De allra vackraste raderna

De allra vackraste rader jag vet kommer på slutet av Martys monolog som hon skrev för Leif Andree i "Gabriel". De börjar så här:

Kilometrarna är mina, kylan är min och mörkret och allt det som ligger 
förtöjt omkring mig. 7-eleven är mitt, de som passerar är mina, mina händer är mina och Maria Magdalena kyrka med gravstenen där det ska stå 1960-2008. De kalla blickarna är mina och de obegripliga åtbörderna och ovissheten och den absoluta övertygelsen om att det här svagblinkande medvetandet ska vara mitt hem i endast några ögonblick till.

Om ni missade föreställningen så har ni i alla fall chansen att läsa texten här. Ta den.