Söta bögars afton

Inte hade jag tänkt gå på galej i går. Men jag och min kära Growly gick på den lokala puben där de hade karaoke. Det var inte särskilt mycket folk, för i upptagningsområdet har folk inte så höga inkomster, så "sista helgen före löning" är en verklighet där. Men ett gäng stammisar, mest ensamma män med en viss alkoholproblematik, försökte ändå sätta lite guldkant på tillvaron. Puben är kanske inte precis snäppet ovanför parkbänk, men nästan. Två snäpp. Säger man ingenting betyder det att man vill ha en öl till. Trillar man omkull på dansgolvet betyder det att man vill ha en öl. Trillar man av stolen till höger betyder det att man vill ha en öl. Trillar man av stolen till vänster betyder det att man vill ha ett glas vitt. Somnar man betyder det att man vill ha en öl till för att pigga upp sig.

Karaokeskötaren åt en gratis plankstek i pausen. Sen sjöng hon lite själv, med stor inlevelse och inte överdrivet mycket talang. En annan kvinna rockade verkligen loss i ett par lättförglömliga gamla godingar. Och så blev det lite dans, där en kvinna bjöd upp många av hemmasönerna som dansade på ett oefterhärmligt vis. Eller dansade... Det påminde mer om ett slags hasande som var nästan, men inte helt, olikt Haldol-step.

Ja, sen löss vi till locktonerna från Libra och anslöt oss där till fem kärälskade kamrater. Det gamla Kolingsborg lär ha varit en del av arbetsförmedlingen i jåns: uppe på balustraden stod sjökaptener, förstestyrmän och hamnbefäl och valde bland sjåare, jungmän och stuvare som trängdes nere på golvet. Men nu trängdes där några som skulle ha åkt på storstryk på den gamla goda tiden. Dånande techno och en entusiastisk percussionist satte sprutt på benen. Inget Trilafontramp här, inte. Att tala om sista helgen före löning skulle vara social seppuku, nej här är det glam och glamour. Eller...nja. Det finns allt inslag av sunk även här - gudskelov. Men gud nåde den som somnar eller trillar omkull - ordningsvakterna äro legio på Libra och ser inte mellan fingrarna med någonting alls. Det är väl bra, antar jag. Men jag gillar inte riktigt dessa uniformerade bisterkvistar.

Som vanligt blev jag serverad diverse otäcka smakprov av J och A: tandkräm med matolja (undrar vad det var för sprit?), fickljummet vanilj-nånting (ljus rom, tror jag), och så bjöd Growly mig på en öl. Bra, för min plånbok var verkligen tom. Vi dansade som fan - det borde man göra minst tre gånger i veckan, för att "gå promenader i rask takt" utan någon annan anledning än hälsoditon känns skittråkigt. En gång tränade jag inför Stockholm Marathon, nu skulle jag knappt orka åka taxi den sträckan. Ja, jag gick på gym, jag tränade aerobics och gjorde situps, sprang i sågspånsslingor tills jag fick skitont i mina hälsenor och var tvungen att sluta, för det gick aldrig över. Jag kan sakna det ibland och visst borde jag träna, visst borde jag sluta röka, visst kunde jag gärna gå ner några kilo, visst borde jag använda tandtråd och tandstickor och fluorskölja och äta tre nävar grönsaker och frukt varje dag. Det finns många vissten. Man kanske skulle bleka tänderna? Översätta åtta timmar om dagen. Bli skuldfri. Bli en bättre människa, en bättre pappa, en bättre pojkvän, en bättre vän, en bättre akademiker, en bättre kock, en bättre medborgare. Ägna sig åt frilligt arbete som jourhavande vän på RFSL. Förnya prenumerationerna, byta glödlamporna, plocka upp leksakerna från golvet, rensa i lägenhetsförrådet och så där. Bli Vällingbys Moder Theresa, skriva färdigt pjäserna och baka allt matbröd själv.

Men alltså, det var det här med söta bögar jag skulle skriva om. De tre absolut sötaste, de enda jag verkligen ville gnosa in mig med och dansa med, var mina vänner. Jag älskar dem, om än plutoniskt (som man säger i Forsmark). Men det fanns faktiskt en del andra där och det var inte spritens förtjänst. Jag tror att det har att göra med min inställning. Jag brukar ofta tycka att människor är söta, folk jag ser på stan, på Coop eller så. Samtidigt kan jag känna en sån vitglödgad, obotlig avsky inför andra. Jag brukar ångra mig efteråt - även om ingen drabbas - men så är det: vissa är helt enkelt frånstötande där och då. Jag är nog en av de minst utseendefixerade människor som finns, så jag får inte riktigt ihop det här. Det kanske är så enkelt att jag bara kan tycka att folk är söta om jag på något vis tycker om dem.

Ja, det var avdelningen för banala relexioner. Tack för mig.

Not: Som ni säkert har märkt använder jag i texten ovan tankstreck på ett omotiverat vis. Egentligen ska det bara användas för att markera en ovan vändning i en sats, tycker jag: en rolig och oväntad slutkläm, ni vet. Här slank de med, och de får stå kvar, så kan läsaren reflektera över vilka ortografiska finesser som hade varit bättre lämpade.