Varför jag inte tänker taktikrösta

Innan Feministiskt initiativ fanns röstade jag på Vänsterpartiet och kryssade Tasso Stafilidis. Jag har också lagt min röst på Josefin Brink (som jag önskar kunde få efterträda Lars Ohly). Men F! känns som det enda vettiga alternativet, trots att de förmodligen inte kommer in i riksdagen.

Nu ser jag att Per Gudmundson råder mig att rösta på Alliansen, eller, som andrahandsalternativ, ge Miljöpartiet min röst. Detta motiverar han med att en röst på en rödgrön regering är "mer eller mindre bortkastad" och för att man bör minimera Sverigedemokraternas inflytande. Då är en röst på Alliansen det enda raka, men visst kan man hoppas på att Miljöpartiet byter sida om det blir en borgerlig minoritetsregering.

Hur skulle den politiska kartan se ut om alla taktikröstade? Risken finns trots allt att Kristdemokraterna eller till och med Centern åker ut. Alltså borde alla rösta på Moderaterna eller Folkpartiet. Av taktiska skäl, alltså, för att bjuda rasisterna i Sd motstånd. Den av moderater så utskällda "enpartistaten" (att majoriteten av svenskarna har röstat socialdemokratiskt under många decennier) ska alltså bli en moderat enpartistat, kanske med en lätt folkpartistisk anstrykning.

Det är möjligt att Sd kommer in i riksdagen. Mycket tyder på att de är undervärderade i opinionsundersökningarna eftersom folk brukar ljuga när de tillfrågas om skamligheter, som om de har knarkat eller slagit sin partner. Det påstås ibland att Sd:s frågor inte lyfts fram i valrörelsen, att allt kommer att handla om blockpolitik och att de därför kommer att ges minimalt med utrymme i våra medier och därmed vara chanslösa. Det är bara nys. Den främlingsfientlighet som de borgerliga partierna uppvisar med sina utspel om burkaförbud etc. får knappast en potentiell Sd-väljare att överge sitt parti. Det är snarare tvärtom. Om ett etablerat parti som Folkpartiet vågar "tala klarspråk" biter sagde Sd-sympatisör snarare huvudet av skammen och röstar på ett parti som driver främlingfientliga frågor helt öppet. Varför nöja sig med hymlare som påstår sig hylla liberala ideal när man kan få en reell förändring, få någon som står i talarstolen och verkligen talar klarspråk? Sd-väljaren taktikröstar alltså knappast.

Per Gudmundsons råd kunde lika gärna appliceras på borgerliga väljare: Vill ni undvika att Sd får något slags avgörande roll bör ni rösta på den rödgröna röran. Ju fler som gör det, desto lägre är risken att Sd hamnar över fyraprocentsgränsen. Men själv tänker jag att man bör rösta efter sin övertygelse. Att F! knappast kommer in i riksdagen i år betyder inte att en röst på dem är bortkastad. Det är viktigt att så många som möjligt visar sitt stöd för en vettig politik, och växer deras stöd i år jämfört med förra riksdagsvalet - vilket jag tror - kommer fler att lyssna på dem. Feministiskt initiativ är ett parti som har framtiden för sig i en tid där nyliberalismen är på väg att segra ihjäl sig. Den besvikelse och vrede som allt fler kommer att uppleva när hela samhället är privatiserat, individualiserat och tydligt gynnar de redan privilegierade ska inte underskattas. Medan ett parti som Kd som företräder nåt slags konservativ mjäkinställning till kapitalismen, "ett mänskligt ansikte", är dömt att försvinna.

Socialdemokraterna har gradvis blivit totalt tandlösa. Skillnaden mellan dem och den borgerliga Alliansen är inte hur mycket av samhället som ska privatiseras, och hur mycket skatterna ska sänkas utan snarare när och hur. Här som med Sd kontra Fp tror jag att många väljare tycker att de lika gärna kan rösta på den äkta varan. Om Alliansen vinner kommer Mona Sahlin att åka ut på arslet och dra med sig sina omaka sängkamrater i fallet. Och hur Vänsterpartiet kan liera sig med det i grunden borgerliga Miljöpartiet övergår mitt förstånd. Hela tanken om en rödgrön allians kommer nog att visa sig feltänkt. Även här finns det anledning att begrunda vilka som egentligen bäst företräder ens åsikter - ett vänsterparti som kompromissar sig in i osynligheten eller ett feministiskt parti som talar klarspråk om de maktordningar de flesta socialdemokrater och vänsterpartister inte vågar ta i med tång av rädsla för att tappa väljare.

Så tack, Per Gudmundson för ditt råd. Men jag tänker inte taktikrösta, och jag hoppas att ingen annan gör det heller - inte ens Sd-sympatisörer.