Konsten att läsa en erotisk novell

Jag sitter med "Skamlöst", en ny antologi med erotiska noveller, och vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Redaktörerna skriver att boken är ett "bidrag till alla som vill läsa erotisk litteratur utanför och korsande den upplöjda heteronormativa fåran", men av det ser jag inga spår - först. Visst, aktörerna är samkönade ibland, de ägnar sig åt sexuella praktiker som avviker från normen ibland. Men det är inget unikt i sig; vill man läsa om samkönat sex, hårda tag eller förbjudna lustar kan man logga in på vilken porrnovellsajt som helst. Jag lägger boken åt sidan efter att ha bläddrat håglöst bland novellerna. Det enda jag minns är att någon råkade skriva "talarstol" i stället för "predikstol", något som gör att språkmaestro stänger av. Larvigt, jag vet. Men när formen skymmer innehållet kan jag inte ta till mig det. Jag har också noterat att många av bidragen är formmässigt konformistiska i sin strävan efter att inte vara det:

korta stycken. Som avslutas med punkt. Ett andetag. Ditt ansikte.

Och så vidare. Fan också, jag som hade sett fram emot det här projektet.

Men så läser jag vad Audre Lorde skriver om erotikens kraft i en av essäerna i "Sister Outsider". Först suckar jag lite. Ännu en som försöker dra upp skiljelinjer mellan pornografi och erotik. Finns det ett mer uttjatat ämne, och har verkligen någon någonsin sagt något vettigt i den debatten? Men det här är kurslitteratur, så jag tvingar mig att läsa vidare. Det här blir väl ännu en utsaga om den undertryckta kvinnliga sexualiteten i kukpatriarkatet, ännu ett inlägg i en för länge sedan överspelad debatt om essens och konstruktion. Och visst, utgångspunkten är just den jag misstänkte. Men Lorde definierar erotik på ett sätt som jag tycker om. Erotik, skriver hon, "är inte bara vad vi gör; det handlar om hur intensivt och fullödigt vi kan känna vad vi gör. ... Genom att hylla det erotiska i all vår strävan blir mitt arbete ett medvetet beslut - en efterlängtad säng som jag tacksamt lägger mig i och från vilken jag stiger upp fylld av kraft."

Lorde avfärdar pornografin för att den är söndrande och jämför den med askesen. Båda är ett försök att skilja det andliga (psykiska, emotionella) från det politiska. Båda leder till besatthet och självförnekelse. Men erotiken är själva den saknade länken, den som inte bara binder samman mig med den levda världen utan binder samman mig och dig. Den ger den kraft som växer ur verklig gemenskap; erotiken är kunskapens amma, den får oss att förstå vad som förenar och skiljer oss, den dämpar rädslan för den annorlunda andra och får oss att öppna oss och svara, precis som våra kroppar reagerar på musik och rytm. Denna kontakt med mig själv är ett mått på den glädje som jag vet att jag har förmåga att känna, en påminnelse om min kapacitet för känsla.

Och denna djupa och oersättliga kännedom om min förmåga till glädje kräver av hela mitt liv att det ska levas med denna kunskap att en sådan tillfredsställelse är möjlig, och inte behöver kallas äktenskap, eller gud, eller ett liv efter detta. Detta är en av anledningarna till att erotiken är så fruktad, och så ofta hänvisad enbart till sängkammaren, när den alls erkänns.

Pornografi är nyliberalism, askes är historiematerialism. Men erotik är fenomenologi med ett stänk Bourdieu: känslan är oskiljbar från kroppen och samhället, erotiken ett slags hemligt symboliskt kapital. Jag tar fram "Skamlöst" igen, för nu har jag hittat en läsart. Och jag hittar den här känslan om och om igen, i detaljerna. Blicken hos en vilt främmande person i en tom lägenhet som får hjärtat att slå volter i bröstet, gemenskapen hos två unga webbcam-tjejer, aktörskapet hos kvinnan som växlar mellan objekt och subjekt och lika tillfälligt som oväntat trillar ur sitt skal, det förväntansfulla pirret inför mötet med någon som bunden väntar, stående på alla fyra. Tabun tråkar ut mig, fetischer är inte min handväska, det samkönade berör mig inte mer än det olikkönade. Men det som berör mig är när människan, den levda kroppen, sträcker sig mot en annan. Ibland är kontaktförsöket förgäves, och med hettande kinder drar man sig tillbaka. Ibland är det oväntat och ljuvligt i sin oförutsägbarhet, ibland är det du och jag - eller ni och jag, alla tillsammans. I de stunderna är det just erotik, den kärlek till livet som växer ur kaos.

Kanske missförstår jag Audre Lorde. Kanske beskriver hon bara den lesbiska kärleken. Men det kan vara detsamma. Utan henne hade jag nog aldrig tagit upp novellsamlingen igen, för jag var helt enkelt en smula porrskadad i min första läsning. Jag använder porr ibland och visst kan man läsa "Skamlöst" som runkhjälpmedel om man vill. Men porr är för det mesta olidligt trist, även om det kan duga för att ge en utlösning. Och erotik brukar för det mesta vara ett slags finporr, vilket gör den outhärdlig. Att skriva erotiska noveller är nog bland det allra svåraste som finns; det är som att få ett lik att dansa. Men när de fungerar skänker de mig en lust att leva, och vad kan vara mer erotiskt?