Vad är det för fel på att vara anonym?

Jag fick följande kommentar till mitt inlägg om Ängssorkarna: "

Vad är det för fel på att vara anonym? Blir ens argument mindre giltiga det?
Eftersom det inte går att skilja på riktiga och påhittade identiteter blir "anonym" så gott som något annat. Jag tycker vi vänder på steken: varför är inte du anonym? Är det dina ideer eller dig själv du vill framföra?"

Du har rätt i att det kan kvitta om man kallar sig Anonym eller Kalle Groda. Men i princip tar jag inte in anonyma bidrag från vare sig A eller KG. Dock finns det personer jag känner som jag släpper fram - som t.ex. Ulla W, som har skrivit mycket (och varit starkt kritisk till mina inlägg). Andra, som skriver intressant och argumenterar sakligt men inte vill ge sig tillkänna, kan jag också släppa fram.

Men alltför många av de anonyma kommentatorerna skriver bara att jag är en jävla bajspackande idiot eller nåt i den stilen. Det tillför inte så mycket, tycker jag. Andra vågar uppenbarligen inte stå för sina rasistiska eller homofoba åsikter utan passar bara på att vräka ur sig sitt hat. Och så finns det vissa som masspostar en identisk kommentar till varenda blogg de kan hitta som skriver något som svagt kan påminna om deras käpphästar. De ryker också.

Jag blir väldigt glad när jag får kommentarer som kan leda diskussionen vidare eller som leder in den på ett nytt spår, argument som tvingar mig att precisera vad jag menar och ibland ta tillbaka förhastade formuleringar. Den som tror att jag censurerar kommentarer för att slippa mothugg kan bläddra ner i inläggen och se att så inte är fallet.

Jag har i många år diskuterat i andra fora, som Qruisern, och där gjort samma erfarenhet som så många andra: anonymiteten försvårar en bra kommunikation. Människor som jag har träffat, som verkar trevliga och vettiga, har en nätpersona som är ytterst osympatisk. Varför? Jag har alltid försökt att vara samma Niklas Hellgren på nätet som i verkligheten (att man förstås ändå är olika personer i olika sammanhang är svårt att ändra på). Även jag har haft "nick" (på Qruisern får man inte använda sitt riktiga namn), men har tröttnat på den där leken. Jag har ingenting att dölja och står för mina åsikter. Jag kan förstå att en del bloggare inte vill lämna ut sina namn eftersom de riskerar att bli förföljda och trakasserade, men det har jag ingen anledning att oroa mig för - i alla fall inte än.

Ja, jag vill nog framhäva mig själv. Vem vill inte det? Jag vill framstå i en smickrande dagar, vara den där smarta personen med rätt åsikter. Det är rätt pinsamt, men är man bekräftelsenödig så är man. Men det är inte huvudorsaken till att jag bloggar under mitt eget namn; jag får ju bekräftelse av mina vänner och andra även om jag skulle fortsätta att kalla mig Gubbslampan, Tjejmys, Qolle eller vad det nu är. Nej, huvudorsaken till att jag inte bloggar anonymt är att det tvingar mig att tänka efter lite mer, fundera på om jag verkligen kan stå för vad jag skriver. Och så är det skönt att känna att jag inte har något att dölja.