Högerns vänster är ändå höger

Det finns en snäll morgontidning som bara är lite småborgerlig i största allmänhet, och så en stygg som är jätteborgerlig. Den förra inrymmer skribenter som Bengt Ohlsson, en schyst söderkis med glimten i ögat, den senare låter kvasidissidenter som Göran Skytte orera om att homolobbyn breder ut sig. Vilken läser ni helst? DN, såklart. DN är liksom Sverige förkroppsligat: förnuftig, liberal, sansad. DN har Maria Schottenius som låter feminister komma till tals, SvD får en fortfarande att tänka på Gösta Bohmans slidkniv. Ja, så där tänker nog många, men i dag visar DN sitt sanna ansikte i ledaren som hyllar Maud Olofssons jämställdhetspolitiska ställningstagande att inte ingripa mot diskriminering av kvinnor. Och man gör det med uppmaningen Diskriminera inte.

Diskriminering är alltid fult, alltså ska ingen diskriminera, tycker DN: "De flesta väljare anser med rätta att könsdiskriminering är ett ofog". Ja, det är, som Svenska Akademiens ordbok skriver, ett

klandervärt uppträdande osv. av mindre svår l. mindre upprörande art. α) om uppträdande osv. som är stötande för sunda förnuftet l. är ett utslag av dålig smak l. oförstånd l. beror på l. vittnar om bristande hänsyn till medmänniskorna o. d., oskick, osed.

Ett gammalt exempel från SAOB låter så här: "Ofoget att vara försedd med matsäck på en ångbåt"; det är också synonymt med "rackartyg, pojkstreck, hyss". Diskriminera inte, hörni, för då blir det snickerboa! I god mittemellan-anda riktar alltså Dagens Nyheter sitt aja bajande mot alla som inte inser att så där gör man bara inte, hotar att ta ifrån oss vår goda smörgås.

Men DN tycker att vi bara gör saken etter värre om vi från politiskt håll gör som i Norge, d.v.s. lagstiftar och därmed får 40 % kvinnor i styrelserummen, det dubbla mot Sverige. Nej, "Det fria näringslivet måste skyddas från politisk klåfingrighet, oavsett hur nobelt målet är". Lägg märke till ordvalet även här: "fria", "näringslivet". Finns det något så fint som något som närande, som näringar? Det är ju näringslivet som ger oss näring, ja som är själva grunden inte bara för vår välmåga utan för vår överlevnad! Precis som bröstmjölk för en bebis. (Det är rentav så att man borde döpa om näringslivet till moderlivet.) I näringslivets natur ligger också att det är fritt. Det är inte ett bundet näringsliv, det är inte begränsat, reglerat av en planekonomi i en naken lampas dystra sken; ingen säger åt vårt fria näringsliv vad det ska tycka. Det kanske inte är så fritt för kvinnor, men det är väl smällar man får ta. Man kan inte lära gamla hundar att sitta.

Vår jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni, är som bekant inte feminist. Ändå lät hon skicka ut enkäter till 342 valberedningar hos våra blodsugare vårt fria näringsliv. Hur tänker ni, killar? Bara 77 svarade. De skäms väl, tänker DN, men skriver att "Rimligtvis måste börsbolagen vara medvetna om frågans känslighet". De borde vara lite schystare, som Bengt Ohlsson. Eller också borde de ha lite råg i ryggen, kanske inte lika mycket som Carl Lundström, alias Knäckebröds-Kalle, men ändå. Var inte så mjäkiga, utan stå för att ni vill slippa käringarna! Eller, nja. Säg inte det, utan säg att ni uppmuntrar kvinnorna att ta för sig. Annars kan det bli som i Norge. Och då har vi inte ett fritt näringsliv längre.

Frågan om kvotering i bolagsstyrelserna kan bli en valfråga, skriver DN, och föreslår ett alternativ till kvotering: "Den borgerliga politiken bör gå ut på att utöka poolen av kvinnliga styrelsekandidater medan respekten för individens rätt att göra sina egna val värnas." Det låter väl fint. Exakt hur man ska få ner fler kvinnor i bassängen framgår inte, men man får väl locka dem med att vattnet åtminstone är varmare där än uppe i styrelserummen. Kanske kan de ägna sig åt lite vattengymnastik under ledning av en Glad Tjej som satsar på sig själv. Hon tjänar inget vidare, men varför hänga läpp för en sån småsak? Hon kanske kan bli fitnessinstruktör en vacker dag.

"En del har gjorts", skriver ledarsidan, "såsom uppmuntran till kvinnligt företagande och privatiseringar inom den kvinnodominerade offentliga sektorn". Ja, ni läste rätt. Uppmuntran. I poolen står ett antal inbillningssjuka och överviktiga käringar och hejas på. "Kom igen, tjejer! Satsa på er själva!" För kvinnor behöver uppmuntran, bättra på sitt självförtroende. Så bygger vi ett jämställt samhälle - men på frivilliga insatser, såklart. Jag undrar hur uppmuntrade alla kvinnliga kontaktpersoner, kontaktsekreterare eller enhetschefer känner sig av att Capio eller Carema äntligen tar över och får lite ordning på verksamheten genom att sparka överflödigt folk.

Man brukar kalla de intellektuella för "högerns vänster", och DN ser sig gärna som en tidning där de intellektuella får debattera. Vissa låter sig säkert luras av det, och av den Benke Ohlsson-aktiga hyggligheten. Men man förblir förstås småborgare, även om man ägnar sig åt det Pierre Bourdieu kallar "kulturellt hetsätande". Man vill framstå som det intellektuella kapitalets språkrör, till skillnad från SvD som är det ekonomiska kapitalets. Att högerns vänster ändå är höger framgår med all önskvärd tydlighet dagen efter att Dagens Industris Gunilla Herlitz presenteras som DN:s nya publisher. Det finns anledning att befara att kulturredaktionen får göra en magsäcksoperation, och kanske är det klampet från det ekonomiska kapitalet som får ledarredaktionen att känna ett visst pirr i maggropen. Bäst att visa var man står.