Poststrukturalistisk feminism? Äsch.

Jag måste bli lite mer apptodejt, märker jag. Just som jag hade tänkt mig att poststrukturalistisk feminism är the thing så förstår jag att den är mer eller mindre passé. Fan. Anledningen är bland annat att den inte får till agensbegreppet på något vettigt sätt, vilket Lois McNay, Toril Moi och andra kritiserar. Och Judith Butler sen... Bah. Lekis, liksom. Läsa Lätt-böcker.

I höst ska jag läsa genusvetenskap om inte institutionen har hunnit läggas ned. Och sen vill jag söka masterutbildningen i intersektionalitet, men vid det laget kommer säkert hela den akademiska eliten göra i byxan av fniss om man nämner det ordet. "Intersektionalitet...?! Du menar inte att du inte har gått vidare?"

Men en gång träffade jag en kille som hade bott granne med Lill-Babs naprapat. Och så gillar jag musik. Glass är gott. Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus. Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Människor är mitt största intresse. Visste ni att det finns en stad som heter Düsseldorf?

Nä, nu ska jag återgå till kvällens prövningar, min redovisning av speciallitteraturkursen. Hexis hexis på er.