Varför jag inte går på strejtställen

1/ För att det är män och kvinnor där. Bara män och kvinnor, d.v.s. bara kukfödda män som definierar sig som Män™, ser ut som män och alltid har gjort det, och bara fittfödda kvinnor som definierar sig som Kvinnor™, ser ut som kvinnor och alltid har gjort det. De kanske inte alltid kommer att göra det, men jag orkar inte vänta. Det finns alltså inga transpersoner där. Alls. Någonsin. Det är ett omvänt genderfuck, kanske vi kan döpa det till cis-unfuck.

2/ För att det är heterosexuella där. Heterosexuella kvinnor och heterosexuella män. Kanske inte enbart, men de utgör en överväldigande majoritet. Det finns alltså i stort sett inga homosexuella eller bisexuella där. Eller pansexuella, för den delen. De heterosexuella kanske inte alltid kommer att vara heterosexuella, men jag orkar inte vänta.

3/ För att jag hatar heterosexuella män som raggar på heterosexuella mäns vis. De raggar, föga förvånande, på heterosexuella kvinnor. Heterosexuella män raggar för all del på flator också, i alla fall på Qruisern, för att de hoppas att lebborna inte ska vara så kinkiga när det kommer till kritan. När det kommer till deras kritvita penisars lockelse. De har sett den sortens lesbisk porr där kvinnorna har långa naglar. Men ni vet förstås vad man kallar en flata med långa naglar. Singel. Heterosexuella män raggar naturligtvis också på bisexuella kvinnor och hoppas att dessa kvinnor hellre ska falla för deras mjälla manslemmar än för en mumsig murva. Där tror de fel nio gånger av tio, men det hindrar ju ingen. Luften är fri, liksom, och om jag håller mitt finger en centimeter från din näsa så har du inget med det att göra. Så där som man gjorde på mellanstadiet. Heterosexuella män i ett ständigt mellanstadium kan på fullt allvar fråga två kvinnor vid ett bord varför de sitter där alldeles ensamma. Annars nöjer de sig gärna med att vara det sista desperata valet för en kvinna som ändå har packat bortamatchbagen och är så full att hon lika gärna skulle gå hem med en surikat om han hade ännu en obehövlig öl och nån hjärndöd film och en säng att domna bort i. Surikater har den fördelen att de inte utnyttjar utslagna brudar.

4/ För att jag hatar att se heterosexuella kvinnor göra sig fina och till för de där självgoda fåntrattarna som tror att de är Guds gåva till kvinnan. Det är beklämmande och jag vill bara att de ska bli flator hela bunten. Det vore rätt åt heteropöjkarna. Har de ingen självaktning, tänker jag, tycker de verkligen verkligen att svarta Eccoskor med uppstickande tubsocka, tycker de faktiskt faktiskt att nån jävla tribalgaddning och rakad skalle och dåligt ölsinne ska vara nåt att ha. Upplysning: det är det inte.

5/ För att jag bara inte står ut med att se dyngraka heterosexuella kvinnor ragga på heterosexuella män. Jag förstår att man måste vara dyngrak för att orka, men ändå. De som bara är lite runda under fötterna och ändå raggar kan inte vara riktigt kloka, tänker jag. Kanske tänker de själva att de ska träffa en trevlig kille och sen ska det mot all jävla förmodan bli en fortsättning och de tu ska finna att de har något gemensamt förutom att de liksom är mutter och skruv. Jag törs knappt tänka tanken, men i allra värsta fall är dessa stackars heterotjejer så blåögda att de tänker sig att en mutter en dag ska bli Mutter. Förresten finns det förmodligen heterosexuella män som också drömmer om familj och därför går ut och dansar. Som det heter. Och visst kan man dansa sig till en relation bara man är lite mjuk i höfterna, sådär. I sina drömmar. Men i allmänhet träffas man på en kurs i azerbajdzjansk träslöjd eller så.

6/ För att jag inte gillar att vissa heterosexuella kvinnor tänker sig att det är en bra idé att se ut som kassler möter B-52. Det står dem naturligtvis fritt (tänka sig), men det jobbiga är att de ser så jävla desperata ut, som om omgivningen bara har en mikrosekund på sig att identifiera dem som Attraktiva Kvinnor, sen är tillfället förbi. Samma sak gäller förstås alla dessa deffade tribalgaddade piercade fånskäggiga tuppar: Kolla - en man! En maskulin man! Parningshormoner, rusa till! Trosor, bli blöta! Jag är din krigare. Förresten blir jag orolig när jag ser femtonåriga (max) tjejer dra ut på stan iförda praktiskt taget ingenting. De skulle inte behöva vara det, de och alla andra kvinnor borde kunna få klä sig hur lite de vill, men så är ju inte fallet. För den heterosexuelle mannan utgår från att kvinnan gör sig fin för hans och enbart hans skull.

