Ska du läsa korv, pappa?

Ja, det brukade min äldsta dotter fråga mig en gång i världen. Och läser korv gör jag sedan 20 år tillbaka. Korvfel är en styggelse och jag lider när jag upptäcker dem i mina egna texter, lika mycket som jag kan uppskatta dem i andras. Det finns ingen ursäkt för korv. Biopubliken vet inte att du har varit tvungen att översätta den där rullen på två dagar, tittarna vet inte att tv-kanalen kom på att hoppsan, dokumentären om livet på korallrevet ska visst sändas om fem timmar. Eller att nyhetsöversättaren ska pricka en synk på amhariska i direktsändning samtidigt som hen sitter med en kasjubisk tolk i telefonen. Korvfelet stör flödet, får en att hicka till och missa nästa text. Korvfelet är för evigt inetsat av lasern på 50 kopior eller repriseras gång på gång under tv-seriens livstid. Så jag läser korv och gör stavningskontroller i Word och kollar och dubbelkollar fakta, ringer rosenodlare, experter på skjutning med svartkrutspistoler eller en syster i Katolska domkyrkan som är expert på obskyra helgon (exemplen hämtade från ett och samma program, tro det eller ej). Och lik förbannat blir det fel ibland.

Men nu är jag sjuk. Hör ni det? SJUK! Och då orkar jag inte logga in och ut på Blogger för att rätta de korvfel jag upptäcker i mina senaste inlägg. Jag ska göra det. Sen, när min hjärna inte är mos.

En rolig historia om korvfel: Jag sitter på premiären av en biofilm som jag har översatt. Var det Pulp Fiction? Jag tror det. Och på bioduken ser jag till min fasa ordet "våldtäcktsman"! Två personer som sitter framför mig påpekar fnissande misstaget. Och jag som var så stolt över den här översättningen. Ibland står man med brallorna nere, det får man lära sig i min bransch. Man kallar John för Peter eller skriver 100 i stället för 1 000, och när man korvläser så ser man det man har tänkt skriva, inte det man verkligen skrev. Ett sätt att undvika det här är att låta texten vila ett tag innan man korrläser. Det är en metod som jag säkert har tillämpat sju gånger under min tid som översättare, men teorin är ju bra. Ännu bättre är att ha en kollega som går igenom jobbet; så gör vi i vårt bolag och det känns väldigt skönt.


En synnerligen rutinerad, mångkunnig och politiskt insatt kollega till mig översatte en dokumentär om World Trade Center-katastrofen. Faktakoll. Arabisk tolk. Mer faktakoll. Om någon skulle få det rätt så vore det han. Han översätter från fler språk än jag kan drömma om att någonsin göra, han kan allt om - ja, allt - är noggrann och rapp, formulerar sig bättre än de flesta. Och så skriver han med sömngångaraktig säkerhet (till sina kollegers ohöljda skadeglädje) fel datum: 9/11, nionde november. Ridå.

I mitt fall var det en nitisk medarbetare på ett filmlaboratorium som hade rättat "våldtäktsman" till "våldtäcktsman". Tack, tack.

(Ser ni ett korrfel eller en klantig syftning eller andra språkliga missfoster i min blogg: skriv gärna och påpeka det!)