Johan Pehrson (Fp) vill däremot införa en lagstadgad minimilön just för lärlingar. Detta är nu inte av omsorg om deras ekonomi, nej så här resonerar han:
Denna fråga ligger nu helt i kollektivavtalsparternas hand, vilket ger facket möjlighet att kräva vilka minimilöner som helst, utan tanke på arbetslösheten. Lagstiftade minimilöner skulle kunna vara bra för småföretagen.Ja, ni fattar. Det är framförallt av omsorg om småföretagen som minimala löner bör kunna accepteras.
Nu är inte Folkpartiets förslag nytt, det presenterades i Riksdagen redan förra året, och flera andra har lagt fram liknande modeller. En sådan är Kristdemokraternas. De vill införa ett särskilt lärlingsprogram på gymnasiet, en utbildning som "inte nödvändigtvis är högekolsmeriterande". Maria Larsson (Kd) sa så här i debatten: "Jag tror att det kan vara en avhållande faktor för näringslivet om lärlingsutbildningen är omgärdad av alltför rigorösa bestämmelser." Ja, låt företagen bestämma vad de ska betala så blir allt bra. Undrar ni hur låg en lön kan bli så upplyser Maria Larsson också om det: "Eleven får från företaget en speciellt avtalad, symbolisk "lärlingslön" fr o m 2:a året i förhållande till den insats man gör i produktionen."
Att något är symboliskt brukar betyda att det liksom är i stället för något annat - som en liknelse, fast kopplingen är ännu svagare. En symbolisk lön ska alltså inte förväxlas med lön, och det lär nog inte de stackars lärlingarna heller göra om borgerliga politiker får sin vilja igenom. (Märkligt nog är Larssons motion även undertecknad av en Vänsterpartisten Lennart Värmby. Han kanske också är emot sånt där tjafs som högskolor, vad vet jag.) Tydligt är i alla fall att Folkpartiet vill se en mer skiktad skola, ungefär som förr i världen när det fanns en Teknisk-Praktisk linje för så kallade TP-idioter, eller kanske ska vi gå ännu längre tillbaka i tiden, till 1950-talet eller så.
Ja, ytterligare skattesänkningar för medelklassen i form av ökat RUT-avdrag (se valmanifestet) går hand i hand med ännu fler lättnader för företagen och usla villkor för arbetarklassens barn. Det är nästan så att man längtar tillbaka till 1950-talet. Då sa Folkpartiet ja till lika utbildningsmöjligheter för alla. Men det var kanske symboliskt menat även då. Folkpartiets allmänna hållning till samhällets starka och svaga grupper är ändå tydlig: Ni som inte har någon utbildning eller inkomst att tala om ska heller inte få någon. Medan de som har det bättre ställt på den fronten ska få det ännu bättre. De liberala idealen om individuell frihet får nämligen inte inkräkta på den ekonomiska liberalism som innebär att näringslivet ska ges så fritt spelrum som möjligt. Det är denna schizoida ideologi som kan få folkpartister att föreslå att medelklassens kvinnor ska få det städat hemma så att de kan ägna sig mer åt sina karriärer, det så kallade pigavdraget. Frihet för vissa, men inte för andra. Frihet för medelklassens barn att gå teoretiska utbildningar men bara en teoretisk frihet för arbetarklassens barn att välja.
Att Folkpartiet gång på gång kräver hårdare tag mot allehanda utsatta grupper (burkaförbud, obligatorisk föräldranärvaro för stökiga elever, skolk i betygen...) måste bygga på en valtaktisk kalkyl. Stöket och buset och muslimerna och invandrarna som ska språktestas, tas i örat, få strängare straff eller en obefintlig lön - röstar liksom inte på Fp. Då går det an att låta den liberala piskan vina. Föreställ er att Jan Björklund eller någon av hans gelikar i Alliansen skulle säga: "Vi måste ställa hårdare krav på våra pensionärer." Det vore politiskt självmord.
5 kommentarer:
ummmh jag tycker det är jättesvårt detdär självklart ska alla som vill få grundläggande utbildning så länge de vill ... men de som uppe i gymnasiet absolut inte verkligen inte vill?
Förr fanns det jobb att få och det gick att hoppa av o komma tillbaks via komvux.
Men idag ... finns det nästan inga jobb om man bara är 18+ ???
/Dan
Bra inlägg!
Pernilla Ström skrev i DN den 30 juli att hon hade talat med "en hög facklig företrädare" om dennes syn på okvalificerade arbeten för lågutbildade.
"När jag frågade vad som skulle hända med de människor som saknade kapacitet att hänga med i produktivitetsjakten och som kanske heller inte hade läshuvud, konstaterade han krasst att det i så fall nog var bättre att de inte gjorde något alls. Lågproduktiva ”skitjobb ” skulle vi i vart fall inte ha."
Jag hänger upp mig på det där "kanske inte hade läshuvud". Jan Björklund har också lagt huvudet på sned och påpekat att vissa "kanske inte har läshuvud", och därför passar bäst på lärlingsutbildningar. Själv undrar jag hur mycket läshuvud Pernilla och Jan har. Jag undrar om de har tillgodogjort sig befintlig information om kopplingar mellan klasstillhörighet och utbildningsnivå. Tror de att det är en ofantligt utbredd sluddelivump att barn till lågutbildade föräldrar oftare än genomsnittet stannar vid en låg utbildning? Eller tänker de sig att "inget läshuvud" är något genetiskt? En massa inavel bland slöddret, liksom. Jag tycker att de kan ta sin läshuvudsretorik och stoppa upp den i arslet. Mer personal i skolan är det enda rimliga, som jag ser det. I stället för utklassning genom tidig betygssättning (barnet jämför sig med andra barn, tänker "aha, jag är korkad", och det var den lustfyllda skoltiden som försvann i ett moln av seborré från det björklundska läshuvudet) eller lärlingsalternativ - se till att det finns personal som har tid att ta sig an barn som inte tillgodogör sig undervisningen, som inte kommer in i gruppen, som är ensamma, rädda, arga, annorlunda, oroliga. I den klass som vår dotter ska börja i på onsdag finns en lärare och en fritidsledare närvarande för eleverna. Naturligtvis inser jag att det är en utopi att varje klassrum i Sverige skulle kunna ha två pedagoger närvarande varje minut. Men det fanns en tid (som gradvis tog slut under min egen barndom) då skolelever hade daglig tillgång till fritidsledare som hade tid att hjälpa dem med läxor, prata med dem, lösa konflikter, existera på ett sätt som lärare inte hinner. När de en efter en togs bort var protesterna högljudda. I dag är tanken på gränsen till skrattretande. Vuxna som finns till hands för skolelever? Ha ha! "Skolan är en plats för undervisning, inte underhållning", som Björklund sade i Almedalen. Ja. Och Rosenbad är en plats där Jan ska få runka i sina hemsnickrade idéer i stället för att ägna sig åt den kunskapsinhämtning han begär att Sveriges skolbarn ska gripa sig an. Föräldranärvaro i klassrummen är till för att "eleverna ska skärpa sig", enligt Björklund. Och jag som i min oändliga naivitet först tänkte att föräldrarna kanske var menade att fungera som stöd och trygghet för sina barn! Nej, "om det känns jobbigt att de är där kanske eleverna skärper sig". Jag skulle så gärna vilja veta vad som kan få Jan att skärpa sig.
Helt klockrent som vanligt!
Tack för era kommentarer! Hinner inte skriva mer än så just nu, för jag är överlupen med jobb.
Skicka en kommentar