Först hostar jag under några dygn till mig en muskelinflammation i nacke och rygg. Sen får jag så ont att jag knappt kan tänka. Försöker sova, det går nån halvtimme åt gången. Andra natten vaknar jag med såna smärtor att jag måste till akuten. Jag får en Voltarenspruta i häcken mot muskelinflammationen, två Distalgesic och så hem igen vid fyratiden. Vaknar vid tio av att någon rotar med en rostig konservöppnare i magen på mig - det är förstås rävgiftet Voltaren som spökar. Jaha, sen hämtar Marty ut Voltaren i tablettform + magskydd (Omeprazol) och jag börjar medicinera mig. Inte fan ger muskelvärken med sig. På kvällen åker jag till närakuten och får där Tradolan utskrivet, ett morfinliknande preparat. Sväljer en direkt på Anders Petter Otäck och far hem igen. (Här passar jag också på att klämma mitt pekfinger i dörren, för att liksom känna nåt.) Men nu har jag så ont och är så utmattad att jag gråter - ska medicinen aldrig börja verka? Till sist kickar den ändå in, och nu är jag ganska omtöcknad, men har forftarande ont. Och mår illa och har ont i magen.
Jag slocknade vid tiotiden - halleluja! Vaknade vid två av värk, tog en ny Tradolan och sov till elva. Nu ska jag pröva med paracetamol igen, för jag gillar inte att känna mig så avtrubbad. Värken är kvar, men på en uthärdlig nivå.
Så där har ni mitt lidandes historia och anledningen till att jag har gått under jorden. Jag är nog på banan igen om en dag eller två. Vårt bredband är uppsagt pga en obetald och bortglömd räkning på två hundra spänn från mars, så nu ska jag försöka få tillbaka det. Tills vidare snyltar jag på ett oskyddat nätverk, men det är långsamt, så jag ransonerar min nätvaro. Det är alltså andra anledningen till min tystnad, kära ni.
torsdag 29 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tar gärna lite Tradolan tack. Skicka de tabletter som blir över till mig! :)
Skicka en kommentar