Det skvallrande hjärtat

"Idag verkar alla elever inte ens få veta att företagare över huvud taget existerar", skriver PJ Anders Linder i SvD i dag, och syftar på en genomgång som Anders Johnson, "en av Sveriges ledande experter på näringslivs historia", har gjort av skolböcker om historia och samhällskunskap.

Nej, eleverna är inte medvetna om att det finns företagare. De tror att de företag som tillverkar deras kläder, datorer, mobiltelefoner och MP3-spelare ägs av gastar. Och eftersom ingen berättar sanningen för dem så kommer de inte själva att bli företagare. Sverige går i stå. Nu är det ju inte så roligt att vara företagare, skriver Linder: "Blir man framgångsrik och lönsam ska det mesta man tjänar betalas i skatt; går man på pumpen står man övergiven som en cowboy i en country & westernballad." Så det kanske är lika bra att inte låta "entreprenörskapet (...) löpa som en röd tråd genom utbildningsväsendet", vilket den borgerliga regeringen vill.

På sätt och vis håller jag med Linder. Det är märkligt att företagens betydelse för vår historia och samtid negligeras i undervisningen. Man kunde t.ex. analysera begrepp som arbetsmarknad, arbetstagare och arbetsgivare. Arbetsmarknad betyder att vi "säljer" vår "arbetskraft" på en "marknad" - i ädel och opartisk tävlan med andra. Där är vi inte människor av kött och blod utan varor. Lyckas vi sälja vår vara (oss själva) blir vi som genom ett trollslag arbetstagare, d.v.s. vi "tar" arbete av någon som "ger" det: arbetsgivaren.

Sen kan man berätta om företagens historiska betydelse för samhället i stort. Som Vattenfalls enorma kolgruvor i Tyskland, där hela städer tvångsförflyttas för det allmänna bästas skull. Som att låta oss förstöra miljön med gigantiska utsläpp. Eller hur Saudiarabiens oljeproducenter påverkar USA:s utrikespolitik eller hur amerikanska bolåneinstitut lurar folk att ta lån som de inte har råd med, vilket leder till att de måste flytta. Eller varför en utbetalning på 750 kronor inte räcker när en gammal och omodern person utan internetbank vill pröjsa två räkningar på sammanlagt 500 kronor. Lite sånt.

En känd novell av Edgar Allan Poe berättar om hur en mördare till sist röjer sig själv för polisen eftersom han tycker sig höra likets hjärta slå, högre och högre. Linder ser "näringslivet" (det som ger näring, ni vet) som det bultande hjärta förutan vilket vi inte kan leva. Visst, företag behövs. Liksom. Men därifrån till att glorifiera dem i skolan är steget långt. De klarar sin PR rätt hyfsat, vill jag påstå. Och de har inte varit riktigt lika samvetsömma som Poes protagonist.