fredag 24 september 2010

Tillsätt antirasism och rör om

John Locke gjorde det. Marx gjorde det. Foucault gjorde det. De byggde teorier som har fått oerhört stor betydelse, men där kvinnor bara ges en marginell plats. Marx frågade sig till exempel hur det skulle se ut i våra hushåll om kvinnorna yrkesarbetade. Vem skulle laga mat, stoppa strumpor och snyta ungar? Feminister har frågat sig om det ändå går att använda hans teorier och hur man i så fall ska bära sig åt. I feministisk kunskapsteori finns det en ironisk maxim som klargör problemet: Add women and stir. Man lägger till den saknade faktorn - och vips har vi en feministisk teoribildning!

Det här påminner starkt om den antirasistiska debatten i Sverige efter valet. Antirasism har blivit en trendig ingrediens, ungefär som när de soltorkade tomaterna gjorde sitt intåg i vårt avlånga land. Överallt skulle det finnas soltorkade tomater: i smörgåsar, sallader, pastarätter och varför inte som tillbehör till ugnsstekt gädda med skirat smör och pepparrot? Ja, ni förstår nog vart jag vill komma. När Fredrik Reinfeldt sa att den som gillar Sverige inte ska rösta på Sverigedemokraterna var det som att servera kalops med soltorkade tomater. Anrättningen skär sig eftersom antirasism inte går ihop med vad som helst.

Man kan inte i ena stunden ropa på språktest av invandrare, kräva burkaförbud, avrätta mångkulturalismen - och i den andra ta avstånd från främlingsfientlighet. Inte med något slags bibehållen trovärdighet. Men det är precis det tricket Alliansen och dess många språkrör försöker sig på: tillsätt antirasism och rör om. De försöker sjanghaja begreppet, göra det till en fråga om godhet, rätt attityd och alla människors lika värde, något som minsta barn kan skriva under på. Den sortens antirasism saknar slagkraft, och vad värre är: det är precis vad Sverigedemokraterna vill. Ingenting är ju lättare att bemöta. Det är bara att säga att vi ställer upp på det här. Alla människor är lika värda, såklart! Men alla passar kanske inte ihop, och ni som slår er för bröstet med er antirasism bidrar i själva verket till att skapa den, bidrar till en balkanisering av vårt samhälle där grupper står mot grupper. Men om det får vi inte berätta utan att de politiskt korrekta kommer ilande med sina munkavlar.

John Locke hävdade att vi alla var födda jämlika och att vi följaktligen inte får förtrycka varandra. Men han hävdade också att vi äger vår kropp och därför kan sälja den. Känner ni igen resonemanget från prostitutionsförespråkare så har ni rätt. Att vi äger vår kropp innebär att vi inte är den - och då gör det ju inget om vi låter andra använda oss som behållare. Marx å sin sida hävdade att kapitalistens syn (kapitalismens diskurs) på arbete som en transaktion mellan två fria aktörer osynliggör det verkliga maktförhållandet. Men tittar vi på hur produktionen går till ser vi hur våra rollfigurer byter skepnad:
Han som förut var penga-ägare skrider nu fram i täten som kapitalist; den som äger sin arbetskraft traskar efter som hans arbetare. Den första med en air av viktighet, självbelåtet leende, upptagen av att göra affärer; den andra timid och försiktig, som någon som tar med sitt eget skinn till marknaden och inte har något annat att vänta sig än - att få på huden.
Ser ni någon som går sist i ledet med Pampers och amningskupor? Nej, inte än. Och det är heller inte bara att lägga till kvinnor och röra om så har vi en marxism-feminism. Däremot kan man t.ex. ta Marx metateoretiska perspektiv om klarsyn som en fråga om ståndpunkt om man vill. Hur väl det fungerar tänker jag inte diskutera här, men av exemplen ovan framgår det kanske hur lite postulatet om alla människors lika värde duger som antirasistiskt verktyg och varför soltorkade tomater inte kan vara en självklar ingrediens i alla maträtter.

Liberala eller marxistiska maximer duger inte som verktyg om vi ska förstå rasismens orsaker och kunna bekämpa den. Man får säga som i den klassiska relationsstatusraden på Facebook: It's complicated. Så snart jag hinner (det kan dröja) ska jag ägna några blogginlägg åt att skildra hur olika kloka personer ser på denna komplicerade verklighet. Tills vidare hoppas jag att ni manifesterar ert engagemang mot Sverigedemokrater och andra som fiskar i rasismens bruna vattendrag, men också försöker lyfta blicken. Hur hänger Jan Björklunds lika ständiga som vidriga utspel i "invandrarfrågan" ihop med större maktstrukturer, med Norr kontra Syd, med frågor om kvinnoförtryck och mångkulturalism, med vem som producerar vad och varför? Det finns en hel del att grunna över. "Minervas uggla flyger i skymningen", skrev Hegel. Men det är så dags då. Det börjar redan skymma.

1 kommentar:

intersektionellsolidaritet sa...

Nu har du satt huvudet på spiken igen. De etablerade partierna försöker utmåla sig som antirasister trots att de varit med att skapa och spä på ett rasistisk samhälle. Många är inte så mycket bättre än Sd när de har förvägrat papperslösa vård och rättsäkerhet, tvingar kvinnor att leva i misshandelsrealtioner för att de annars åker ur landet.