En fantastisk nypremiär

I går såg vi nypremiären på Martys monolog "Gabriel" på Stadsteatern. Jag baxnade än en gång över Leif Andrées fantastiska gestaltning, hur oerhört mycket han kan göra med mikrosmå skiftningar. Koncentrationen hos publiken var total och Martys text är en av de bästa hon har skrivit, inte minst strukturellt. Jag ska se om den minst två-tre gånger till, så är någon hugad, hör av er. Ni som missade uppsättningen på Galeasen bör ta chansen den här gången.

Saxat ur Lars Rings recension från Galeasen:
"Martina Montelius har skrivit en mästerlig monolog om en person som hela sitt liv varit rädd för att lämna avtryck. Gabriel ser sig som ansiktslös, han irrar runt med ständig skräck, letar trygghet och mening som han bara finner som del av en kropp. Texten är mycket fysisk, klamrar sig fast vid medicinska beskrivningar av fenomenet liv.

Leif Andrées tolkning av Gabriel är genial. Han står tryckt mot en lättmjölksblå vägg och rapporterar, på en gång distinkt och sluddrigt, om längtan till en landstingsfamn av omvårdnad. Han går en storartad balansgång mellan komedi och tragedi medan­ han skalar potatis och lyssnar på en leksaksvalp som sjunger vagg visor. Regissören Eva Molin hittar en sevärd blandning av vardag och panik."