6a/ Sen känner sig så gott som avklädda kvinnor så gott som avklädda ibland. Då måste de skyla sig på olika vis, göra akrobatkonster om de vill plocka upp en tappad mobiltelefon för att inte hela Härligheten ska titta fram. Och vissa tittar anklagande på tittarna, wassup wit dat, liksom. Du ska inte tro att alla tittar på dig bara för att du har tjusigt förpackade lökar. Men om du ändå tror det har du rätt. Heteromän måste helt enkelt titta, annars kan de glömma bort meningen med livet, nämligen att knulla - eller drömma om att göra det och sen gå hem och gråtrunka som vanligt och kolla på Knight Rider eller speedway.

7/ För att hela vitsen med ett heteroställe är att flicka möter pojke och pojke möter flicka eller för all del farbror möter tant. Det upphör aldrig. Nu kanske det är orättvist att skriva "hela vitsen", för visst finns det glada grabbgäng som liksom är mer realistiska och redan från början inser att det kommer att sluta med en runk framför Cum-sucking sluts. Men innerst inne hoppas de förstås var och en på en annan utgång av utgången. Tjejgäng är också glada, det hörs på namnet. Tänk er ett allvarligt tjejgäng. Det är lika osannolikt som att Ola Rapace skulle ha självdistans. Jag antar att ni har hört det där "träffa kompisar" vid flera tillfällen. Sånt gör man bara på gayställen. På heteroställen glömmer man sina vänner så fort man har skuggan av en chans att kvällen ska sluta med bortamatch.

8/ För att det är ålderssegregerat. Han 23, Hon 20, liksom. Eller Han 46, Hon 43. Men ingenting däremellan eller därutöver.

9/ För att det är kass musik i nio fall av tio. Buju Banton och andra marijuanarökande homofoba mansgrisar som sjunger om att döda batty bwoi. Hiphop-disco av klenast tänkbara kaliber. Eller kanske den odödliga kategorin Red House. Ja, sån är musiken på heteroställen, jag lovar. Bara sån.

10/ För att jag inte vill bli misstänkt för att vara en sån där heteroman som jag skisserar ovan.

10a/ För att jag inte kan ragga och aldrig har raggat eftersom jag hatar att tränga mig på okända människor, men här förväntas man göra det. Jag är och förblir the ragee, men ingen raggar på mig på heteroställen, vilket jag alltså heller inte vill men ändå. Bara känslan av att vara i den här Vi som gillar varandras olika hormoner-pölen är ångestdrivande för någon som en gång var blyg och full av längtan och osäker på sin sexualitet och egentligen inte alls ville vara där, utan bara tänkte sig Fortsättningen™ men ändå hade hängt med kompisar som lyckades sminka över all den där oron så att den såg ut som självsäkerhet och egentligen bara kunde välja och vraka, haha. As if.

Jag gillar gayställen för att jag älskar att kunna dansa med vem som helst utan att vederbörande per automatik tänker att jag måste vara kåt och ute efter att ragga. För att det är befriande att brudarna ger fan i mig där, och jag i dem. För att jag faktiskt kan gå ut med ja, kompisar, bara därför. Och om nån av oss får ragg och drar så önskar jag vederbörande lycka till. Musiken är bra när den inte är schlager, och folk blir skitfulla och raggar på varandra. En del raggar till och med på mig även om det är sällsynt och jag tackar nej. Men det är en annan sak, tro mig eller ej. Grundstämningen är helt annorlunda, och gayturistande heterovänner brukar tycka att det är fabulöst trevligt trots att de garanterat inte får napp, i alla fall inte av någon de kan tänka sig att knulla med. Eller också kanske de kan det och det tycker jag i min lilla personliga bubbla känns lite småkul och befriande.

Jag antar att jag är djupt orättvis. Men bli inte arga, alla ni som är strejta och gillar att gå på strejtställen. För det här är förstås de grövsta överdrifter, nonchalanta och dryga generaliseringar ur ett von oben-perspektiv. Eller kanske är det von unter. Men ett och annat korn av sanning kanske ni kan picka i er. Hörni, ha det så kul i kväll och alla andra kvällar, och bli inte så fulla och desperata att ni går hem med sista sämsta. Det brukar inte kännas nåt vidare dagen efter, det vet jag av erfarenhet eftersom jag var den sista och sämsta. Ja, jag var kort sagt själv en sån som ni en gång i världen, innan jag blev en bättre och lyckligare människa, d.v.s. bisexuell™.