick aldrig på dagis

Det pågår en debatt om hedersvåld på Newsmill, och där repriseras några argument som man har hört förut. Gudryn Schyman skriver att idén om hedersvåld är rasistisk, Martin Svensson tycker att Schyman sprider lögner om hederskulturen och Hedi Bel Habib skriver att båda har fel: Vetenskapligt sett har våldet samma sociala rötter oavsett om det riktas mot kvinnor eller män.

Låt mig börja bakifrån. Hedi Bel Habib talar om vetenskap. Han har ganska höga tankar om sina egna kunskaper och har ingenting emot att göra drastiska uttalanden. När Mattias Flink hade skjutit ihjäl ett antal personer i Falun 1994 skrev Bel Habib: "Vi skördar nu frukterna av en destruktiv familjepolitik" (DN 1994-06-15). Ja, vi sätter våra stackars barn på dagis och då går det så här!
Denna tidiga och brutala separation påverkar barnen i deras känsligaste utvecklingsfaser och medför omätliga skador på det emotionella, existentiella och sociala området. Den offentliga barnomsorgen medför stora skador i socialisationsförloppet och försvårar starkt för ungdomar att fullfölja tonårsutvecklingen fram till ett socialt integrerat tillstånd.
Att Mattias Flinks mamma hade varit hemma de första åren av hans liv var kanske lite pinsamt för Bel Habib, men han lät sig inte nedslås. Nej, några år senare säger han tvärsäkert: "Jag har aldrig påstått att inte barn blir intelligenta av att vara på daghem. Men jag kan också säga med säkerhet att 100 procent av självmordsfallen har sin grund i tidiga separationstrauman" (DN 1997-10-05). Så när Hedi Bel Habib skriver att något "vetenskapligt sett" är ditten och datten kan man lugnt bläddra vidare. Det gör i alla fall jag.

Heder är det viktigast kapitalet i ett förkapitalistiskt samhälle, skrev en gång Pierre Bourdieu efter att som antropolog ha utforskat kabylernas mycket komplicerade system med utbyte av gåvor och gengåvor. Bakom detta symboliska kapital låg ett mycket krassare kapital, där familjen med störst heder också kunde mobilisera flest skördearbetare - men för de inblandade hade en sådan analys varit oerhört förolämpande. De bemästrade ett sofistikerat spel (som t.ex. en utomstående antropolog aldrig skulle ha klarat av), men var så att säga hemmablinda för dess betydelse.

Och så är det inte bara för några exotiska infrarödingar - vi ingår alla i olika sociala sammanhang vilkas regler vi inte är helt medvetna om. Det är just människans brist på fullständig insikt i sitt beteende som gör att hon handlar mer logiskt än hon är medveten om, som någon skrev. Här i Sverige har vi till exempel fotbollssupportrar. En god supporter kan alla sitt lags resultat. Han (för det mesta, ja) ser alla matcher, klär sig i lagets färger och så vidare. Ju mer han kan, ju aggressivare han försvarar sitt lag, ju mer han ägnar det sitt intresse, desto mer symboliskt kapital tillskansar han sig. På så vis kan någon som saknar kulturellt och ekonomiskt kapital i vårt samhälle ändå få hög status. Ja, inte i akademin. Inte i bostadsområet. Men i klubben.

Patriarkat handlar också om kapital. Det Schyman vill visa är att talet om hederskulturers våld mot kvinnor kan fungera som alibi för främlingsfientlighet. Självklart ska alla former av våld mot kvinnor bekämpas, alltså även s.k. hedersrelaterat våld. Men det är viktigt att se vad som förenar, och viktigt att inte rasifiera dessa kvinnor, för det leder bara till att de behandlas ännu sämre, den här gången inte av sina familjer, utan av vårt rättssystem.

Kapital är kapital, oavsett om det är symboliskt eller ekonomiskt. Vill man förklara olika sociala strukturer gör man klokt i att ställa sig frågan vem som vinner på att de upprätthålls. En sådan materialistisk analys är inte tillräcklig, men den är en nödvändig början. Jag minns en gång under Vietnamkriget när vi demonstrerade utanför USA:s ambassad. Demokratisk Allians stack fram sitt fula tryne, men möttes av ropen "Samma fascister här som där!". Ja, just det. Vem tjänar på att kvinnor misshandlas och våldtas? The proof is in the pudding.

3 kommentarer:

Hedi Bel Habib sa...

Jag har i mina inlägg talat om ett spektrum av tidiga separationer som kan äga rum i samband med t ex skilsmässor vid en ålder då barnet är känsligt, tidig daghemsplacering mm. Separationen i sig har inget att göra med dagis i sig, utan det handlar om vilken tidpunkt barnet är psykiskt moget för att hantera separationer oavsett om dessa äger rum i samband med skilsmässa, dagis eller semester.
Mattias Flink upplevde en trauma i samband med skilsmässa i tidig ålder, då hans mamma flyttade hemifrån och Flink stannade hos sin pappa. Enligt den expertis som finns har denna separation stört Flinks relation till kvinnor och skapat en kluvenhet och främlingskapskänsla inför kvinnor.

