Våldtäkt, den perfekta metaforen

Ingen har väl undgått Sverigedemokraternas utspel om den så kallade våldtäktsvågen. Att deras "studie" är helt galen både till sina premisser (lyssna på Jerzy Sarnecki förklara metodfelen i Studio Ett) och sina slutsatser (se SvD:s faktagranskning) är föga förvånande. Ingen någorlunda reflekterande eller kritiskt tänkande människa köper alltså deras struntprat, men det bekymrar nog inte Åkesson. Han är inte dummare än att han själv förstår det orimliga i såväl analysen som det påstådda botemedlet: att kraftigt begränsa invandringen. Men han vet att just våldtäkt väcker starka känslor och att om man kan framställa problemet som att det är invandrarnas fel så kan han vinna röster.

Sverigedemokraterna talar på fullt allvar om "fäderneslandet" i sitt idéprogram. Det är de väldigt ensamma om, av naturliga skäl. Men det är ingen slump att det land man drömmer om - ett land som aldrig har existerat - har manligt kön. Män och kvinnor är till sin natur olika, slår Sd också fast, men går inte närmare in på skillnaderna. Åkesson skulle säkert säga att kvinnor är mer omvårdande (alltså känslomässiga) medan män snarare brinner för sin uppgift (är rationella). Fäderneslandet är en idé om förnuft medan hembygden, som de också vurmar för, har mjukare konturer. Som bekant är förnuft viktigare än känslor, och den som är känslig är också mjuk och därmed kvinnlig. Och inte nog med det; förnuftet är den moderna, vita och civiliserade människans adelsmärke medan känslor är primitiva och påminner oss om tidigare utvecklingsstadier. Ja, ni vet, såna som fortfarande dominerar i andra kulturer långt bort från vår.

Plats på scen för den pigmenterade penisen. Vad kan väl vara värre än att med våld bli penetrerad av en sådan? Den svartmuskige våldtäktsmannen förgriper sig inte bara på våra vita kvinnor just som de hade tänkt kärna smör och spela nyckelharpa; han sticker in sin svarta kuk i själva samhällskroppen och sprutar ut sitt gift. Fäderneslandet blir alltså penetrerat och därmed förnedrat. Stackars fäderneslandet! Hur ska man kunna vara rationell, hård, konsekvent och stark när man är reducerad till skälvande hull? Den smällen reser man sig inte från i första taget.

Men kanske har den primitives smitta redan gripit omkring sig i samhällskroppen, för hur ska man annars förklara dessa porösa gränser, denna mjuka attityd till de främmande, denna brist på rakryggad konsekvens? I sanning, nationen är besudlad av sodomiter, förblindad av feministiska och akademiska blå dunster, den är förslavad under groteska vanföreställningar om det politiskt korrekta! Men nu har det gått för långt, vi står inför en kris och sanningens banérförare är de enda som kan rädda oss. Vi måste ta vårt förnuft tillfånga och repatriera eller assimilera invandrarna. Sluta tjafsa, kort sagt.

Som sagt, ingen reflekterande människa kan ta Sd:s siffror och slutsatser på allvar. Men det finns nog en risk att retoriken och symboliken som jag skisserar ovan kan spä på föreställningar om "främmande kulturer" och de primitiva, svarta, överkåta, impulsiva och våldsamma personer som liksom bara inte kan bärga sig när de ser vackra svenska flicka.

Men en sak är bra med vackra svenska flicka. Hon är inte så dum att hon inbillar sig att Sverigedemokraternas utspel skulle ha något med hennes trygghet att göra. Och en överväldigande majoritet köper sitt smör på Ica och lyssnar inte ens på Åsa Jinder.