Bästa regeringsformen

Timbro/SvD-skribenten Thomas Gür vill riva upp grundlagen. Det händer att folk får svenskt pass på falska grunder, hävdar han, och sen går medborgarskapet inte att återkalla. Och river man upp grundlagen så kan man passa (!) på att införa ett obligatoriskt språk- och kunskapstest för nya medborgare.

I andra kapitlet, §7 i regeringsformen står bl.a. "Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stat." Här står alltså Gür och grundlag mot varandra. Undrar vem som vinner?

Vårt stolta svenska pass är "mycket internationellt gångbart och respekterat", och dessutom "är det skydd i konsulära frågor som Sverige kan bistå sina medborgare med, vida överlägset majoriteten av vad andra länder kan åstadkomma", fortsätter Gür, fortfarande utan att styrka sitt påstående. Men okej. Om man t.ex. tappar sitt pass i mörkaste Afrika så kan man spana efter en svensk flagga och till sist återbördas till fosterlandet. Hurra! Finns det inget svenskt konsulat i närheten kan man annars besöka vilket konsultat (eller ambassad) som helst som tillhör ett EU-land, men det är förstås En Annan Sak.

Så här skrev Jusektidningen 2002 om Gürs inlägg i debatten om de nya diskrimineringslagarna, boken Positiv särbehandling är också diskriminering, utgiven av...ja, Timbro.

"Gür använder idrottsprestationer som metaforer för den nyliberala synen på människan och hennes möjligheter. Alla startar på samma linje i livet. Att personer som på olika sätt kan klassas som förfördelade, t ex kvinnor eller invandrare, tvingas dubbelarbeta eller acceptera underbetalda jobb, ses av Gür inte som ett resultat av ett strukturellt förtryck, utan som en fråga om brist på vilja och kämparanda hos den enskilde individen. De nya lagarna mot diskriminering är enligt Gür ett försök från statens sida att få alla att avsluta sprinterloppet samtidigt, och därmed går också spänningsmomentet om intet."

Men tänk vilket spänning som uppstår bland svenska passinnehavare om regeringsformen ändras. Vem ska få ett svenskt pass? Vem ska få behålla det? Om t.ex. Lars Leijonborg drabbas av afasi och förlorar talförmågan så är det ingen orimlig tanke att hans svenska medborgarskap återkallas, tycker jag. Han kan alltid få tillbaka det om han lär sig svenska igen. Det gäller bara att kolhydratladda inför detta maratonlopp. Och de fördelar som en kamp om svenskt medborgarskap medför är ju obestridliga. Den är "ett kvitto i handen på dem som naturaliseras, att de blivit svenska medborgare därför att de klarligen identifierar sig med det Sverige som de velat göra till sitt nya fosterland", skriver Thomas Gür. Ja, kära fosterland. Sverige är fantastiskt.