Niklas sa...

Du, Elise Claesson, Anna Wahlgren med flera profilerar er genom en alarmistisk syn på förskolan, en syn som saknar stöd i vetenskapen, se en sammanfattning av ämnet här: http://tinyurl.com/dz4vsv

Du gör osäkra föräldrar en björntjänst genom att få dem att tro att deras barn inte borde gå på dagis. Det är allvarligt. Men än allvarligare är att den sortens alarmism skymmer verkliga problem, alltså individer som faktiskt skulle behöva hjälp.

En skilsmässa i tidig ålder behöver alls inte innebära ett trauma, och att generalisera från en massmördare till en hel population är inte speciellt vetenskapligt. Men på den tiden gick du ut och förklarade att Flink hade hamnat snett för att han gick på dagis - artikeln finns fortfarande att få tag i om man går in i databasen Artikelsök.

Det misstag du och Claesson et al. gör är att att grunda er utvecklingspsykologiska syn i en barnpsykologi som tillkom i en tid då snart sagt alla barn var hemma med sin mamma. Den blev alltmer inaktuell i takt med att barn faktiskt fick andra viktiga relationer till vuxna. Jag rekommenderer dig den utmärkta boken "Barndomspsykologi" av Dion Sommer för ytterligare läsning i det ämnet.

Hedi Bel Habib sa...

Jag vill göra klart att det inte handlar om dagis eller inte dagis i sig som pedagogisk institution. Det handlar om behovsbaserad barnomsorg och lämplig tidpunkt för dagisstart med utgångspunkt i barnets förutsättningar. Forskningen visar klart att barn som föds in i familjer där missbruk och andra problem finns, kan såklart dagis fungera som en fristad. Men till den stora massan är det lite mer komplicerat. Och det är flera aspekter som bör beaktas.

Du citerar en enskild författare som tycker samma sak som Du. Men det finns flera andra forskare som har kommit fram till andra slutsatser. Steve Biddulph från Australien är känd som guru i föräldraskap. Hans böcker har sålt över fyra miljoner exemplar över hela världen.Hans utgångspunkt är att daghem är skadligt för barn under tre år eftersom deras mentala utveckling kan skadas. De kan få problem att skapa nära relationer med andra senare i livet, hävdar Biddulph i sin senaste bok ”Raising babies”.

Steve Biddulph medger att han bytt uppfattning, från att ha varit en varm anhängare av dagis även för små barn. Men nu har han upptäckt fler och fler bevis för att barn som tillbringat en stor del av sin tidiga barndom på dagis ofta får problem som äldre. De riskerar att bli mer aggressiva och får både sociala och andra problem, hävdar Bidduph.

Orsaken är att de små barnens hjärnor inte klarar av att hantera den stress det innebär.I stället behöver de allra minsta barnens första år ägnas åt få och nära relationer. Genom dem lär sig barnen närhet och de viktiga gränsdragningarna mellan det egna jaget och andra personer. I Sverige har professor Hugo Lagercrantz tidigare sagt att barn under två år inte borde placeras på dagis.

Utifrån dessa idéer pågår en debatt i bland annat Norge, England och USA om hur framtida barnosorg ska se ut. Vissa forskare har skissat på en generell och obligatorisk barnomsorgsmodell från tre årsåldern.

Det finns även medicinska argument när det gäller tidpunk för dagisstart. Öroninflammationer är vanligare i vissa familjer, d.v.s. genetiska faktorer av betydelse. Cirka 5% av barnen anses vara otitbenägna i gruppen 0-6 år. För dessa kallade öronbarn kan dagismiljön innebära så många upprepade infektioner att dagis åtminstone under en tid kan vara olämpligt. De många infektioner som dagisvistelsen kan innebära ökar risken för en komplicerande öroninflammation. Kanske är hemmet eller dagmamma då ett lämpligt alternativ för barnet.

Till följd av att dessa barns behov inte har beaktats drabbas många öronbarn av nedsatt hörsel. Värst blir följderna för de som under mycket långa perioder haft vätska i mellanörat. De får en hörselnedsättning som spänner över alla de frekvenser som ska vara hörbara för ett friskt och oskadat människoöra. Varje år får cirka 10 000 barn i landet ett rör inopererat i örat för att de haft akuta öroninflammationer som återkommer eller besvär med vätska i mellanörat. Den behandlingen kritiseras nu i en rapport från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) som har granskat det vetenskapliga underlaget för att sätta in rör i trumhinnan. Rapporten visar att det inte finns några bevis för att operationen stoppar återfallen av öroninflammationer, trots att metoden används i snart 50 år.

Slutsatsen är: Föräldraförsäkringen bör utformas så att föräldrar, med utgångspunkt i sin egna barns specifika förutsättningar och utvecklingsbehov,kan bedöma och välja lämplig tidpunkt för dagisstart.Detta borde vara en självklarhet i en demokratioavsett vad forskningen säger. Valet av tidpunkt för dagisstart behöver inte endast motiveras med forskningsargument. Det bör vara en demokratisk rättighet. Det är ju samma sak som när vi väljer om barnet ska börja skola vid 6 eller sju årsåldern.