Äntligen ett bestick för bögar!

Carl Philip Bernadotte har formgivit bestick i silver, kan man läsa i DN Kultur i dag, och i SvD Näringsliv. Han har noga studerat ätandet, "vad som krävs för att bestick ska vara funktionellt" (sic), säger Monika Törnqvist på Mema/GAB. "Särskilt gaffeln är genial med sin kupade skedliknande form. Med den får man såsen med på varje tugga."

Besticken kostar mellan 400 och 1 000 kronor per styck. För en stilla parmiddag behöver man alltså punga ut med bortåt tio loppor om man inte vill göra avkall på stilen. Det är väl bara att hoppas att Rosenthalporslinet redan är inköpt och att de gamla uttjatade Boda Chateau-glasen går att återanvända. Annars är det bara att slänga, göra om och göra rätt.

Törnqvist tror att kvinnor över 40, som har småbarnsåren bakom sig och har tid att ägna sig åt dukning, kommer att köpa prinsens bestick. "Men jag tror också att unga designintresserade och homosexuella män faller för det här sparsmakade och stilrena uttrycket", säger hon till DN. Mina ögon tåras av glädje: tänk att även vi bajspackare ska få egna bestick! (Ja, jag räknar lite generöst in mig själv i skaran, även om jag är bara är bisexuell. Jag tror inte att Mema/GAB har nåt emot våra halvrosa sedlar.)

Jag ser en dock en blotta i Törnqvists resonemang, något som kan grumla glädjebägaren. Det finns nämligen vissa homosexuella män som inte har den minsta känsla för stil. De kanske har den dåliga smaken att vara lågavlönade eller arbetslösa, eller så tycker de helt prosaiskt att besticken kan kvitta. Ja, somliga äter rentav med fingrarna, och då menar jag inte bara vissa bögar i Uddevallas mer slitna kvarter. 

Det finns till och med vissa människor, homosexuella eller ej, som inte inmundigar just något alls. Men jag tror inte att prins Carl Philip har tänkt så mycket på dem när han studerade ätandet.