Baklänges in i framtidens skola

Förste statistikryttare Björklund har nu bestämt sig för att skolk ska skrivas in i betyget. "Ogiltig frånvaro är oacceptabelt från första timmen", säger han i SvD i dag.

Man skulle kunna angripa problemet från ett annat håll. Man skulle kunna skapa en skola där alla är delaktiga, en som erbjuder mening och personlig uttrycksfrihet, en där klasserna är mindre, läromedlen aktuella och pedagogerna bättre utbildade än i dag. Man kunde tänka sig en skola med fler kuratorer och psykologer, inte allt färre. Man kunde försöka på allvar analysera varför elever flyr från ett socialt sammanhang till ett annat.

Men Björklund börjar, sin vana trogen, i fel ände. Eleverna ska lära sig att veta hut, och dessutom är det ju nyttigt att tidigt träna sig i arbetslivets disciplin. Att skolan skulle kunna vara en temporär fristad från krav på konformitet och lönsamhetskrav, en kreativ och varm miljö där man ägnar sig åt djupinlärning, inte ytligt lärande, är därför uteslutet.

Att gå i skolan är att synas. Att sitta i ett klassrum är att inte komma undan. Man blir vägd, mätt och bedömd av sina lärare och klasskamrater. Naturligtvis måste vi förstärka denna upplevelse genom skriftliga betyg, vilkas underbara glans nu förhöjs ytterligare genom att olovlig frånvaro skrivs in.

Mats har inte varit i skolan i dag, för han trivs inte i skolan. Skolan känns som ett fängelse. Men det är inte straff nog: nu ska han få ta på sig skulden för att skolan har misslyckats. Om jag vore hans pappa skulle jag ta min Mats ur skolan - för gott.