En riktig svensk röstar på Sverigedemokraterna

Trög, känslolös, försagd, ren Svensken fråga väckte
Om ej hans fordna glans och vundna krigsberöm
Blott ägt sin varelse uti en vacker dröm

Jag försökte slå upp "svensk" i Nationalencyklopedin. Men uppslagsordet fanns inte, däremot en hoper avledningar. Så jag vände mig till SAOB. Där får man veta att en svensk är en "mansperson av svensk nationalitet", och "i plural även utan avseende på kön". Rätt intetsägande, eller hur? Men bland SAOB:s texter fanns ovanstående rader av den för mig okände A.G. Ekeberg. Jag vet inte om epiteten "trög, känslolös, försagd" är menade att karakterisera svensken, men frågan om den forna glansen bara är ett fantasifoster är dagsaktuell. Många säger sig i dag skämmas över att tillhöra ett land som har släppt in ett invandrarfientligt parti i riksdagen. Andra är stolta över att som goda svenskar ha röstat in Sd. Båda lägren anser att glansen kring Sverige har falnat, men av motsatta skäl. Personligen är jag inte just stolt över att vi har "släppt in" Sd i riksdagen, men låt mig kalla det nöjd - om än med en anstrykning av uppgivenhet. Det visar att vi är en demokrati, inte en diktatur.

I Aftonbladet räknar Anders Westhgård upp en rad kriterier på vad en riktig svensk är. Det är att betrakta mångfald som en möjlighet och enfald som ett hot, det är att både gilla vanligt och ovanligt folk, att vara vidsynt, generös, acceptera andra religioner etc. Det låter ju fint, men jag vill lägga till en punkt: att vara svensk är att tycka som man vill och rösta därefter. Det är dock ingen egenskap, det är en rättighet.

Är jag svensk? Otvivelaktigt, men be mig inte definiera vad det innebär. Är Le Pen fransk? Så här skriver poeten och matematikern Jacques Ribaud:

Om Le Pen var fransk, enligt Le Pens definition, skulle det enligt Le Pens definition innebära att Le Pens mamma och Le Pens pappa själva skulle ha varit franska enligt Le Pens definition, vilket enligt Le Pens definition skulle betyda att Le Pens mammas mamma, liksom Le Pens mammas pappa och Le Pens pappas mamma, samt icke att förglömma Le Pens pappas pappa skulle ha varit franska enligt Le Pens definition, och följaktligen skulle Le Pens mammas mammas mamma, liksom Le Pens mammas pappas mamma och Le Pens pappas mammas mamma, samt Le Pens pappas pappas mamma ha varit franska enligt Le Pens dfinition, och på samma sätt och av samma skäl måste Le Pens mammas mammas pappa, liksom Le Pens mammas pappas pappa och Le Pens pappas mammas pappa samt Le Pens pappas pappas pappa ha varit franska, ständigt enligt samma definition, som är Le Pens.

varav man genom att fortsätta resonemanget utan svårighet och utan Le Pens hjälp kan sluta sig till att det

antingen finns en oändlig mängd fransmän som är födda enligt Le Pens definition, har levt och dött franska enligt Le Pens definition, sedan tidernas gryning eller

att Le Pen inte är fransk enligt Le Pens definition.

Svaret på frågan om jag är svensk blir att varje försök att ringa in det svenska i mig kommer att leda till omöjliga gränsdragningar. Är jag en "mansperson" som SAOB uttrycker saken? Förvisso - fast på samma sätt som ovan. Gillar jag Sverige? Mycket, men med en lång rad förbehåll. Jag avskyr sill, firar inte midsommar, struntar i våra Norrländska älvar, skulle avlida av vantrivsel om jag tvingades bo i Alingsås och tycker att vår flagga är rätt ful. Gillar jag att bo i Sverige? Jag älskar Vällingby men inte Vellinge. Ingetdera är Sverige. Är jag stolt över Sverige? Ja, i den mån vi uppfyller FN:s konvention om barns rättigheter, för att ta ett exempel. Det gör vi tyvärr inte fullt ut, så där naggas min kärlek till Sverige i kanten.

"Den som gillar Sverige röstar inte på Sverigedemokraterna", sa Fredrik Reinfeldt i valet. Det är att förolämpa den som både gillar vårt land och röstar på Sd. Vad är vunnet med det? Vad är vunnet med detta godhets-race som med jämna mellanrum utbryter på Facebook och i andra medier? Inte ett jota, skulle jag vilja påstå. Varje försök att essentialisera svenskheten, främlingsfientligheten eller fördomsfriheten leder vilse. Så lägg ner det där. Att vara antirasist är busenkelt. Att analysera strukturer som orsakar rasism är svårare - och oändligt mycket viktigare. 95 % "riktiga svenskar" röstade på de rödgröna eller på Alliansen. 5 % "riktiga svenskar" röstade på Sverigedemokraterna. Alla gjorde det utifrån en blandning av förnuftsskäl och magkänsla. Jag vägrar att skämmas för att vi har en representativ demokrati.